Gäller nog främst hyresrätter. Bostadsrätt/villa lär ingå i bodelning, och har man då inte råd att bo kvar så har man inte.
Ja, inte vad som gäller avseende besittningsrätt för hyrda bostäder när TS nu äger ett hus som jag förmodar ska ingå i en bodelning.
Skaffa dig inga ekonomiska kopplingar eller åtaganden mot din exfru. Skänk bort en klumpsumma om du känner att du vill hjälpa henne.
Det är nog upp till rätten isåfall att besluta vem som är i bäst behov av det nuvarande boendet.
Jag htitade denna som exempel på vad jag menar:
När kan man få kvarsittningsrätt vid skilsmässa? - Thorlund Juristbyrå
Sen kanske ekonomiska förutsättningar spelar in och ifall man skrev nåt avtal sinsemellan när bostaden köptes / när man flyttade in. Jag vet inte…
Gör en bodelning! Du vet inte än hur det kommer gå. En bostad kostar ju flera miljoner, det kan bli många miljoner som skickas in på hennes konto innan du behöver fundera på om du ska skicka in ännu mer.
Dessutom är det upp till rätten att avgöra vem som får bo kvar i den gemensamma bostaden. Det brukar baseras på “vem som behöver den mest”, dvs den går till den som har lägst inkomst vid tvist.
Vad menar du förresten med ex-fru? Är ni skilda men bor ihop?
Ja. Men kvarsittningsrätt gäller “bara” fram tills dess bodelningen blir klar. Efter bodelningen avgör den fortfarande vem som har rätten att bo kvar om båda vill ha boendet, d v s i praktiken, vem som ges rätten att lösa ut den andra. Man måste fortfarande kunna lösa ut den anda i det läget. (I fallet ägt boende då.)
Så vet jag oxå familjer som gjort.
Barnen bor i den nuvarande gemensamma lägenheten, och föräldrarna bor där varsin vecka. Pappan va sambo på sitt håll, och mamman hade en liten etta. Det funkade för de ända tills barnen flyttade hemifrån och den gemensamma lgh såldes.
Bara ett inspel att åtminstone göra en kalkyl på: Ni har levt ihop i minst tio år och valt att skaffa två barn och köpa boende. Ett alternativ är ju att ni trots eventuella äktenskapsförord och liknande ser alla tillgångar som gemensamma som ni gjort om äktenskapsförordet inte funnits. Är det verkligen extremt? Tycker nästan det är mer extremt att du pratar om “dina besparingar” och inte era ![]()
Förstår det som att en del av era tillgångar är reglerade med äktenskapsförord.
Det som inte är reglerat med äktenskapsförord blir ju giftorättsgods och ska delas lika.
Saker att ha med sig:
-
Det tar ett år innan ni är skilda (om ni skickar in en gemensam ansökan)
-
En bodelning ska göras och det är en otrygg resa där mycket kan hända. I värsta fall tar det 1-2 år. Ju schysstare man är tidigt i processen, desto smidigare brukar det gå. Är ni överens bör ni försöka få till den så snart som möjligt efter ansökan om skilsmässa. Det vanligaste är att den blir klar först efter skilsmässan.
-
Under tiden ni håller på att skiljas har ni båda lika stor rätt att bo i huset. Ni delar lika på kostnader för ränta och amortering så om planen är att du ska bo kvar, tänk på vad som är rimligt, inte vad som lagen föreskriver.
-
Det är inte ovanligt att frågan om var barnen ska bo aktualiseras om en måste flytta så att barnen inte kan gå kvar på samma skola eller det blir för svårt att praktiskt dela upp boendet. I en sådan tvist är män oftast mycket svagare.
-
Ni separerar och efter det får ni klara er bäst ni kan. Det du kan fokusera på är att ge henne så goda förutsättningar som möjligt att klara sig själv och i utbyte skapa en så god situation som möjligt för era barn. Att låna ut pengar eller köpa en lägenhet kommer (sannolikt) bidra till fler problem än det löser. Jag hade försökt vara så schysst det går. Den som behåller huset slipper köpa nya möbler etc. Förhoppningsvis löser hon en ny bostad och ni är ekonomiskt fria från varandra (tills någon flyttar av andra skäl och helvetet bryter ut på nytt).
-
Om hon ändå inte har råd att köpa en lägenhet hade jag gett henne 200k i en gåva som ovillkorad enskild egendom (då kan de aldrig delas med en ny man om hon gifter om sig). Man kan även villkora att pengarna måste användas som handpenning. Dessa pengar kommer när hon dör trilla ner till era barn och det blir ett förskott på arv till barnen, lika mycket som en gåva till (om hon inte testamenterar bort pengarna).
Beklagar att ni gått isär och hoppas ni hittar en bra lösning praktiskt. Det låter som att ni är rätt sams och då brukar det oftast vara praktiska trångmål som ställer till det mer än ovilja.
Som de flesta är inne på. Går det att ge henne en gåva så att hon t.ex. kommer under 70% belåning på en lägenhet undviker en extra % amortering och att hon då skulle klara att köpa en lägenhet?
Kanske köpa en bostadsrätt medan ni ännu är gifta? Så ni har två bostäder som kan ingå i bodelningen. Då finns även möjligheten att verkligen prova konceptet att vara skild redan under den 6 månader långa prövotiden innan skilsmässa går igenom. Det kan vara väldigt nyttigt.
Att ni båda har trygghet avseende de delar som kan påverkas, t ex boende, ekonomi, osv är, precis som du verkar vara inne på, en investering i barnen.
I en bodelning råder full avtalsfrihet, ni kan dela på det sätt som blir bäst för alla, så länge ni kan komma överens om delningen.
Ni kommer, som tidigare nämnts, förhoppningsvis ha ett gemensamt föräldraprojekt väldigt länge. I det kommer ni alltid att behöva ha en relation till varandra i någon mån, så en så bra grund som möjligt är viktigt - för barnen, och för er.
Hur menar du att det fungerar när rätten ska bestämma vem som får bo kvar om den ena inte har råd att köpa ut eller betala löpande kostnader för huset?
Ska den som inte får bo kvar betala för den andra då?
Bara en nyfiken och generell fråga.
Finns det något i sverige där ena parten kan bli skyldig att försöja den andra parten över en längre tid?
Dvs att ‘den rika’ måste efterskänka t ex halva sin lön i 10 år till ‘den fattiga’. Jag tror detta förekommer i vissa länder. Tyskland kanske det var?
Detta kan i svenska öron låta helt absurt. Men tanken är väl lite att ‘den rika’ har blivit rik tack vare att ‘den fattiga’ varit hemma med barnen och liknande. Samt att ev barn då gynnas av att bägge parterna har en någorlunda kontinuerlig levnadsstandard.
Jag kan se en och annan poäng, så länge ‘den fattiga’ inte lever med en ny ‘rik’ partner.
Föräldrabalken kapitel 7
Ja nästan. Det där är ämnat åt barnen väl?
Ja, men det betalas till den andra föräldern.
En kompis var extra schysst mot exfrun vid separationen. Han såg till att hon fick tillräckligt i den för att kunna köpa en bra bostad i närheten med rimligt lån så hon kunde klara sig bra på en lägre lön. En engångsgrej, bra för barnen, för honom själv (barnen kunde lätt gå mellan hemmen) och för exfrun. Det har funkat bra i många år och har bra relationer inom ex-familjen så att säga.
Detta är väl det normala, men är ju inte det som ger rubriker eller upphov till frågeställningar på forum etc.
Men detta gäller väl bara om den ekonomiskt svagare parten också är den som till största delen tar hand om barnen.