Era erfarenheter av och tips vid skilsmässa (med barn)

Ett rikare liv
21

Hej,

Jag skilde mig för drygt tre år sen, då var mina barn 3 och 5. Och eftersom skilsmässan inte var ett gemensamt beslut så var den första tiden väldigt jobbig. Så för oss fanns det inte en tanke på att fortsätta bo ihop. I början turades vi om att bo i den gemensamma lägenheten när en själv hade barnen, och sen fick den andra bo någon annanstans under den tiden. Det pågick under två månader tills att jag flyttade in i min nya lägenhet. Den gemensamma lägenheten var inte ett alternativ för mig att bo kvar i för dels tyckte jag att den var för dyr för mig att betala själv och dels ville jag ha så lite kvar som möjligt av våra gemensamma saker kvar. Så hon tog bilen och nästan alla möbler också, men jag blev kompenserad för det i bodelningen.

Bodelningen var rätt jobbig att genomföra när allt fortfarande var så färskt, men det var väldigt skönt att få ett avslut på det. Det blev lite konflikter över värdering av vissa tillgångar men i slutändan kunde vi lösa det på ett okej sätt.

Som nämnt tidigare vill jag också slå ett slag för terapi i samband med skilsmässan. För oss var det försent med parterapi men för mig var det väldigt viktigt med att både gå till professionell terapeut att prata med och att prata mycket med familj och vänner.

För oss var relationen inte speciellt bra det första 1,5 åren efter skilsmässan, då pratade vi enbart om det praktiska som gällde barnen. Jag var fortfarande sårad och behövde tid för att läka. Mitt fokus då låg mer på att inte förstöra den relation vi faktiskt hade då. Exempelvis att aldrig prata illa om den andra föräldern inför barnen, hur arg och sårad jag än kände mig. Efter det så har vår relation sakta men säkert blivit bättre och bättre, men vi har tagit det i små steg. Idag 3,5 år senare har vi en bra relation där vi försöker finnas där som stöd för varandra, vi har ju ändå barnen gemensamt. Nu har vi börjat umgås lite alla fyra igen och det känns fint att kunna göra det för barnens skull, men även vi vuxna har uppskattat det. Det funkar bra oss även om vi båda har andra partners idag.

Så mitt största tips är att vara ödmjuk och tänka på att barnets andra förälder kommer vara en del av ditt liv på något sätt under väldigt lång tid, så försök att vårda den relationen också. Även om det är orimligt svårt ibland.

Lycka till med allt och även om det är en riktigt jobbig process att gå igenom så kommer bättre tider igen. För mig var skilsmässan en väckarklocka om att börja ta hand om mig själv, det är något som har gjort mitt liv bättre sen dess.

/Yffe

14 gillningar
22

Tuff tid men bättre att ta steget än att stanna i något som inte är bra. Har själv ingen erfarenhet av detta utan är gift med barn. Däremot har vi ett gästhus som vi har som uthyrningsdel. För några dagar sedan fick vi nya hyresgäster, ett par med barn som ligger i skillsmässa och bor i närheten. De har hyrt huset i 6 månader och kommer bo där varannan vecka och låta barnen bo kvar i huset under prövotiden. Det är promenadavstånd mellan deras gemensamma hus och detta så barnen kan också komma förbi ibland om de skulle vilja. Tänker att detta är en ganska bra mellanpeiods-lösning tills husförsäljning, nya bostadsköp och liknande är klart och få en mjuk övergång för barnen.

När det sedan är dags att dela upp tillhörigheter mellan sig har en idé:

  1. Båda parter skriver dolt ner vad de kan tänka sig “betala” för respektive bohagsdel i en lista. Vissa delar kan man givetvis splitta i två lika delar.
  2. Den som bjudit högst får “köpa” till genomsnittet av bådas bud
  3. Detta gör att den som värderar saken högst får köpa till ett rabatterat pris och den andre får mer “betalt” än vad hen värderar den till. Win-win

Hoppas det blir bra för alla inblandade och kom ihåg att sätta barnens bästa i fokus.

7 gillningar
23

Skiljde mig från min dåvarande fru för ~15 år sedan, vi hade då ett barn som var cirka ett år gammalt.

Vår separation och därpå följande skilsmässa var väldigt smidig, men jag tror det beror väldigt mycket på att vi kom fram till separationen genom en diskussion där vi konstaterade att vi “växt ifrån” varande och snarare var två polare som bodde ihop samt råkade ha barn tillsammans än ett faktiskt par.

Vad gällde bodelningen så hade min fru inte vare sig intresse eller ekonomiska möjligheter att bo kvar i villan vi bebodde. Då mina inkomster dessutom var väldigt mycket högre än hennes (och jag därför skulle ha större möjligheter att skaffa nya grejer) så sa jag till henne att hon får behålla vad hon vill förutom den helt nyinköpta TV:n med tillhörande nyinköpta Playstation.

Vi kom också överens om att även om vi (naturligtvis då vi inte längre var ett par) fick träffa nya potentiella partners, så skulle vi inte umgås med dessa inför barnet eller bjuda in dessa till det gemensamma boendet under betänketiden. Vi kom också överens om att vara öppna med om vi träffade någon ny potentiell partner.

I sista änden var det jag som träffade en ny först, och därefter hjälpte jag min blivande exfru att bland annat registrera sig på någon dejtingsajt. Vi hade hela tiden en god och öppen relation och kunde fortsätta att umgås som kompisar. Innan betänketiden var slut träffade hon också en ny man, och eftersom han redan hade en villa med all inredning och tillbehör så slutade det med att hon bara ville ta med sig den nya brödrosten - allt annat fick jag behålla.

Idag har vi fortfarande en god relation, vi hörs på telefon ibland och kan pratas vid långa stunder. Vi träffas också ibland och exempelvis fikar. Det händer också att vi umgås bägge paren tillsammans (jag med min “nya” fru och hon med sin “nya” sambo), jag och min nuvarande fru har exempelvis varit bjudna på middag några gånger hos ex-svärmor och vi har varit inbjudna till och besökande på fester hos en av ex-fruns kusiner. Vårt gemensamma barn som idag är tonåring har också många gånger uttryckt tacksamhet för att vi alla har en bra kontakt och kan umgås tillsammans.

Andra har redan kommit med många bra tips i tråden, och därför bjuder jag sannolikt på några “dubletter” här, men vad jag skulle vilja föreslå:

  • Se till att prata ut med varandra, i alla fall såvida inte den ena parten är väldigt sårad, och om behov i sällskap av en parterapeut eller bara en facilitator.
  • Vårda den relation som finns kvar inför framtidens och barnets/barnens skull, så länge ni lever kommer ni sannolikt behöva fortsätta ha en relation även om den är av en annan typ.
  • Det är få förunnat att kunna ändra det som hänt, men även om det är omöjligt på exempelvis börsen så är det ni som har störst möjlighet att styra vad som kommer att hända i framtiden.
  • Försök att inte leta en syndabock (eller fler) till det som landat er i en dålig situation, utan ta istället ansvar och äg situationen som uppstått och fokusera på vägen framåt.
  • Bitterhet har nog aldrig bidragit med något positivt, medan det omvända är likväl giltigt vad gäller ödmjukhet. Försök ha denna tanken i huvudet även om och när det är svårt.
14 gillningar
25

Du har fått många fina svar, men delar med mig av min erfarenhet. Jag separerade (ej gifta, gemensam ekonomi och gemensamma barn) för ett antal år sedan.

Lite kort kan jag nämna att relationen inte var kärleksfull, kantad av småbråk och vore det inte för barnen hade det hänt flera år tidigare. Jag upplever den andre parten som otroligt svår att ha att göra med.

Våra förutsättningar var att vi när vi var yngre bestämde att vi hade gemensam ekonomi. Under vårt förhållande så ville jag hela tiden spara och lägga undan (som sedan blev till att börja investera), medan hon ville resa för i princip hela loppan. Nåväl, vi tog oss igenom åren med både resor och sparande så det blev kompromisser åtminstone. Mot slutet av förhållandet hade jag ett eget AB (enmansband inom IT, på heltid).

Med tanke på att, precis som flera nämner, en relation ska kunna has i ganska god form (samt inte minst att känna att göra rätt) så lade jag fram alla korten på bordet rörande alla finansiella medel. För boendet tog vi in två mäklare samt jämförde med grannhus som precis sålts. Vi kom överens om ett pris mellan det mäklaren sa och grannens hus som såldes för 100’ mer. Jag kunde bo kvar, så vi enades om att jag gjorde det (och räknade ut vinsten, efter skatt, avdrag mäklararvode osv) samt att hon fick skälig tid(1) på sig att hitta något annat. Hon försökte kräva att vi skulle skaffa en övernattningslägenhet som vi bodde i växelvis men jag gick inte med på det, dels för att det är en onödig kostnad och dels för att jag kände mig säker på att vi kunde klara de sista månaderna i samma hus utan att bråka (2).

Lösöre osv var inget att orda om, vi hade inte designerprylar eller liknande. Det blev i princip att vi pekade lite, en i taget. Det löste sig väldigt smidigt.

Våra barn då, den svårare frågan. De fick inte reda på något förrän hennes nya boende var löst. Allt gick bra kring det vardagliga men det var med en viss skuldkänsla gentemot barnen, och det har inte varit utan att de frågat många gånger om vi inte ska flytta ihop igen. Det gör ont. Det är svårt att sia om barnen skulle varit annorlunda om det inte vore för denna uppbrytning, men jag kan inte se att något av barnen har fått negativa konsekvenser.

Lite långt och kanske inte så allmännyttigt, men det var skönt att dela med mig.

TL;DR
Var snäll, lös problemen, var rättvis och förvänta dig rättvisa. Att avsluta det på så god fot som möjligt har man igen mångdubbelt.

  1. Alldeles för ospecificerat egentligen, men det löste sig efter några månader.
  2. Det fungerade, men kanske var det en risk eller naivt tänkt. YMMV
8 gillningar
26

Bumpar i tråden.

Tänkte höra om någon har tankar kring jobbyte vid skilsmässa? Tänker att det å ena sidan skulle vara jobbigt när man är bekväm på sitt nuvarande jobb och arbetsgivare. Känns lättare att rida ut stormen. Men samtidigt skulle en ny utmaning få en att fokusera mer på annat.

27

Jag har inget svar på frågan utifrån möjligheten att få annat att tänka på, men om barn finns med i bilden kan det vara klokt att fundera på hur det nuvarande kontra ett nytt jobb fungerar för dig som förälder tex varannan vecka. Alltifrån ev förskola/fritids öppettider, fritidsaktiviteter, frånvaro pga vab osv. Tryggt med gamla kollegor/arbetsgivare som vet vad en går för? Eller förväntar de sig samma som tidigare? Beroende på vad du har för jobb :blush:

1 gillning
28

Det är inte " för barnens skull" att vara ihop om du är väldig olycklig.

Barn är inte dumma , de förstår förr eller senare att ens föräldrar mår inte bra och är olyckliga.

Åren mina föräldrar var ihop " för min skull " var det värsta i mitt liv och de har låtsades duktigt , grälade inte när jag var med osv.

Men man märker att kärlek och respekt saknas.

2 gillningar
29

Nyfiken fråga - hur gjorde ni med buffert när ni började känna att skilsmässa var på gång? Spara så stor som möjligt?

30

Det är nog klokt att hålla igen lite på utgifterna om en stor förändring är på gång.

Med det sagt, en kram till dig i en jobbig tid.

1 gillning