Som mor till en pojk som skall flytta hemifrån har jag en fundering. Min son har sparat pengar för att kunna köpa en lägenhet.
Nu har han träffat en tjej som han är väldigt förälskad i . Hon hyr lägenhet och han hänger där som oftast. Jag har sagt att det ändå är bäst att han flyttar till eget först så han lär sig att ta hand om sig själv innan han flyttar ihop med någon. Rent ekonomiskt är det såklart dumt, men livserfarenhetsmässigt en nödvändighet enligt mig (vill tipsa honom om det, i slutändan lär jag inte ha något att säga till om).
Till frågan, är det smart att han köper något eget eller är det bättre att hyra och fortsätta spara sina pengar tills han väljer att köpa något tillsammans med partner? Vad skulle ni tipsa honom att göra?
Lustigt, min mamma sade tvärtom. Min tjej ville flytta in hos mig och jag tyckte att hon skulle pröva att bo själv först. Det är ju väldigt lärorikt att ta hand om sig själv. Min mamma sade att det kanske det är men det är knappast det viktigaste. Vi fokuserade på relationen och flyttade ihop direkt.
Om de är kära och vill flytta ihop ser jag ingen anledning att du skulle försöka hindra det. Risken finns då att sonen tror att du har något emot flickvännen och blir arg och inte vill umgås med dig. Det finns andra sätt att lära sig att göra saker på egen hand än att bo själv, till exempel är att hålla flickvännen glad en stark drivkraft för att göra sin andel av städning, diskning, tvätt m.m.
Du får nog lita på att den uppfostran som du hittills gjort räcker för att sonen ska bli självständig man som tar ansvar för sig själv
Flickvännen är fantastisk. Mest rädd att hon kommer dumpa honom om dom flyttar ihop. Hon har ju bott själv ett tag och är betydligt ”vuxnare” . Men kanske sonen växer med uppgiften. Jag bör bara hålla mig borta från tips å råd egentligen, han måste få göra på sitt sätt, lära och växa
Om du är orolig över att pojken inte lärt sig ”bo själv”, vad betyder det isf? Att han inte vet hur man diskar eller plockar upp sina kalsonger från golvet? Isf är det väl lätt instruerat…
Håller med att inte råda till ngt! Så länge flickvännen verkar ok så får de testa själva.
Köpa el hyra?
Tycker det är mindre flexibelt att lägga alla pengar i en bostad när man är ung. Man kommer på olika idéer och vill ev använda pengarna och inte vara beroende av att behöva sälja en lgh.
Hyra är nog bättre när man är ung- om enskild el tillsammans med flickvännen spelar mindre roll.
När min (yngre) svåger flyttade hemifrån till en liten lägenhet kom svärmor hem till honom och visade hur alla vitvaror funkade, inklusive tvättmaskinen i tvättstugan. Det var bara det att han hade flyttat ihop med sin flickvän.
Låt grabben flytta in hos flickvännen, men du kan ju “påminna” han att han kommer behöva ta mer ansvar med hushållssyslorna då man bor där jämfört med att bara “hälsa på”.
Huvudet först in, välkommen till vuxenlivet där inget går som det är tänkt
Jag känner igen mig mycket i det du skriver, min mamma var likadan som du verkar vara, du som skrev tråden.
Jag flyttade ihop med min flickvän som också hade bott själv innan för 10 år sedan efter jag bott hemma hos just mamma innan det.
Han kommer växa med uppgiften så det är inga som helst konstigheter. Jag tycker dom gör rätt i att hyra bostad så får dom se om det fungerar när dom bor ihop.
Skulle det fungera så kan dom köpa bostad tillsammans senare sen. Släpp lite på garden, som min egna mamma var tvungen att göra med mig med i början, så blir det bra sen! Kram👍🏻
Kanske att motivationen stiger att göra rätt för sig när man bor med sin tjej första gången. Hemma blir ju det mer att man lutar sig mot hur det brukar vara.
Mjae. Håller inte med. Bara besvärligare. Jag har aldrig bott själv mer än några månader tillfälligt mellan flickvänner. Kommer troligen aldrig att göra det då min fru rimligen överlever mig ( vi är pensionärer nu) . Varför skulle det vara så viktigt att prova på att bo ensam. ?. Flyttade ihop med flickvännen redan hemma i mina föräldrars villa. Onödigt strul och ekonomiskt tyngre att bo ensam, speciellt som student i Stockholm med jättehöga hyror. Det var mycket praktiskt att bo trångt (hyrde) och ha en arbetande fru när jag var student. Senare studerade hon och jag arbetade. Klarar man att bo i en liten etta tillsammans några år finns det hopp för förhållandet och man kan hålla nere studielånen lite dessutom.
I teorin kan man tycka att det är viktigt att skaffa egen lägenhet och lära sig hantverket på egen hand. Men ungdomarna vill förmodligen bara bo tillsammans och och umgås 24/7. De har nog delvis en annan agenda än mamma.
Om relationen spricker så får han skaffa egen lägenhet i ett senare skede. Så gjorde jag och det gick bra. Gör det bara tydligt att de alltid är välkomna hem till dig och att du gärna kommer med inspel ifall något knas uppstår. Lite skit i hörnen har ingen dött av.
Nu har mina barn långt kvar till det är dags att flytta ut, men det jag känner är att det borde vara lugnt för honom att flytta in hos henne. En bostad binder upp mycket pengar för honom om han skulle köpa den. Nu kan han vara lite friare att leva och fundera på karriär och dylikt, och att leva tillsammans med någon är också väldigt lärorikt.
En sak att tänka på kanske är att faktiskt låta honom klara sig själv oavsett vad han gör, men också visa att du finns i bakgrunden om det krisar ordentligt. Jag förstår att du är orolig för honom, men att misslyckas med saker hör till livet tyvärr. Det är extremt lärorikt många gånger och man växer som person när man lär sig hantera motgångarna.
. Hon hyr lägenhet och han hänger där som oftast. Jag har sagt att det ändå är bäst att han flyttar till eget först så han lär sig att ta hand om sig själv innan han flyttar ihop med någon. Rent ekonomiskt är det såklart dumt, men livserfarenhetsmässigt en nödvändighet enligt mig 
(vill tipsa honom om det, i slutändan lär jag inte ha något att säga till om).
. Men kanske sonen växer med uppgiften. Jag bör bara hålla mig borta från tips å råd egentligen, han måste få göra på sitt sätt, lära och växa 
och jag vet att det är mitt fel 
