Jag och min partner sedan 1,5 år funderar på att flytta ihop. Vi bor idag i varsin mindre bostadsrätt i centrala Stockholm.
Drömmen är att ha ett “stadsboende” och ett “på landet-boende” som man kan växla mellan.
Jag sitter på en bostadskö-plats som idag ger oss en större 3:a i någon av förorterna (Sollentuna, Barkaby, Sundbyberg, Täby, Åkersberga osv osv). Grejen är dock att det skrämmer mig lite att använda min köplats då man går in i det med “olika risker”. Vid en bodelning skulle väl lägenheten gå till honom? (han har 2 barn, jobbar närmare många av ställena vi kollat extra på, plus tjänar lite mindre än mig och kommer antagligen också framöver så han skulle eventuellt anses behöva den mest).
Bostadsrätt är ett alternativ men då finns inte pengarna nu till sommarställe + vi hade fått vänta ett år då partnern dessutom pluggar tillfälligt.
Fördelar:
-Frigör pengar till att köpa sommarställe
-Kan flytta ihop enklare och snabbare än med bostadsrätt
-Det går att få ganska bra lägenheter
Nackdelar:
-Det är min köplats som ryker, och om 5 år hade jag kanske kunnat få något ännu bättre + en backup som försvinner
-Ifall vi separerar kommer nog bodelningen leda till att han har rätten att bo kvar dvs jag har heller ingen lgh att byta med
-Jag blir nervös av att inte gå in med “lika villkor” då jag har mer att förlora på det vid en separation. I ett värsta fall tappar jag köplatsen men han som aldrig brytt sig om att skriva in sig trots att han är äldre än mig får då “mitt” förstahandskontrakt
Är jag cynisk som tänker såhär “ifall att” och är lite självisk? Och inte bara är glad över möjligheten att bo ihop som är spännande. Är det något mer jag borde tänka på? Partnern är väldigt pepp på idéen såklart (och jag med) men det känns som sagt som en klump i magen att det är jag som tar risken. Om vi går isär kan det vara mitt sämsta och hans bästa ekonomiska beslut? (han har inte ekonomi att köpa samma storlek av lägenhet själv som singel - inte jag heller)
Bästa lösningen enligt mig är att släppa den idén och ordna fram pengar till sommarstället på annat vis. Bränna dina köpoäng, bo tillsammans med hans barn etc. Alla är olika, men aldrig i livet säger jag. Lita på din första magkänsla.
Sambor kan i ett samboavtal avtala bort sambolagens bodelningsregler helt eller delvis. Exempelvis går det i ett samboavtal skriva att den gemensamma bostaden inte ska ingå i bodelningen.
Det är väl ganska vanligt att ena partnern har mer att förlora vid en separation. Det är svårt att få parternas risker och konsekvenser helt jämbördiga. Och det är fullt naturligt att vara nervös inför den förändring det innebär att flytta ihop. Man ska inte ta uppenbart idiotiska beslut, men om man aldrig vågar ta risker är det svårt att ta relationen till nästa nivå.
Risker
Det här är en väldigt svår fråga att ställa på ett forum. Det saknas så mycket info att jag inte skulle lyssna på de som ger tvärsäkra svar.
Hur gamla är barnen? Hur bra funkar du och barnen ihop? Har lång period har ni provat att bo ihop i hans nuvarande lägenhet? Hur bra är din och hans relation? Hur många olösta issues har ni? Har du bott ihop med nån tidigare? Vad säger dina vänner om frågan? Osv.
Jag förväntar mig inte att du svarar på allt på ett öppet forum, men du bör vara medveten om att vi andra saknar väldigt mycket info. Och svaren påverkar hur stor risken är.
Är ihopflytten ett litet steg i er relation och låg risk blir svaret ett. Är det ett stort steg i er relation och hög risk blir svaret ett annat. Och allt däremellan.
Konsekvenser
Givetvis hade drömmen varit att skaffa boende utan att röra varken sparande eller köplats. Men det är ju inte realistisk. Så ni gör en översyn över vilka resurser ni har, och de är inte jämt fördelade mellan er. Nån måste ta av sin kaka.
Även om ni skriver samboavtal är det svårt att komma ifrån det faktum att en separation gör att det blir svårt att hitta en ny bra bostad till antingen dig eller till han och hans barn. Vem av er som drabbas hårdast av att stå på gatan beror nog på vem du frågar.
Jag har läst att det inte är vattentätt ändå då det är ett undantagsfall att det är den partnern som anses behöva lägenheten. Så om han har barn, jobbar där, barnen har aktiviteter där och han tjänar mindre än mig, så kan samboavtalet inte gälla just i det fallet
Här är det jag läst:
Det finns en speciell skyddsregel i sambolagen som stadgar att den sambo som har störst behov av bostaden får bo kvar. Den här regeln gäller vare sig det finns ett samboavtal eller inte och regeln är tvingande, vilket betyder att den inte går att avtala bort genom ett samboavtal.
Jag har läst att det kan bli att det inte gäller om han anses ha stora skäl att behålla pga barn, barnen går aktiviteter där, han jobbar där, tjänar mindre än mig osv då det är något slags undantagsfall när samboavtalet inte gäller
Här är det jag läst:
Det finns en speciell skyddsregel i sambolagen som stadgar att den sambo som har störst behov av bostaden får bo kvar. Den här regeln gäller vare sig det finns ett samboavtal eller inte och regeln är tvingande, vilket betyder att den inte går att avtala bort genom ett samboavtal.
Du behöver nog vara väldigt kär och helt säker på att det är den partnern du vill leva med för att gå in i något liknande. Tänk om du vill ha ett eget barn, då behöver ni kanske flytta igen. Ryker alla köpoäng vid första flytten så blir det ju bara jobbigt för er.
Så köp ett gemensamt boende, köp sommarstuga när det finns pengar till det. Dagens ränta är inte jättekul, med tanke på hur mycket ansvar och arbete det innebär att ha en egen fastighet. Använd pengarna till gemensamma resor, eller hyr ett hus veckovis. Ni kanske inte ens orkar med en semestervecka ihop utan att det blir en massa drama och tjafs med barnen.
Det är en tonåring och ett barn i tidig skolålder. Vi funkar bra men däremot har vi aldrig bott ihop då bådas lägenheter är för små. Det är redan trångt för dem just nu så en till vuxen på den ytan skulle inte gå. Jag har bott med någon tidigare men det är såklart en ytterligare ny situation nu med fler personer. Det är dock inte den biten som skrämmer mig utan att jag har med mig att man kan separera och då är min köplats ett triumfkort som jag saknar. Jag har läst att det inte är helt givet att man kan avtala bort sambolaget i den här frågan. Då han tjänar mindre, jobbar närmre och har 2 barn är chansen att den ändå tillfaller honom även om man avtalar bort det
Ja sambolagen är ett klent snöre att hålla sig i när det blåser. Den handlar väl mest om att man ska dela på det man köpt gemensamt? Men om det enbart är du som står på hyreskontraktet så tror jag att det blir svårt för honom att ta över den, även om hans behov av boende är större. Men det är värt att kolla upp mer noggrant. Hoppas att någon kan ge klarare besked om vad som gäller.
I vilket fall som helst, så se till att ha ett rejält eget “dra åt helvete” kapital ifall skiten träffar fläkten. Det bör åtminstone täcka en kontantinsats på en ny lägenhet i ett attraktivt område. Du vet inte ännu hur påfrestande det är att bo ihop med honom och hans barn ännu.
Sitter själv i en liknande situation, men det har gått väldigt bra.
Trots den gamla sanningen om små barn små bekymmer, stora barn…
BEHÅLL köplatsen outnyttjad som back-up tills vidare, eftersom er relation bara är 1,5år OCH ni inte provat bo ihop ”på riktigt” ännu OCH han har två barn sen tidigare. Ni har ju i princip inte ens provat på familjelivets krassa verklighet! Kan ju bli hur underbart som helst men kan ju också snabbt bli pannkaka…I och med att han dessutom har två barn sen tidigare finns det ju antagligen ett ex med i sammanhanget med kanske olika syn på banuppfostran, olika ekonomiska förutsättningar, annan bostadsort, semesterönskemål osv.
Köp ett gemensamt boende på lika villkor EFTER din partner jobbat klart, eller ta det i två steg.
VÄNTA med sommarställe! Hyr sommarställe någon vecka nu och då under året. Tänker ni inom 1,5-2 tim från Stockholm med bil så finns det mycket att välja på. Hyr bil för att ta er dit om det behövs. Då får ni mycket av det roliga med ett sommarställe utan det tråkiga. Dessutom blir det antagligen billigare än att äga det fullt ut året om själva.
Ha inte så BRÅTTOM! Man kan inte få allt på en gång.
Med det sagt tycker jag du tänker rätt som är försiktig och tänker igenom det. DU ser ut att ha mer att förlora på det än din partner.
Jag tycker du är REALIST och varken cynisk eller självisk. Det säger jag med tanke på omständigheterna, hur kort tid ni varit tillsammans och tidigare barn inblandade.
Ja, jag har alltid varit bra på att spara så kontantinsats kommer finnas och jag oroar mig egentligen inte för att bli bostadslös. Jag räknar kunna köpa en mindre lägenhet till mig själv igen isåfall.
Det är mer lite surt om han då har en stor 3a att utgå från som han kan byta runt med och leva bra på själv osv, och jag har inte den möjligheten.
Jag vet att det är rädsla/negativitet för förhoppningen är såklart att det är föralltid, men när man varit med om separationer förut blir man lite beskyddande av sina resurser.
Sen är det lite jobbigt mentalt att vi inte har samma utgångspunkt för partnern blir superkär i alla hyresrätter man ser och vill helst signa igår. Men det är ju också för att han inte har egentligen nånting att riskera på det, och då är det svårt också att resonera likadant kring lägenheterna och jag känner mig lite ensam då jag behöver vara den som drar i bromsen. Med bostadsrätter är han mer kritisk men det är ju naturligt och han rår inte för att hyresrätt är rätt riskfritt för honom
Tack.
Ja, det är bara synd att tex att hyra en större lägenhet andrahand är en stor utgift (större än bostads- eller hyresrätt), men man kanske får tänka att det är en mindre investering på sikt om det går snett på något sätt
Sen har jag tänkt ibland att man kanske ska köpa sommarställe FÖRST då det blir ett slags provboende där om man är där långa perioder. Vi har brukat hyra några dagar här och där så vi vet att det är väldigt intressant för oss men det är mycket med just sånt hemmafix/odling osv som lockar oss och det kan man inte få genom att hyra.
Fast det är inte alls svårt… vi som läser det du skriver här förstår kristallklart vad du menar. Så om han inte kan sätta sig in i din situation och agera därefter eftersom det inte är han personligen som skulle drabbas ringer alla varningsklockor hos mig iaf. Jag står fast vid det jag skrev tidigare i tråden, skippa att flytta ihop helt och hållet.
Det låter som att ni behöver ett stresstest av relationen för att du ska känna dig tryggare att använda din kötid.
Att syssla med odling i ett sommarställe låter inte som ett stresstest. Visst kommer ni ha trevligt, men ni kommer förmodligen inte bli klokare kring att bo ihop.
Jag tycker att du ska flytta in i hans lägenhet ett halvår. Visst blir det säkert trångt, men finns det hjärterum finns det stjärterum. Ni kommer att lära er mycket kring er relation. Klarar ni bo trångt tillsammans så kommer ni klara mycket sen.
Han respekterar att det är mitt beslut och att vi gör som jag vill. Men sen blir han exalterad över lägenheterna och är villig att säga ja till alla i princip, begär ut alla papper som behövs och blir förvånad att bostadsrätt fortfarande är ett alternativ fastän jag sagt det hela tiden. För i hans huvud finns bara fördelar med hyresrätt. Jag tror det är något undermedvetet då risken ÄR annan för honom. Men sen avslutar han alltid med att det är upp till mig och han respekterar vad jag vill
Du kanske har rätt. Jag är bara rädd att det inte bara blir stresstest utan en onödigt stressig situation för alla då det är mycket mindre än det vi kollar på (3 stora personer och 1 mindre på ca 50 kvadrat). De är väldigt sugna på flytt då det börjat bli tufft även utan mig. Också sånt som att inte kunna ha ett eget sovrum där man kan ladda batterierna tror jag kan vara en ganska stor grej för mig.
Men sen är det såklart att relationen borde överleva sånt om den är stark nog. Bara att det inte skulle vara en så härlig upplevelse för nån
