Tvåbarnsförälder utan involverade far- eller morföräldrar här. Nu kommer jag göra ett antagande om att ni är mor och far, men om det skulle vara någon annan konstellation ni lever i går det säkert att överföra en del av tipsen ändå.
Fundera redan nu över hur ni vill lägga upp er föräldraledigthet. Utöver vem som ska vara ledig när och till vilken procent kan det vara värt att fundera över hur många dagar ni vill spara till att ha lite längre semester, ledigt under skollov eller möjlighet till att gå ner i tid i perioder.
Jag skulle förbereda mig mentalt på att sömnen kommer att vara kass de första månaderna/halvåret, framför allt om 2.5 åringen inte sover hela nätter än, vilket de flesta inte gör. Fokusera på överlevnad. Om möjligt och det känns ok, låt modern och bebisen sova enskilt. De kommer antagligen att gå in i en amma/sova-bubbla under första tiden i vilket fall. På så sätt kan fadern och det äldre barnet ändå få “ok” sömn så att de är redo för nästa dag. Jag skulle säga att fadern ska vara inställd på att göra “allt”, dvs laga mat, städa, diska etc samtidigt som han ansvarar för det äldre barnet. Självklart måste det inte bli så, men ifall det blir en tuff förlossning t.ex. så är det bra att vara förberedd på att arbetsbördan kommer att bli stor. Över lag, släpp alla ambitioner om att göra annat än att ta hand om ert eget och er partners välmående för ett tag.
Om ni har mor och farföräldrar som gärna hjälper till, be dem att komma och gå till en lekpark med 2.5 åringen så att ni båda får möjlighet att sova/vila en stund. Ett annat hett tips är att be om lagad mat. Bland det bästa som hände oss under de första veckorna var när en vän kom med flera matlådor med lite olika rätter till oss. Att under flera dagar inte behöva tänka på att laga mat var en oerhörd befrielse.
Glöm inte bort det äldre barnet och se till att det också får egentid med sin mamma. Det här kan komma att bli svårt, men det är oerhört viktigt och kommer antagligen spara er en hel del huvudvärk framöver. Att få ett syskon och behöva dela på sina föräldrars uppmärksamhet är en viktig lärdom för livet, men för de flesta barn också traumatiskt. Några tips för att göra övergången lättare är att försöka bekräfta barnets känslor (det här bör man göra genrellt när känslor uppkommer), exempelvis “Jag hör att du vill vara med din mamma och du blir ledsen för att du inte får det just nu.” och att inte falla i fällan där man hela tiden påpekar hur fin och bra den lilla är, utan även påpeka vilken tur bebisen har som har en sådant storasyskon!
Likväl kan det vara oerhört mycket värt att, på sikt, en förälder åker med ett barn (till en början rimligen det äldre) på en egen liten resa med hotellnatt eller liknande. Vi har gjort några sådana resor både jag och min fru med vår äldre dotter och det är guld värt för relationen. Samtidigt får den andra föräldern möjlighet att få egentid med det andra barnet hemmavid.
Angående inköp och ekonomi måste jag säga att jag inte tänkt på det på något annat vis sedan vi fått vårt andra barn. Eventuellt att man kan se till att man har ett boende att växa i med närhet till skola och förskola. Vi har fem minuter till båda och tiden det sparar i vardagen är oersättlig. Jag skulle heller inte planera in några dyra utlandsresor eller liknande på ett par år. I min smak känns det helt bortslösat med ett småbarn. I år fyller vår yngsta tre och först nästa sommar har vi planer på att eventuellt resa utomlands.
Slutligen, försök att ta hand om och ha förståelse för varandra. Kom ihåg att ni är ett lag, även om era uppgifter kan komma att se annolunda ut ett tag. Lycka till!
