Hej på er!
Jag och min sambo har sålt en bostadsrätt med stor förlust, omkring sammanlagt 470 000 (då har jag räknat samman allt, inklusive mäklararvode, styling, ). Vi är absolut ledsna över detta, men det var ett övervägt beslut då vi såg risker i föreningens framtida ekonomi (liten förening, stora risker). Avgiften var dessutom hög, nära 8000 kr per månad för drygt 100 m2 och vi hade ett rätt stort lån vilket gjorde att vi i nuläget betalar omkring 24500/månad i boendekostnad innan ränteavdrag och inklusive amortering. Vi bestämde oss därför att lämna, något jag i mitt hjärta vet var rätt för oss, trots att vi valde att köpa först och därmed fick lov att acceptera ett lägre bud än vi hade accepterat om vi inte köpt hus redan. Det var definitivt inte tanken från början – för att minimera risken att gå med förlust på affären hade vi egentligen tänkt sälja först och kunna välja att avvakta eventuella för dåliga bud för att vänta och eventuellt kunna arbeta med föreningens ekonomi och kunna sänka avgiften, och därmed eventuellt få lite mer för lägenheten. Nu i efterhand tror jag inte att vi hade orkat vänta då vi av flera skäl behövde bryta upp och förändra vår situation, dessutom köper man och säljer i samma marknad (typ i alla fall trots att vi går från bostadsrätt till radhus). Inte superkul att förlora nära en halv miljon på en bostadsaffär men jag är tacksam över att vi ens har möjligheten att köpa hus, inte alla som har det och så vidare.
Men – nu till uppsidan, och varför vi ändå tänker att vi kommer att ha tagit igen förlusten om ca 2 år plus minus några månader beroende på vad vi kan avvara i sparande varje månad. I början av sommaren hittade vi en i vårt tycke guldklimp till hus, i ett barnvänligt område i Göteborg, med stora renoveringar gjorda så som ex. tak, elen omdragen, stor fin altan, nya golv, nytt badrum, nytt kök. Allt gjort löpande från och med år 2019. Därtill finns i huset en inredd lägenhet i källaren på omkring 65 m2, med egen elmätare och egen ingång från gaveln. Husets förra ägare har haft hyresgäst i lägenheten under åren hen ägt huset och senaste intäkten hen verkar ha fått in efter skatt verkar ha legat på ca 10200 kr/månaden (har räknat av schablonavdrag och skatt efter det).
Vi såg att huset har det vi söker; fler rum för oss och barnen, utgång från markplan, större än vår lägenhet (140 m2 boyta och 72 m2 biyta varav 65 m2 då utgör uthyrningsenheten). Vi vill fortsätta att hyra ut och efter att ha räknat på det har jag fått fram att vi genom att flytta sparar ungefär 17000 per månad i boendekostnader. Min tanke är därför att vi tagit igen förlusten inom typ två år, genom dels ett sparande av mellanskillnaden som vi bör kunna avvara och investera i breda billiga indexfonder, och att vi från och med att vi tagit igen förlusten också kan börja bygga ett kapital som kan växa på bra varje månad. Vi hoppas såklart på trivas i nya huset och att vi vill bo där i minst 10-15 år, förhoppningsvis längre givetvis för flytta är jobbigt. Jag inser att vi sannolikt inte kommer kunna spara undan så mycket som 17000 kr varje månad eftersom vi köpt oss ett hus som självklart behöver underhållas och investeras i (solpaneler kanske?), men undrar nu dessutom om det är något jag inte tänkt på när jag räknat på detta, någon fallgrop med privatuthyrning som gör kalkylen alldeles för optimistisk eller om det är något att vi behöver ta höjd för? T.ex. hur stor andel av sparandet bör vi sätta på ett räntekonto för att ha som buffert bara för huset (som är från 70-talet)? Är det rimligt att försöka räkna igen förlusten genom att spara mellanskillnaden mellan vad vi får betala nu och vad vi kan betala med en hyresgäst i huset? Något jag missat när jag tänkt och planerat för detta? Jag har lyssnat på större delen av avsnittet som handlar om privatuthyrning, men de som gästar podden har flera uthyrningsenheter medan vi har en.
Har räknat så många gånger på detta att jag känner mig hemmablind i mina egna uträkningar, och tar gärna input från någon med erfarenhet av privatuthyrning.
Tacksam för svar.