Dagens industri och börskollen skriver om serieförvärvare. Vi vet nog alla att historik inte är någon garanti för framtiden men kan vara skäl att fundera vidare.
”De syns sällan på löpsedlarna. Men Addtech, Lifco och Lagercrantz har under det senaste decenniet levererat omkring 20 procents årlig avkastning i sina onoterade portföljer – och därmed överträffat både Jacob Wallenbergs Investor och Sven Hagströmers Creades, enligt Dagens industri.**
Bakom framgångarna finns ingen komplicerad finansmodell. Receptet är i stället förvånansvärt enkelt: köp lönsamma nischbolag med starka kassaflöden, behåll dem långsiktigt, återinvestera vinsterna i nya förvärv – och upprepa processen.”
Min bedömning är att framgången bygger på en stark och konsekvent företagskultur i kombination med bra ledarskap. Man lyckas med de flesta köpen och det är ovanligt att man säljer de ägda bolagen. Samtidigt ska vi som investerare vara medvetna om att dessa bolag har en hög värdering så det är bara om framgångarna fortsätter som det är en bra investering.
Jag har lite svårt att förstå skillnaden mellan serieförvärvare och investmentbolag. Gör de inte lite samma sak? Köper upp bra bolag under samma paraply.
Jag gillar ändå idén och vi tycks ju ha väldigt många sådana på svenska börsen som är duktiga på att göra affärer, både investment bolag och serieförvärvare. Men när blir ett bolag det ena eller det andra? Många bolag köper ju upp andra.
Är Microsoft ett investmentbolag eller serieförvärvare?
Eller är Orkla det som köper upp diverse olika kedjor och verksamheter?
Det finns nog inte en tydlig definition och gränserna är flytande. Ett investmentbolag äger aktier i andra bolag som man äger delar av. En serieförvärvare köper små bolag som man äger fullt ut men namn och verksamhet består. Vissa investmentbolag har en enhet som i praktiken fungerar som en serieförvärvare.
En gemensam egenskap är att de ofta ägs av rika familjer med starkt engagemang för att bibehålla sin ställning. Det lyckas ofta men inte alltid, se till exempel Kimneviks tråkiga utveckling.
Mina absoluta favoriter är serieförvärvare, investmentbolag, storbanker och indexfonder. Jag uppfattar att det finns många rätt så nystartade serieförvärvare. Alla sugna på att lyckas. Tror dock att krävs gedigen kunskap för framgång. Jag har förstått att många nya i sfären inte är lika vassa som de bästa. ALLI kallas ibland de mest framgångsrika. Addtech, Lifco, Lagercrantz och Indutrade. Indutrade har inte gått så bra på senare tid men investerare är ofta mer långsiktiga än så.
En intressant jämförelse är aktieutvecklingen de senaste 25 åren. Ett framgångsrikt jättebolag som Investor ökar aktiens värde mer än 30 gånger. Samtidigt har Addtechs aktievärde vuxit mer är 90 gånger. Inte fy skam. Som amatör tänker jag att Addtech är mer specifika i sin förvärvsidé medan Investor investerar brett och blir mer känsligt för konjunktursvängningar.
Storlek är kanske ett skäl. Det är troligen enklare att växa om man börjar med mindre kostym, som Addtech i jämförelse med Investor som ligger rätt fast med stora långsiktiga investeringar. Samtidigt så lyckas flertalet småbolag inget vidare så det gäller att ha alla viktiga faktorer på plats
Kollade upp mitt påstående om aktieutveckling för Addtech och Investor. Båda påståendena förutsätter att all utdelning återinvesterats. För Addtech gäller även att avknoppningen till Addlife räknas in.
När det gäller nya små serieförvärvare tänker jag på bolag som Karnell och Tången. Jättetrevliga men har de kunskaperna och musklerna. Tänker också på Storskogen. Är det ett luftslott/fiasko eller kanske en kassako på sikt?
Att räkna med återinvesterad utdelning och avknoppningar är väl det rättvisa sättet att räkna. Jag valde dock att sälja av Addlife då jag tyckte att det var smalt verksamhetsområde. Numera så återinvesterar jag inte heller alltid därför att mina utvärderingar ofta resulterar att jag har en väldigt stor andel i serieförvärvare. Detta beror på den goda utvecklingen där dessa företag klart slår alla andra placeringar så andelen ökar år för år.
Storskogen är väl ett exempel på en affärsmodell som jag tycker är väldigt skum. Man köper bara random bolag och driver vidare synbart utan speciellt stora ambitioner att hitta synergier eller på annat sätt förbättra bolagens intjäning. Affärsmodellen bygger som det verkar bara på att en vinstkrona i ett större noterat bolag värderas mycket högre än i ett litet onoterat bolag. Skulle aldrig röra ett sådant bolag eftersom detta är en rätt märklig affärside även om den för tillfället verkar fungera.
Däremot finns det väl andra serieförvärvare som jobbar på helt andra sätt med synergier och konsolideringar inom specifika områden, de är säkert duktiga på det de gör.