Du får akta så att det inte blir mer än 8 pbb i barnets namn för då aktiveras överförmyndarkontroll. Även om man bara har satt in 300K så växer ju pengarna.
Det skattebefriade beloppet är inte värt det för min del.
4 gillningar
Tror inte jag heller. Men det är ändå något som kan vara värt att beakta i beslutsprocessen.
Lite som att man alltid tar på sig bilbältet, även om de flesta aldrig är med om en trafikolycka.
1 gillning
Men man borde väl kunna spara upp till 300k i varje barns namn och sen när pengarna växer, kan man ta ut pengar från kontot, eftersom man är vårdnadshavare.
Enligt det jag kunnat läsa, så har föräldrarna möjlighet att hantera barnens konto, fram till 18 års dagen, så länge beloppet är lägre än 8 prisbasbelopp vilket är just nu 473600kr.
Efter den summan tar överförmyndare kontroll över pengarna.
Så länge man är mellan 300,000 och 473,600 borde man kunna nyttja maximal fördel ut skattesynpunkt.
300,000kr skatte fritt är 3195kr i lägre skatt per år och 18 år ger det närmare 60,000kr i lägre skatt.
Vidare kan man väl teoretisk flytta alla pengarna från barnets ISK, innan dom fyller 18 år, om man nu tror att barnet inte kan hantera en större summa pengar. Oh fördela denna vid ett senare tillfälle. Exempelvis lägenhetsköp.
Egentligen inte. För barnens pengar är deras när du väl har lämnat ifrån dig pengarna. Om du plockar ut 300K från deras konto så kommer du få vara beredd på vad du tänker köpa åt ungen.
1 gillning
Det är absolut möjligt, men det innebär också en risk för att bli skadeståndsskyldig.
Som förälder har man relativt stor frihet att välja hur barnets tillgångar förvaltas, men också en tydlig skyldighet att alltid agera i barnets bästa och förvalta pengarna i barnets intresse.
Att ta ut en större del, eller hela summan, från barnets ISK bara ”för att” är därför som huvudregel inte tillåtet och kan medföra skadeståndsansvar.
Detta regleras i föräldrabalken.
3 gillningar
Ja, men…
…nej. Du kan inte bestämma att en myndig vuxen inte ska få tillgång till sina egna pengar. Det är brottsligt.
Hej och tack för svar och synpunkter.
Självklart måste man bara förvalta pengarna innan barnen blir myndig.
Men man kan ju ta pengar från barnens sparande och betala för saker som är direkt relaterade till barnen.
Kläder, resor och elektronik.
Borde ju vara ok, så länge man har tydlig spårbarhet.
Så är det och spårbarheten är viktig. Men att pengar som en gång stått på ett ISK-konto i barnets namn tas ut för att de inte ska supa upp dem på Kos i samband med artonårsdagen, det är däremot inte okej.
p.s. Jag förstår att du såklart menar väl och det gör vi också.
1 gillning
Vet att jag nu svarar på ett gammalt inlägg, men kan inte låta bli.
Världen är inte rättvis, och har föräldrarna ändå haft som ambition att spara lika mycket till barnen men att yttre omständigheter (som tillfällig nedgång på börsen) gör att utfallet inte blir detsamma så tycker jag inte att det ska behöva bli någon stor ”grej” eller källa till avundsjuka mellan syskon. Föräldrarna har ju inte särbehandlat något barn utan försökt ge dem likande förutsättningar.
Lika förutsättningar är att spara i eget namn och ge bestämd summa när tiden är rätt.
Att chansa och lägga sparande på ISK för att spara in på en (kanske tillfällig) skattelättnad är att ge barnen olika förutsättningar.
Självklart kan man göra det, men hur kul är det som barn att vara den som råkar fylla år en vecka efter en 40% krasch och får x hundratusen mindre än sitt syskon?
Det välkomnar konflikter och avundsjuka när den ena har råd med kontantinsats och ny bil och den andra inte.
Så jag hade inte valt det.
Men föräldrarna ska ändå bestämma när tiden är rätt? Är det då exakt samma siffra till varje barn eller inflationsjusterat efter årtal det betalas ut? Justerat enligt barnets ålder?
Jag ser inte någon självklart vad som är exakt rättvist.
Av folk i min närhet så är min erfarenhet att det också blir lite luddigt att man hoppas att man förmodligen kanske kommer få något av sina föräldrar, men man vet inte riktigt när eller hur mycket eller vad föräldrarnas så fall har för åsikter som vad som är en vettig tidpunkt/anledning. Det blir svårt att själv planera, typ som att man behöver fråga om hjälp, men där är olika personer/syskon väldigt olika bra på att ens våga ta upp ämnet.
Om jag ser till mina erfarenheter så är det som att singla slant. För vissa är x hundratusen på 18årsdagen en möjlighet och en tillgång. För andra så hälls tillgångarna i ett svart hål som kan förvärra mående och annan problematik.
Så generellt så skulle jag gissa att det är rimligt att överlämna majoriteten av sparandet i samband med barnets första köp av boende och en mindre del i samband med körkort. Om inget av dessa är relevant, så är väl 25 årsåldern en bra riktålder, det är då mognad och konsekvenstänk är fullt utvecklat.
Men vill man chansa och ge pengarna på 18årsdagen, så finns risker. Sen kan man välja att bortse från dom och hoppas på det bästa.
Men syskonkonflikter är inte jättekul. 
1 gillning
Pillar in en länk till RTs två senaste avsnitt på ämnet spara till barn.
Jag tycker att Jans exempel med sig själv och sin bror är toppenbra här. Det handlar inte om att det skiljer 5-10% utan det handlar om en galen skillnad, typ 40-50%. Om jag sparat till mina kids hade det förmodligen kvittat mer eftersom en fyllde 18 under 2020 och en under 2024, men under vissa perioder är det extremt.
2 gillningar