Hur tänker ni kring sparande till barn och de nya skattereglerna med 150k resp 300k skattefritt på ISK.
Vi har sparat barnbidraget till två barn på ett ISK i vårt eget namn. Detta för att kunna styra när de ska få tillgång till pengarna (som nu är ca 1milj) istället för att de automatiskt får tillgång till dem när de fyller 18.
Nu med de nya skattereglerna så lönar det sig skattemässigt att ha ett isk på vardera barnen med fribeloppet på 300k.
Hur resonerar ni andra? Är det värt att riskera 18-åringens syn på pengar och arbete för att spara några tusen på skatten…?
Jag hade inte sparat i deras namn eftersom pengar man inte jobbat för kan stjälpa en ung person. Spelar ingen roll om det kommer 700k till några år senare, 300k är alltför mkt pengar för många 18 åringar och skadan kan redan vara skedd
Fördelen är att om 18 åringen är bra att hantera pengar, så är det en bra start med pengar till körkort och boende.
Nackdelen är om 18 åringen är som vissa tonåringar är och använder pengarna till festresor och dylikt. Konsekvenstänk är ofta fullt utvecklat först i 25 årsåldern.
Risk är också att börsen ger olika avkastning i anknytning till barnens 18-årsdagar. Kan då skilja stort i summa mellan syskon. Men kanske går att täcka upp om ni har ett eget barnsparande i ert namn.
Om jag hade haft barn, hade jag sparat i mitt namn. Gåvor i motsatsen till börsen, går ofta tajma.
Kloka svar. Är väl inte så orolig att de ska bränna pengarna utan mer som Agaton skriver att det kan stjälpa snarare än hjälpa en ung person. Inte så motiverande att sommarjobba för 100kr/h om pengarna rullar in utan ansträngning…
Jag tänker mer om barn ett fyller 18 i maj 2028 och om börsen kraschar rejält i april 2028. Barn ett vill rädda det som räddas kan och sätter allt på ett sparkonto.
Sen så fyller barn två 18 år i december 2031, börsen har återhämtat sig med besked, så barn två får 30-40% mer än sitt syskon.
Då får syskonen rätt rejält olika mycket pengar. Det var det jag menade med att det kanske går att täcka upp med det egna sparandet till barnen.
Som sagt. Beror på personlighet och mognad och hur mycket svarta svanar som dyker upp.
För mig är ett par tusen i insparad skatt inte värt besväret, det kan också vara en kortvarig reform. Men man får väga in för och nackdelar och hur villig man är att riskera barnets pengar och ibland mående.
Pengar är en förstärkare, så är barnet på en skör plats i livet, i fel sällskap eller inte kan sätta gränser, då kan det innebära att det påverkar måendet.
Har en släkting som kom över en större summa pengar i övre tonåren, det mesta brändes på nöjen och fester och det blev ett ok in i vuxenlivet. Hen har ännu inte fått grepp om hur pengar behöver hanteras, trots bra jobb och inkomst.
Jag undrar hur det hade gått om hen inte fått den summan, men går inte veta.
Finns inte mkt som talar för att det skulle gått sämre.
När vi väl vant oss vid vad vår lägsta-nivå verkar vara så är det svårt att sänka den. Därför det i mitt tycke är livsfarligt när föräldrar betalar barns bostäder/bilar och vänjer dem vid en nivå de själva inte kommer ha råd med på decennier. En riktig björntjänst.
Fast chansen finns att hen aldrig hade vant sig vid att kunna spendera utan eftertanke eller konsekvens. Det var bara att plocka ut från kontot. Sen när de pengarna tog slut så gick det över i lån.
Som många vet är det svårt att backa i levnadsstandard, kanske ännu mer när man är ung.
