Samtliga riksdagspartier utom MP och V kom idag överens om att vi skall ha ett balansmål istället för överskottsmål i statsfinanserna.
(MP och V ville lätta mer på restriktionerna)
Den svenska offentliga skuldsättningsgraden är låg i ett internationellt perspektiv.
I realiteten har skuldsättningen i mångt och mycket förskjutits till hushåll och företag.
Kan man säga att 90-talets skuldsanering nu slutligen är klar ?
Det tog en generation att glömma 90-talskrisen verkar det som.
Spenderar offentlig sektor mer så kommer det öka inflationstrycket och leda till högre räntor ifall de vill hålla nere den underliggande inflationen på dagens 2%-nivå (KPIF-XE).
Tre stora grupper kommer ha en minskad möjlighet att skuldsätta sig:
Är väldigt mycket infrastruktur som byggts upp samtidigt som statsskulden. Dessa investeringar verkar nu vara på gång att göras på nytt, gäller allt från järnvägar, avloppssystem, elkraftverk och broar. Det är fortfarande hårda bud på 60/70-talister att dels amortera tidigare investeringar samtidigt som nya görs med kassaflödet.
När Suhonen är missnöjd brukar det finnas anledning att inta motsatt ståndpunkt.
Infrastruktur byggs idag med en kombination av finansiering från flera källor, OPS. Kommuners, regioners och bolags skuldsättning har aldrig varit begränsad i lag. Om staten tar upp en större del av finansmarknaden för svenska kronor, så minskar kommuners, regioners och bolags möjlighet att finansiera sig där. Då minskar också den del av pengarna som de kan bidra med till infrastrukturen.
Att ökad statsskuld skulle ge mer infrastruktur stämmer bara om två kriterier uppfylls:
Båda dessa punkter gäller inte längre. Ökad statsskuld riskerar istället att tränga undan kommuners chanser till att finansiera kommunal infrastruktur som avlopp.
Det kan kanske leda till starkare SEK, då efterfrågan på SEK ökar när staten börjar spendera mer.
Hur menar du att kausaliteten ser ut? Skulle det inte kunna vara så att när staten ska spara dras det framförallt ner på satsningar som bara ger nytta längre fram, men behovet av infrastruktur finns kvar så andra aktörer har tvingats ta ett större ansvar för just det.
När staten ger ut obligationer i SEK så ökar tillgången på SEK genom att statsobligationen ingår i ett bredare pengabegrepp, några centralbanker klassar det till M4.
Den här ökade pengamängden kan, om de omsätts i samma hastighet som innan, leda till ökade priser i enlighet med Irving Fishers kvantitetsekvation:
För att undvika detta så kommer alltså Riksbanken behöva bekämpa den stigande inflationen genom höjda räntor så att kommuner, regioner, privat sektor och privatpersoner har råd att låna mindre. “Efterfrågan ökar på svenska kronor” eftersom vi som inte är staten har alla blivit fattigare samtidigt som staten har blivit rikare på vår bekostnad. En tragedi om man inte råkar vara en oligark inom offentlig sektor.
Jag ser detta ur två olika dimensioner.
Ur den ekonomiska där överskottsmålet redan innan hade sänkts är inte någon stor grej egentligen.
Den politiska dimensionen är destå intrikatare.
V+MP står utanför när S gör upp med övriga partier till höger om S.
Konvultionerna inom S är tydliga där vänsterfalangen är djupt kritisk.
Oh! Det är väl bra att skuldsätta sig! Låna mera!
Länderna i Sydeuropa har varit bra på detta och de har dragit extremt stor nytta av det. Deras invånare har fått så extremt bra utdelning på alla pengar som staten lånat!
Dock så kan länder som är tillräckligt högbelånade och inte kan betala sina skulder få extrema bidrag av andra länder, vilket ökar invånarnas välstånd än mer.
Win, Win, Win!!!
Sveriges investeringar i infrastruktur har legat på en relativt konstant nivå i 30 år samtidigt som staten har amorterat på statsskulden. De ständiga investerandet har lett till att vår infrastruktur är i bättre skick än för 30 år sedan och vi åker ca 70% mer tåg per person och år idag än för 30 år sedan. Den höga investeringstakten har hållits uppe genom att kommunerna står för en större andel av investeringarna än för 30 år sedan.
Det rapporterar statliga Konjunkturinstutet, läs gärna deras rapport här:
Överskottsmålet har varit galet väldigt länge. Infrastruktur för flera generationer framåt har hållits tillbaka för 1 generation förstörde hela Sveriges ekonomi i princip.
Äntligen kan man bygga upp Sverige igen med infrastruktur.
Man har haft en för låg statsskuld väldigt länge, galenskap.
Jag menar precis som dig, att infrastruktur skaffar vi för att det behövs. Statsskuld ger varken mer eller mindre infrastruktur. Däremot ger statsskuld sämre statsfinanser och högre räntor, som under svenska 80- och 90-talet. En baksmälla utan fest.
Det kan aldsrig vara bra att spendera pengar man inte har. Här förespråkar vi en ekonomi i balans, men inte staten. Vår generation har betalat för föregående generationers misslyckande. Nu tänker man återigen spendera tills det fallerar och då får den generationen betala.
Jag funderar. Politiker vill alltid vinna val, oavsett vilka konsekvenser det får. Detta så att de kan fortsätta få ha makt över alla andra. De vill känna sig mäktiga och stora. De själva kommer att ha det bra. Dopaminet i deras hjärnor kommer att maxa så länge de har makt över alla andra som är mindre värda.
Tråden handlar väl om slopat överskottsmål och inte dina personliga fördomar och ditt politikerförakt?
Njae. Om staten ger ut statsobligationer så måste någon köpa dem. De som köper gör det för SEK. SEK som “tas ur” marknaden. Alltså ökar efterfrågan på SEK.
Det är alltså inte som när RB ger ut nya lån i SEK till banker. Det ökar penningmängden i SEK som du beskrev. Men det är något annat.
Det vi förespråkar här är att man inte ska låna till konsumtion. Däremot tror jag vi är många som anser att lån är viktiga för att skapa tillväxt när vi t.ex vill satsa och utveckla våra företag då vi gör kalkylen att lånet betalar sig på lång sikt, eller göra underhållsrenovering på ett hus eftersom vi förstår att det är bättre att låta barnen ärva ett hus värt 10 miljoner med ett bolån på 1 miljon än ett nedgånget hus med läckande tak och stinkande avloppssystem värt 5 miljoner.
On topic, frågan kring det finanspolitiska ramverket med under/överskottsmål är oerhört intressant då den splittrar både på vänster- och högersidan. Det är inte ofta man får se Svenskt näringsliv, Liberalerna, Kristdemokraterna, S undantaget partistyrelsen, Lars Calmfors, Facken, MP och V stå i samma ringhörna i en ekonomisk fråga.
Då är frågan varför man inte lånar extremt mycket? Det går att låna extrema pengar, bara man vill.
Frågan är kanske varför man inte lånar extrema pengar? Låna, låna och låna, då det bara kommer att leda till tillväxt.
Eller hur?
Frågan är varför inte alla levande personer lånar så mycket pengar som de bara kan? Lån leder enligt dig enbart till välstånd. Så, varför lånar inte alla levande däggdjur så mycket som de bara kan?
Varför lånar inte alla levande varelser så mycket som de bara kan?
Av samma anledning som att t.ex SKF bara lånar runt 3 miljarder de gånger de ställer ut obligationer. Man lånar inte mer än vad man kan skapa mervärde ur kapitalet samt att man inte vill få en för stor skuld relativt eget kapital. Precis som jag inte lånar mer än vad jag behöver för att bygga en ny skogsväg för att ta ut skog då jag inte har mer värdeskapande projekt att finansiera.