Vi använder fixed maturity räntefonder i Euro (vår home bias) för att slippa valuta risk. Vi har en liten begränsad del del i US Treasury och US Corp credit också. Men det viktigaste är ju att man vet hur mycket man får (mer eller mindre), när man får det och att man inte är exponerad mot ränterisk (vanliga räntefonder kraschar ibland). Det finns sådana fonder från Blackrock, Amundi, Invesco och XTrackers. Samma funktion går ju att få med ultra short Bonds eller vanligt sparkonto också, även FRN. Om du har SEK som valuta är nog penning marknads fonder, korta företags krediter (diversifierade IG) eller vanligt sparkonto i sek ok.
Vi investerar som bond ladder steg i sådana ETFer 5-3 år innan de förfaller. Dvs vi säljer aktier när de nått förväntad avkastning en god tid innan pengarna ska användas. Summan per steg är olika från år till år då vi har en hel del olika tjänstepensioner från olika länder. Vissa betalas ut i klumpsumma tyvärr (Schweiz). Tanken är att garanterade inkomster (pensioner osv) + garanterat trappsteg ska täcka planerade utgifter. Vi säljer bara aktier manuellt, förhoppningsvis till bra pris (förväntad avkastning).
Vi använder utdelande ETFer, både för aktier och räntor, så en viss del kommer också från dem.
Tack för svar! Jag ska villigt erkänna att jag inte förstod det särskilt bra - är ingenjör och inte ekonom men tog lite hjälp av ChatGPT som jag tyckte gjorde ett bra jobb med förenkling av det hela och som kanske andra som jag också kan ha glädje av
" Personen investerar i räntefonder som har en fast löptid (fixed maturity), vilket betyder att fonderna har ett bestämt slutdatum då de förfaller. De väljer att investera i fonder i Euro för att undvika risken att deras investering påverkas av valutasvängningar (valutarisk). För att minska riskerna har de också lite pengar investerade i amerikanska statspapper och företagsobligationer, men det är en mindre del av deras portfölj.
Det viktiga för dem är att de vet när och hur mycket de kommer att få tillbaka från sina investeringar. Detta ger dem säkerhet och stabilitet, och eftersom fonderna har en fast löptid är de inte lika känsliga för ränteförändringar (räntefonder kan förlora värde om räntorna plötsligt stiger).
De använder en strategi som kallas bond laddering, vilket innebär att de investerar i olika räntefonder med olika löptider, så att pengarna blir tillgängliga vid olika tidpunkter. Till exempel investerar de i fonder som förfaller om 3 till 5 år, och säljer aktier när dessa investeringar har nått den förväntade avkastningen, innan pengarna behövs.
Slutligen planerar de att täcka sina utgifter med en kombination av garanterade inkomster (som pensioner) och dessa ränteinvesteringar, vilket ger en förutsägbar och säker kassaflödesstrategi."
Bra jobbat av ChatGPT, väldigt mycket tydligare, och helt korrekt En förutsägbar och säker kassaflödesstrategi - bra ord! Ordet förutsägbar är också en nyckel egenskap för den här metoden.
Här finns mer info om fixed maturity (alltså fast löptid) ETF från en av leverantörerna:
(Detta är för US, men motsvarande fonder finns för EU). För riskfri ränta inom EU har Amundi Fixed Maturity Government Bond ETFer, både med mix, endast Italien, endast Tyskland eller de EU länder med lite mer yield.
Ju mer man lär sig desto mer inser man hur lite man vet…
Är man helt ute och cyklar om man skulle försöka förenkla och helt enkelt sikta på att lägga ihop sitt privata sparande med sin totala pension enligt minpension.se (minus 30% i skatt) och sedan sikta på att plocka ut 4% årligen av detta att leva på samt som då även ska täcka skatt på ISK? Kanske skippa justera för inflation om börsen gått risigt ett visst år och istället dra åt svångremmen lite då?
Kanske ha lite lägre risk i början - säg 50/50 aktier/räntor och sedan successivt öka risken med några procent per år för att stanna på 70/30 efter kanske tio år?
Jo jag förstår hur du tänker. Detta skulle ju då alltså vara att sätt att hantera “sekvensrisken” (sequence of returns risk) tidigt efter att man slutat jobba och som jag skrev så skulle ju sedan tanken vara att öka risken successivt år för år för att sedan ligga på en mer rimlig nivå typ 70/30 eller kanske 75/25 som enligt Trinity-studien verkar vara en lämplig nivå.
Alternativt kanske en buffert på 2 årslöner på ett räntekonto i kombination med en 75/25-portfölj hade kunnat räcka från start och då ta ut pengar från portföljen så länge börsen inte går ner kraftigt och då istället använda bufferten. Hur hade du gjort?
Har själv kastat loss för ett par månader sedan och fokuserar på piece of mind så jag kör 5 år på fasträntekonto, 5 år på ränteportfölj och resten i globala indexfonder.
Tanken är att jag bara plockar från räntorna första 5 åren och sedan håller 5 år i räntor istället för 10 som nu i början. Om börsen är katastrof första åren kan jag fortsätta plocka ut från räntor även efter de första 5 åren för att låta globalt index återhämta sig.
Piece of mind låter onekligen lockande. Hur funkar det med 4%-regeln då tänker jag om du har såpass mycket i räntor? Eller det iofs blir mindre än 50% som du har i räntor då förutsatt att ditt kapital är 25x årsbehovet.
Vad har du fått för ränta på fasträntekontot? Fria uttag? Var kör du övrigt för räntepapper? Vilka fonder? Räknar du med kommande pension något i dina uträkningar? Sorry för många frågor men väldigt intressant att höra från någon som tagit klivet!
Intialt blir det ca 40% räntor så 4% borde funka fint. På sikt är tanken 20% räntor. De 5 åren på fasträntor kör jag på 3 och 6 månader på SBAB, SEB o Skandia. Ingen toppenränta men täcker i alla fall vår nya lägre inflation.
Jag räknar pensionen som marginal ifall 4%-regeln skulle fallera för oss men den ingår inte i 25x årsbehovet.