Vi är ett gift par i 45års åldern som känner oss rätt ensamma i vår ekonomiska situation. Vi har kommit dit vi är i dag genom att vi kontinuerligt har investerat ca 50% av våra inkomster de senaste 15åren och genom medvetna karriärval (bl.a via egna konsultbolag). Vi lever ett vanligt “Svenssonliv” som på ytan inte skiljer sig särskilt mycket från våra grannars och vänners liv (förutom tidsfriheten som vi har).
Hur gör ni andra, vet era barn om er ekonomi? Hur tänker ni kring FIRE/gå ner i arbetstid? Hur ser era liv ut?
Vi bor i Uppsala och skulle gärna träffa andra personer i samma sits. Hade varit kul om du/ni också bor i Uppsala men tänker att en 10mils radie runt Uppsala inte är något problem.
4 gillningar
Är på språng, men ni är inte ensamma, så lite reklam för mig och @MoaD än så länge som utkast:
Du får väldigt gärna även ställa de olika frågorna som separata trådar, så kan jag svara. Det är alltid svårt med många frågor i samma tråd. 
Men i korthet:
Det är väldigt olika, min upplevelse från eventet i Stockholm med 20 personer häromveckan så hade typ 18 inte berättat för sina barn, två hade. Jag står i lägret att man borde och fler än hälften tog med sig som en sak att göra efter eventet att prata med sina barn.
Jag tänker nämligen att de kommer ändå växa upp med en annan ekonomisk situation än många andra, lika bra att de får öva på det redan nu i en safe-to-fail-miljön. Då får de ofta även växa med sina pengar.
Sedan beror allt på förutsättningar så klart. Hur gamla barnen är, hur intresserade de är, hur redo man själv är och så vidare.
En av de klurigaste frågorna för många. Min upplevelse är att innan typ 20-30 miljoner i nettoförmögenhet tenderar de flesta jobba, därefter blir det ju valfritt. Då handlar det väldigt mycket om tre kluriga frågor:
- Var är jag?
- Vart vill jag?
- Hur tar jag mig dit?
I allt det här kommer ju saker som mening, sammanhang och struktur. Men även en massa emotionella frågor - är det t.ex. okej att inte jobba en tisdagförmiddag. Vad gör man när alla andra är på jobbet?
Men i grunden handlar det om att göra resan från:
- By default = det blev som det blev
till att leva sitt liv som:
- Deliberate = jag väljer från menyn
men än hellre:
- By design = jag går in till kocken på restaurangen och önskar det jag vill ha
Så det är svårt att lösa i en forumtråd. Men du är absolut inte ensam i dina funderingar.
10 gillningar
Jag och min fru är i ganska liknande situation vad gäller pengar och ålder. Men har inga barn.
Som jag ser det kan man göra det ganska enkelt för sig och leva ett svenssonliv som alla grannar och medelklasskompisar, men jobba mycket mindre. Så kan man välja hur öppen man är med det, de flesta är nog rätt ointresserade av hur många timmar i veckan ni fakturerar från era bolag.
Om vi båda jobbade heltid skulle vi troligtvis tjäna runt 80k netto i månaden ihop. Med 20 miljoner i kapital och ett ganska försiktigt uttag på 50 000 kr i månaden efter ISK-skatt så kan vi välja att jobba 0 och leva på 50k eller jobba lite, betala låg skatt på låg lön och få ut 70-80k precis som medelklassgrannarna som jobbar heltid.
Enda utmaningen blir att hitta meningsfulla saker att fylla sin lediga tid med. I övrigt lever man precis som vanligt.
Alternativet blir att sikta vidare på nivå 5 och 6. Dvs jobba heltid, spara från lön och låta kapitalet dubblas var 7e år. Men det kommer med utmaningar som att fundera på hur man ska använda 500 miljoner på bästa sätt när man fyllt 75 år, hur man ska prata med barnen, vad grannarna ska tänka när man köper en Ferrari, personlig säkerhet etc.
8 gillningar
Vad innebär 4.3-4.4? ~40M?
Rikedomstrappan är snarare en logaritmisk skala så borde vara 20-25M
6 gillningar
Angående barnens insikt. Jag resonerar just nu ungefär såhär då vår äldsta är några år innan tonåren och vår yngsta går på förskola.
När våra barn har en uppfattning om vad man kan och inte kan köpa för de pengar vi har samt förstår vem som är en betrodd person att prata med det om, då är det dags för dem att få veta mer exakt. Just nu vet de varken vad ett paket mjölk eller en bostadsrätt i Stockholm kostar eller vilka man ska prata om vår ekonomi med.
Vi pratar dock ofta om att vi lever ett rikt liv med god ekonomi, hälsa och relationer, att vi är så lyckligt lottade som kan göra allt vi kan göra, leja ut det vi inte vill göra och kan köpa allt vi vill o.s.v. Det “mjuka” kring fördelarna med att ha det som vi har det i princip samt även försöka fostra en ödmjukhet kring att alla inte har den förmånen och att det är något som inte bara beror på flit och ambitioner utan även tur och “förmåner” så som att vi fötts in i medelklass i ett bra land o.s.v.
Angående FIRE så försöker jag leva efter principen “Lev som om jag gjort en FIRE men utan att behöva sälja guldägget”. Jag tränar, bastar, gör rena nöjen, utforskar sådant som intresserar mig, fixar saker i huset med hushållssysslor och underhåll o.s.v. på “kontorstid” men jag jobbar också parallellt motsvarande en deltidstjänst. Vi jobbar så många procent som vi vill och är sugna på och jobbar primärt för andra anledningar än “pengar”.
Hade jag gjort en komplett FIRE så hade jag förmodligen ändå “jobbat” med något fast kanske för sämre ersättning o.s.v. Många som gör en FIRE skriver ju bloggar, böcker, föreläser, extraknäcker o.s.v. Varför inte se era nuvarande jobb som det extraknäcket men utan uppstartsträckan, osäkerheten o.s.v.
Vad skulle du/ni göra om ni gick all in FIRE? Hur skulle en tisdag i oktober se ut?
Och vill ni ha hjälp på traven så fundera på detta: Om ni visste att ni skulle dö i en plötslig olycka om ca 3-5 år. Vad skulle ni göra i morgon eller nästa månad?
3 gillningar
Tack för din input, jag är personligen inte intresserad av att komma till nästa nivå i rikedomstrappan, vill hellre skala ner och lönejobba mindre (jag arbetar i dag 60%) och har inget problem att sysselsätta mig mina två lediga dagar i veckan. Skulle jag sluta arbeta helt däremot behöver jag nog skaffa någon form av sysselsättning som involverar mer social kontakt.
3 gillningar
Det låter lite som vårt liv, vi är lediga alla skollov och har 2 månaders semester på sommaren. Vi försöker njuta av vardagen så mycket som möjligt, och har egentligen inga problem att spendera vår lediga tid (jag arbetar deltid), men vi behöver fundera på vad vi skulle göra med den extra lediga tiden om jag gjorde en full FIRE.
Försöker tänka att livet är begränsat men det är ändå svårt att i vardagen leva som om det är sista dagen i livet.
Våra barn är 14 och 16år och vi pratar rätt mycket om pengar, sparande osv redan men att låta dem få reda på vår lön och fulla ekonomiska situation känns svårt. Det är så inrotat att man ska hålla tyst om sådant.
2 gillningar
Samma här angående alla lov och det är verkligen toppen. I nuläget är det endast barnens skoltider som begränsar vår gemensamma ledighet. Inte många sommarlov kvar för er med barnen så extra bra att passa på!
Min poäng är just att inte tänka att det är sista dagen i livet eller ens sista veckorna/månaderna. De flesta skulle göra samma sak om de visste att det var så kort tid kvar. Men viktigt att inte heller tänka att man kommer att leva för evigt. Tycker att 3-5 år är ganska bra att resonera kring.
Har som sagt ingen erfarenhet av 14/16-åriga egna barn och allt är ju såklart individuellt men har ni frågat de om de vill veta och om ja, varför vill de veta?
Typ ”ni har ju fattat att vi har det bra ställt. Ser ni någon poäng med att i nuläget veta detaljerna om detta i kronor och ören? Vad ser ni för fördelar med att veta?”
Kanske vill de veta för trygghets skull eller kring karriärval och då kanske det räcker med ett abstrakt svar som i ”ni kan vara trygga. Ni kan välja jobb utifrån vad ni gillar och inte bry er om lönen” osv