Jag har haft lön/arvode från tre ställen, totalt 36000 kr i nettoinkomst. Från och med nu upphör ett av ställena och jag kommer få ca 32000 i nettoinkomst de närmsta 1,5 åren. Sen disputerar jag (om allt går som det ska) och jag kommer högst sannolikt att gå upp i lön ganska påtagligt efter det.
Mina utgifter snittar på ungefär 26000 i månaden. Då lever jag på ett sätt som är ganska eftertänksamt vad gäller konsumtion. Jag lägger pengar på mina barn, på terapi, på att äta ute ibland, i övrigt inga utsvävningar.
Jag är nöjd med min vardag men kan ibland kännas att jag skjuter upp inköp i onödan. Jag borde bara gå och köpa en brandsläckare, en ny brödrost, unna mig ett frisörbesök ibland… Men det gör jag inte. Istället sparar jag ca 5000-8000 i månaden.
Jag har 100K på sparkonto och 750K i fonder. Inga direkta planer de närmsta 5 åren, men leker med flera tankar: köpa ett hus när barnen flyttat? Finansiera sabbatsår? Jobba deltid, dvs undervisa bara lite och forska fritt utan att behöva söka forskningsmedel, mellan disputation och pension?
Men det som slagit mig är att de närmsta 18 månaderna förmodligen är den period i livet då jag har lägst inkomst närmsta 25 åren (sen vankas pension), såvida jag inte väljer att gå ner på deltid. Och jag undrar: borde jag spara? Eller säga åt mig själv att leva upp de 32 tusen för att få guldkant på tillvaron?
Ni kan inte svara åt mig, men ni kan hjälpa mig: vilka frågor borde jag ställa mig själv för att bestämma mig?
Du har över två årslöner på banken. Behöver du verkligen mer?
Jag föreslår att du helt och hållet slutar spara till dig själv tills barnen är vuxna. Visst är det kul att ha mycket pengar, men tiden med hemmaboende barn är dyrast i livet. Lägg pengarna på att barnen får en guldkant på tillvaron och öppna fondkonton till barnen. När barnen är vuxna och försörjer sig själva så kan du börja spara till dig själv igen.
Ts, det enda du säkert vet är att du lever idag. Du har redan ett bra sparande på kontona och lider ingen direkt nöd på något sätt. Livet är här och nu även om vi ibland tror att det är “sen”.
En kompromiss kan vara att spara 2000 kr och unna dig för resten!
Jag uppskattar den fina intentionen i era råd här! Men att gå på vad andra tycker är rimligt och bra brukar inte hjälpa mig att känna mig trygg i mitt beslut.
Vill därför upprepa min formulering från inlägget: vilka frågor borde jag ställa mig för att fatta beslutet?
Om du skulle räkna “baklänges”, dvs vad kostar det att leva det liv du vill att dina barn och du ska leva utan att slösa? Vad blir då kvar till sparande?
Du har redan ett bra sparande på kontona och lider ingen direkt nöd på något sätt. Livet är här och nu även om vi ibland tror att det är “sen”.