Jag har, likt många andra, funderingar kring räntedelen i portföljen. Jag har läst otaliga inlägg och frågor om sparkonto kontra räntefonder, men hittar egentligen inga “rätta” svar på min frågeställning, so here goes…
Anta att jag har fem miljoner i placerbart kapital (det har jag inte…än, haha!). Buffert är på plats och bolån är amorterat till behaglig nivå (ca 45 %). Jag har bestämt mig för en 80/20-portfölj, där räntedelen är tänkt att agera lite krockkudde. Jag sparar på obestämd tid, det kan lika gärna vara fem som 20 år.
Jag funderar över om räntefonder är att rekommendera eller om sparkonto duger lika gott eller kanske rentav fungerar bättre med tanke på följande:
räntorna ska vara krockkudde, dvs. avkastning är inte det primära målet.
om aktierna går RIKTIGT dålig kan man plocka från räntorna och fylla på i aktiedelen. Är inte kontanter att föredra då?
Löpande sparande sker 80/20 oavsett hur aktiemarknaden går OCH
Aktieportföljen kan få rusa iväg om man känner för det (gäller iochförsig även om man har räntefonder). Let your winners run.
Vad tycker ni, är jag helt ute och cyklar när jag tänker att jag har mer nytta av kontanter på ett sparkonto än av räntefonder? Och är 20 % av fantasisumman fem miljoner för mycket att ha på sparkonto? Eller i räntefonder för den delen?
Suveränt forum här, btw. Jag håller inte med om allt som skrivs men det är likväl intressant att läsa.
Tycker det låter som att sparkonto eller kort/medellång räntefond med låg kreditrisk är bäst lämpat för dig. Vill man annars ha något som har lägre korrelation till aktier och därmed växeldra lite så är riktigt långa räntefonder annars att föredra. Men dessa är ofta ganska volatila och kanske inte inger den där “krockkuddekänslan”.
Nej varför skulle det vara det? Om du bestämt för att 80% aktier är lagom mycket risk för dig så spelar det ju ingen roll om det är 100.000kr eller 10.000.000kr. 20% av 5 miljoner är ju 1 miljon kronor och det täcker ju till och med insättningsgarantin på sparkonton
Som du är inne på går nog ett objektivt “rätt” svar inte att finna utan du får välja det sätt du anser svarar bäst mot syftet med räntedelen för dig.
Har du läst denna tråd?:
Där beskrivs tre möjliga syften med räntor i portföljen: avkastning, stabilitet och diversifiering.
Med tanke på:
och
ser jag det som att det är stabilitet och/eller diversifiering du är ute efter. Väljer du diversifiering med en räntefond med lång duration och låg kreditrisk, får du en räntedel som har potential att öka i värde (dock inte per automatik) när aktier går dåligt - till exempel i lågkonjunkturer. Du kan då dra nytta av ombalanseringseffekt om du fyller på aktierna från räntefonden. Man bör dock vara medveten om att räntefonder kan tappa i värde i perioder också och de kan vara svåra att hålla mentalt om de går dåligt när aktierna går som tåget. Sparkonto har inte potential till samma tydliga ombalanseringseffekt som längre räntefonder, även om den finns. Dock ger sparkonto stabilitet i portföljen och värdet kan inte minska nominellt men väl realt.
Är det svårt att välja kan du alltid köra en kombination. Kör på det du anser är rätt för dig och som du tror ger dig bäst förutsättningar att hålla dig till din strategi.
Just riskfrågan kan också vara intressant, med sparkonto är ju den obefintlig (om man bortser från inflationens påverkan över tid). Jag tänker att om jag hade velat utsätta pengarna för mer risk så hade ytterligare placering i aktier varit aktuellt.
Så det lutar nog åt sparkonto-hållet till slut.
Tack igen!
Jag har inte läst den tråden, men ger mig på den - tack för tips!
Jag kan förstå att sparkonto inte ger samma möjlighet till ombalansering, annat än om jag skulle sälja aktier/aktierfonder och sätta in kontanter på sparkontot. Å andra sidan skulle detsamma krävas även om jag hade haft pengarna placerade i räntefonder, så jag vet inte om det argumentet är för eller emot mig
Om aktier går bättre så kommer de att dra ifrån värdemässigt oavsett var jag placerar mina “räntor”. Svår fråga, tycker jag. Men det lutar ändå mot placering i sparkonto, inte minst med tanke på riskfrågan som lyftes ovan.
Ombalanseringseffekten får du åt båda hållen - från aktier till sparkonto och från sparkonto till aktier. Detsamma gäller med aktier och räntefonder. När du återställer balansen i portföljen kontinuerligt, innebär det att du säljer dyrt och köper billigt. Du säljer det som har gått bra och köper det som har gått dåligt. Med långa räntefonder möjliggörs en tydligare växelverkan mellan aktier och räntor som “lok” i portföljen eftersom dessa räntefonder är betydligt mer volatila än sparkonto. På så vis har en portfölj med aktier och långa räntefonder med hög kreditvärdighet potential att dra större nytta av ombalanseringarna och därmed få högre riskjusterad avkastning. Naturligtvis finns det också perioder när både räntefonder och aktier går bra samtidigt och vice versa.
Se inte detta som ett försök att övertala dig till räntefonder istället för sparkonto. Jag ville bara tydliggöra att ombalanseringseffekt finns när det gäller både sparkonto och räntefonder. Dock har effekten möjlighet att bli mycket större med en lång räntefond än med sparkonto i kombination med aktier. Det finns som sagt andra aspekter att ta hänsyn till också, som du själv är inne på.
Understood!
För stunden väger övriga aspekter (nog) tyngre än det som talar för långa räntefonder, men jag uppskattar att du tog dig tid att svara och förklara. Tack igen!
Kör på det du anser är rätt för dig och som du tror ger dig bäst förutsättningar att hålla dig till din strategi.
