Jag är verkligen sugen på läkarprogrammet. Jag har bestämt mig för att läsa Naturvetenskapligt Basår, och jag vet redan nu att jag vill söka till läkarprogrammet efteråt. Jag är väldigt intresserad av kroppen, jag gillar att lösa problem och att se samband och så klyschigt det än låter, så vill jag hjälpa människor.
Tyvärr har jag inte tillräckligt höga betyg för att kunna välja fritt bland skolorna. Jag kommer troligen in på Linköping, Umeå eller Örebro, men förmodligen inte på Uppsala, Lund eller Karolinska. Då undrar jag: spelar det egentligen någon roll vilken skola man läser läkarprogrammet på, eller är det i praktiken samma sak oavsett var man hamnar?
När jag har pratat med andra säger vissa att sjukhusen specialiserar sig inom olika områden, så att alla lärosäten egentligen är lika bra - fast bra på olika saker. En person jag pratade med sa att det i praktiken inte spelar någon roll vilken skola man går på, förutom om man vill forska, då kan Karolinska vara ett bättre val.
När det gäller att få jobb i Sverige verkar det som att det råder brist på läkare, och att man får jobb oavsett vilken skola man har läst på. Men det finns ett litet men: jag drömmer om att en dag flytta till och jobba i Australien. Där vet jag, eftersom jag har två släktingar som är duktiga radiologer, att en examen från Karolinska är väldigt eftertraktad. Men realistiskt sett kommer jag nog inte in på Karolinska med ett meritvärde på 21,61. Så frågan är: hur stor roll spelar det egentligen? De flesta länderna gör väl ändå kompetenstest innan man får bli läkare där. Jag har möjlighet att läsa upp två mattekurser på komvux (matte 2 och 3), som skulle ge mig 21,81. Är det värt? Vill också tillägga att jag förmodligen kommer behöva söka in till våren, eftersom jag hamnar i betygsurvalsgrupp 2 i och med basårskompletteringen.
Vill du bo och jobba i en specifik universitetsstad är det smidigt att plugga där, få vikariat där, och sedan ST. Networking alltså. Annars spelar det ingen roll. När du fått något års arbetserfarenhet bryr sig få/ingen om var du läste.
Nej.
Inte i praktiken.
Visst KI och Lund smäller något högre än Örebro och Umeå, det säger sig självt, men påverkar inte vem som anställs.
Däremot tillhör de som är utbildade i Rumänien, Ungern etc b-laget.
Mitt råd till dig är att söka dit du kommer in, påbörja utbildningen och därefter byta till KI i slutet av utbildningen (om det känns viktigt för dig då).
Radiologi är och har länge varit en bristspecialitet, därmed enkelt att få ST-tjänst där.
Att KI smäller högt i Australien beror på att de associeras med Nobelpriset, vilket alla forskare känner till.
tack så mycket för svar! Jag kommer just nu in på Linköping eller Örebro. Jag funderar på Örebro just för att det ligger nära min familj och mina befintliga vänner. Linköping är lite längre bort, och dom placerar ju ut klasser i resten av länet vilket är lite synd. Tycker även Örebro är en fin stad, deras studentliv verkar faktiskt ha blivit bra och det är billigt att bo där.
Jag skulle kunna få medborgarskap i Australien så att jag har dubbelt (Vilket jag förmodar skulle öka chansen att jag fick jobb där). Det enda med Linköping och Örebro (tror jag) är att de har terminstentor, som jag tror jag skulle tycka var lite tufft.
Kan tyvärr inte uttala mig om vikten av lärosäte utomlands, inom Sverige är min uppfattning att det är oviktigt, men:
Glöm inte möjligheten till antagning på KI via PIL samt kategorin antagning via folkhögskola! Jag kom in på KI via PIL, hade inte kommit in där via högskoleprov eller betygsgruppen. Blev bara en dag på KI sen Lund, så kan inte uttala mig om KI i övrigt.
Folkhögskola: Genom att plugga ett år folkhögskola och få en 4 rangordnas man sedan via högskoleprovet, men gränsen är då lägre än i vanliga högskoleprovsgruppen.
Brasklapp: var några år sedan jag var inne på ovan men så vitt jag vet är det fortfarande giltigt.
Precis som du skriver är KI känt globalt, och brukar alltid hamna högst av alla de svenska universiteten (inte bara medicinska fakulteter) i internationella rankningar.
Om du ska jobba som kliniker spelar dock personlighet, kompetens, och erfarenhet mkt större roll. Eftersom du vill jobba som kliniker i Australien skulle jag satsa på det lärosäte som passar dig bäst och där du kan komma in.
Om du vill forska eller jobba inom läkemedelsindustrin så är det absolut värt en extra insats för att komma in på KI.
Linköping hade åtminstone förr en lite speciell inlärningsmetodik (problembaserad inlärning). Den passar bra för den som vill bli kliniker. Kolla på deras pedagogik innan du bestämmer dig mellan Örebro och Linköping. Örebro är fortfarande ett jämförelsevis litet sjukhus, och antagligen en ganska lite läkarkurs också.
Få inte ångest över detta - det blir antagligen bra hur du än gör!
KI gick för ett par år sedan över till en besläktad metodik som kallas TBL (Teambaserat lärande)
I övrigt håller jag med övriga om att det inte spelar så stor roll mellan de Svenska lärosätena. Kanske att möjligheten att börja forska parallellt med studierna, om man nu vill det, kan vara lite olika?
Jag är läkare och har dessutom varit med på många rekryteringar av ST-läkare i egenskap av facklig företrädare. Vilket lärosäte de sökande har pluggat på har aldrig ens varit uppe för diskussion när jag och chefen har diskuterat vem som borde få tjänsten. Inte heller när någon pluggat utomlands. Du behöver inte alls oroa dig över detta, välj ort utefter var du vill bo, studentlivet, bostadsmarknad, eller något annat.
(disclaimer: jag jobbar på en liten klinik i medelstor stad, större/mer populära kliniker har kanske mer möjlighet att vara kräsna i sitt val av nya läkare. Men du skrev inte heller att du tvunget vill jobba i storstad)
Gällande Australien och radiologi så behöver du ju i så fall först bli specialist innan det är aktuellt. Det är alltså minst ca 12 år i framtiden. Du hinner ändra dig angående val av specialitet många gånger innan dess, men är det fortfarande det du vill så kommer inte lärosätet ha någon betydelse.
Tack så mycket! Det här svaret lugnade mig ganska mycket. När det gäller antagning funderar jag på att läsa upp en mattekurs bara för att ”garantera” att jag kommer in. Det tar 3 veckor, och jag har redan ett B i kursen så det är för A isåfall.
Som det ser ut just nu så är det Linköping eller Örebro som gäller. Jag har faktiskt varit i Örebros lokaler (som patient) och tycker Universitetssjukhuset såg väldigt modernt ut. Dessutom så ligger det nära min hemstad. Linköping däremot är lite längre bort, men har enligt ryktet iaf, bättre studentliv.
Edit: en fråga till dig som ändå verkar ha jobbat ganska länge inom yrket. Jag är ganska svimbenägen och har svimmat några gånger under vårdbesök. Jag kan inte riktigt peka på vad det är som orsakar det, men det har hänt flertal gånger (främst innan lite större ingrepp). Är det något man får lära sig att hantera under utbildningen?
Det var ju inte så att vi fick en särskild föreläsning om just att undvika svimning Men det var absolut en del som blev svimfärdiga under anatomikursens dissektionsmoment och senare när man var med första gången på operationssal. Personalen på operation är väldigt vana vid detta och brukar vara snabba på att hänvisa personer som börjar se bleka ut till närmsta stol. Det är inget du behöver oroa dig för, det går över för de allra flesta.
Svarar på svimningsfrågan, men lyckas inte citera dig.
Jag är också svimningsbenägen och började läsa medicin för 20 år sedan med den bestämda uppfattningen att jag endast kunde bli psykiater, av det skälet. Nu var jag väldigt intresserad av psykiatri då, men insåg med tiden att det fanns roligare saker.
Nu är jag dubbelspecialist inom två “somatiska” specialiteter, jobbar inom anestesi och intensivvård och har stått i diverse blodiga akuta situationer utan problem. Kan dock bli lite blek om någon pekar med en nål mot mig (samma nål som jag dagligen sticker mina patienter med).
Det är ett accepterat faktum att läkarstudenter inte sällan kan få vasovagala reaktioner (blodtrycksfall) i situationer där de främst står och tittar på. När man själv står som ansvarig läkare i samma situation är det som regel inte ett problem. Det finns även tekniker för att “häva” den här typen av blodtrycksfall som jag testat vid något tillfälle med framgång (när jag stått och tittat på).
Har du exceptionella problem ska jag inte ge dig råd. Men är du bara lite svimningsbenägen hade jag inte backat.
Jag är inte överdrivet svimningsbenägen. Jag har tagit regelbundna blodprov utan några problem alls. Av någon anledning har jag svimmat flest gånger när jag dragit ur en tand . Men när jag satte i epidural klarade jag mig.
Lite tidigt att börja tänka på nu kanske, men dom specialitéerna jag tittar på är anestesiologi och radiologi. Jag vet inte egentligen vad det är som jag fastnar för, men jag tycker båda två låter intressanta.
Hur var utbildningen i Örebro? Jag står mellan Örebro och Linköping. Fördelen med Örebro är att det ligger nära min hemstad, och jag har faktiskt sett lokalerna och de är väldigt fräscha. Fördelen med Linköping är att dom har bättre studentliv (enligt ryktet). Vet du något om hur Linköpings program är?
Jag var andra kullen som gick ut i Örebro och då var det mer “experimentellt” eftersom utbildningen var nystartad. Så jag tror att utbildningen nu är mycket bättre än då eftersom man nu hållit på 15 år. Men jag kan inte påstå att jag saknat någon kunskap efter utbildningen för att kunna jobba.
Om jag skulle plugga idag skulle jag prioritera vad som är viktigast. För mig då var det att ha nära till familjen. Men vill man ha mer studentliv så är Lund, uppsala, linköping roligare städer. Är man mer inriktad mot forskning så kan man ta KI, Gbg eller annat. Men man kan ju hitta forskning oavsett studieort och börja under studietiden, vilket många gjorde runt mig.
Så välj en ort du tror passar dig. Utbildningen du får kommer ge dig allt du behöver för att jobba.
Både linköping och Örebro kör PBL så utbildningsmetoden är snarlik. När man skapade Örebros utbildning tittade man mycket på Linköpings och modifierade den så att det skulle passa i Örebro. Jag tycker att dom man pratat med som läst i Linköping har varit nöjda.
(jag är dock inte just läkare)
Men det var absolut en del som blev svimfärdiga under anatomikursens dissektionsmoment och senare när man var med första gången på operationssal. Personalen på operation är väldigt vana vid detta och brukar vara snabba på att hänvisa personer som börjar se bleka ut till närmsta stol. Det är inget du behöver oroa dig för, det går över för de allra flesta.