Funderade lite häromdan på det här med “stay rich” portföljer. Här på forumet diskuteras ju ofta en ganska defensiv hållning för dessa portföljer. Men kollar man på Norska oljefonden, som ju har en oändlig tidshorisont, så är fördelning 70/30. Borde inte en “stay rich”-portfölj innehålla samma fördelning?
Jag tänker att Norska oljefonden har lagt ner tusentals timmar research på att få sin fördelning “rätt”. Borde vi inte lita på att de kan sin sak och göra likadant?
Kollar man på dessa siffror så känns det ju snarare som om man ska ha närmare 15% emerging markets i en 100% aktieportfölj (eller runt 10% i en 70/30).
Någon annan som har liknande fundering och om det finns någon logik till varför vi gör annorlunda än dessa giganter i vårt sparande?
Det var norska politiker som bestämde hur mycket aktier det skulle vara i portföljen:
Trond Grande, the fund’s deputy chief executive, said Norwegian politicians discussed every decade or so how much equities the investor should hold rather than being linked to any market movements. Norway’s parliament agreed in 2017 to lift the fund’s equity share from 60 to 70 per cent.
Intressant, jag ökar nog min del emerging markets efter denna info.
Norska banken verkar dock ha velat öka den ända till 75%:
Politikerna valde att “bara” öka den till 70% verkar det som. Intressant att de även i ovanstående skriver att det är rimligt att anta att volatiliteten på aktiemarknaden har minskat mellan 2006 till 2016. “Är det annorlunda nu?”
Kan bjuda på min lite mer försiktiga variant av globala barnportföljen om du vill få inspiration ca 15% home bias på totala aktieandelen och ca 14% EM av den globala delen.
Du sa det själv i din fråga, Norska oljefonden har en oändlig tidshorisont. Har den enskilde investeraren det? Nä. En 70/30 portfölj är en ganska-högrisk portfölj, och är man som enskild investerare i stay-rich fasen lär man ju inte ha en högriskportfölj.
De som förvaltar Norska oljefonden räknar väl också med att kunna förlora en del av sitt kapital och ändå ha tillräckligt med kapital kvar för att göra det man vill göra med pengarna, och tar därför en högre risk än vad den enskilde investeraren rimligtvis kan.
Det är här det börjar bli intressant för mig. Hur lång tidshorisont har man i en “stay rich” portfölj? I mina ögon är svaret på den frågan “livet ut”. De flesta kommer inte leva för evigt men det är ändå en ganska lång tidshorisont. Därför är min tanke att man kan tänka likadant här som den norska oljefonden?
Varför skiljer detta sig mot någon med en “stay rich” portfölj? Norska oljefonden är ju till för att säkra Norska pensionen och ta ut lite extra pengar om det krisar (så som man gjorde nu vid covid-19). En “stay rich” portfölj är till för att säkra en investerares pension (kan vara väldigt lång pension vid FIRE) och ta ut pengar vid oförutsedda utgifter.
Blir inte detta samma sak då? Syfte och tidshorisont för dessa är inte så olika som man först tror anser jag.
Tänkte också det först, men sannolikt har de ingen Home-bias om inte ur ett europeiskt perspektiv.
Min spontana tanke var att de tycker den amerikanska marknaden är övervärderad och viktar därför mer mot den europeiska, men det går nog djupare än så. Med tanke på dess enorma storlek så skulle de väl vid några procents home-bias (norsk) äga en majoritet av Norska börsen.
Tror inte jag minns helt fel, men Norska oljefonden äger 1-1,5% av alla publika aktier i världen.
Men är det verkligen rätt att jämföra Oljefonden med en Norsk ”stay rich” fas?
Norge kan ju närmast jämföras med en person med både ett företag (oljeindustrin) och en anställning (övriga samhället) som sätter in företagsöverskottet i ett långsiktigt sparande (Oljefonden) … så även om Norge är rikt så skulle jag säga att de fortfarande tänker ”get rich”.
Så kanske Oljefonden ska jämföras med Globala portföljen med motsatt fråga om vi inte borde ha lägre aktieandel i den
Det intressanta blir vad fördelningen blir när oljan är slut och inga nya insättningar sker. Kanske de då sänker aktieandelen när de går i ”pension” efter den rika olje-eran?
När det gäller Tillväxtmarknad så har ju globala portföljen 10% vilket jag uppfattar som rätt marknadsviktat men man kan säkert komma fram även till 15% - beror nog på vilken bas man indexerar på. Gillar man tillväxt så kan 15% vara bra
Fonden heter väl egentligen “Statens pensjonsfond utland”, dvs den investerar inte alls i Norge. De har en del som heter “Statens pensjonsfond Norge” också, men tror de fungerar rätt olika och Norgedelen förvaltas inte av Norges Bank.
Fast om man är i stay-rich fasen, och har en 70/30 portfölj, och börsen faller med 50% och sedan inte återhämtar sig på 10 år, så har man ju förlorat 35% av sin portfölj. Har man då uppfylld målet att “stay rich”?
För de flesta enskilda investerare, nej.
För Warren Buffett och Norska Oljefonden, ja. De är fortfarande rika även med en 35% förlust av portföljen. Nu vet inte jag exakt hur den norska oljefonden funkar, men om man ligger med 70% aktier i innehavet så räknar man nog som förvaltare på att man kan förlora en stor del av det totala värdet, och ändå finansiera sina utgifter med hjälp av den del av portföljen som då är kvar efter förlusten.
Så det beror väl helt enkelt på vad du har för utgifter när du väl är i stay rich-fasen, jämfört med det totala värdet på din portfölj. Bor du i en billig etta och äter bara mat för pengarna, så kanske du kan ha 70/30. Men har du villa, bil och sommarhus, så kanske din portfölj inte ska vara 70/30.
Medel avkastningen är högre, men inte median. I mina ögon är median mera intressant dock. Hellre att jag får en jämnare och troligare högre utfall än att det finns en liten chans att man överavkastar rejält. Intressant att notera också är att det är bättre att ha 5% EU long + 5% US long än bara 10% US long. Möjligt att räntenedgången har varit kraftigare i Europa än US eller så är det bara diversifieringen som ger effekt.
Jag tror att simuleringen använder data från 1970 och framåt som du skriver (så ca 50 års data).
ca 15% home bias på totala aktieandelen och ca 14% EM av den globala delen.
