Storbank vs nischbank

Hur ska man resonera kring traditionell storbank vs aktörer som Avanza och nya mindre nischbanker? Själv har jag kommit på mig med att ha en ganska stor summa stående på ett helt vanligt bankkonto i en fristående gammal Sparbank, faktiskt mest eftersom det har tagit emot mentalt att flytta över merparten av pengarna till exempelvis Avanza och där ett +sparkonto med högre ränta. Man inbillar sig att det kan finnas fördelar i form av bemötande och villkor i den traditionella banken om man i framtiden t.ex. ska fixa bolån eller annat där - dvs. att man på vissa sätt kan tjäna på att vara “storkund” (eller något ditåt), samt att säkerheten kan vara större om man har ganska stora belopp i åtminstone två olika banker. Men detta tänk är kanske rysligt gammalmodigt i dessa föränderliga tider? Vore tacksam för spontana synpunkter i detta udda ärende.

Min erfarenhet är att det du “förlorar” i erbjudande genom att inte vara s.k. storkund hos en bank får du igen av bättre avkastning, lägre avgifter, och genomgående bättre bemötande från den andra nischbanken. Jag som redan har ett bolån hos en storbank fick veta att jag minsann kunde få ner min ränta med X om jag bara flyttade in mitt pensionskapital till dem. Men efter en beräkning av vad deras pensionslösning kostade i ökad avgift så visade det sig att det rent nettomässigt skulle bli en sämre affär. I synnerhet om man tänker sig att lånet minskar över tid och att pensionskapitalet ökar med tiden.

Diversifiering är bra, ha många banker. Jag har 5st: en storbank för lån & transaktionskonto, en nischbank för bufferten, Avanza för ISK och privat pension och övrigt investerande, en annan leverantör av tjänstepension, och en utländsk bank i annan valuta för att dels diversifiera sig bort från kronan, men också för att undgå statens långa kleptokratiska fingrar om något skulle haverera (likt det som hände i ett visst land i södra europa där staten helt enkelt konfiskerade pengar från privatpersoners konton).