Går i tankarna att byta bank för mina bolån då dom kan erbjuda ganska mycket lägre ränta, och min fråga är om det finns någon jättestor nackdel med att välja en nätbank som ej finns på orten så att säga tex Avanza eller SBAB?
Sen undrar jag om det bara är jag som blir frustrerad och ilsken på banker som aldrig kan ge lägre ränta TILLS man får ett bättre erbjudande av en annan aktör som erbjuder bättre villkor utan att ställa en fråga överhuvud, då helt plötsligt kan banken man har matcha det erbjudandet. Känns som det är en strategi för att tappa kunder i dagens samhälle då det inte är lika viktigt med en lokal bank.
Har själv haft lån på SBAB och sparandet hos Avanza i många år nu, ser inga som helst nackdelar faktiskt. Storbankerna kan gott agera lönekonto, ungefär det dom duger till nu för tiden.
Kika när de du redan har och de du tänkte byta till senast justerade räntan. Ibland blir man lurad av att någon annan precis har sänkt och den långivare man har inte har gjort det än men avser göra det inom kort.
Det började med att man centraliserade bolånehandläggarna och då försvinner den lokala anknytningen. Det SBAB erbjuder brukar jag tycka är normalnivån. Dvs. Ingen förhandling, bara belåningsgraden styr din ränta.
Det är viktigt att förstå att banken är inte din vän utan de är ute efter att tjäna pengar. Ju mer trögrörlig du är desto dyrare blir det. Det räcker ofta att du begär ut amorteringsunderlaget för att det ska hända grejer. Så börja med det.
Det var länge sen jag övergav det där skitgörat med att förhandla och byta bank varje år. Jag har valt landshypotek som erbjuder bra ränta utan förhandling och tjafs. Sbab har jag också haft med upplever dem som lite sämre när det gäller ränta. Förstår inte varför folk fortfarande förhandlar och hoppar mellan banker. Knappt man ens får bättre ränta än den som landshypotek, sbab, stabelo mm erbjuder
Om man är relativt ung, har stort bolån och höga inkomster får du definitivt bättre ränta hos storbankerna än t ex SBAB eller Stabelo. Jag kan tvärtom inte förstå hur man inte kan förhandla och hoppa mellan bankerna. Privatekonomiskt finns det inget (?) som ger så bra utväxling i förhållande till tidsinsats. Man får lägga känslorna åt sidan och bara göra det.
Jag skulle vilja påstå att Storbankernas affärsmodell med ”allt hos samma bank” (dvs bolån, försäkringar, lönekonto etc) känns ganska utdaterad.
Själv har jag haft bolån hos Danske Bank, Handelsbanken, Stabelo, Landshypotek och SBAB. Klart sämst var Danske Bank. Kör alltid rörligt och byter när jag hittar något bättre.
Värdet av en ”personlig” rådgivare hos banken värdera jag till exakt till noll kronor. De rådgivare man träffar brukar dessutom byta jobba med ca 12 månaders mellanrum, så sannolikhet att man ska träffa samma person är ganska låg. (Enligt min erfarenhet).
Jag vet inte hur det är för andra men för mig blir inte ens bättre ränta om jag skulle försöka. Eventuell 5-10 punkter om man jobbar hårt, sen räcker det i ett år och sen måste man börja leta och tjafsa igen. Det är både tidskrävande och energikrävande. Har kommit fram till att det inte är värt besväret för att eventuellt spara någon tusenlapp. Det brukar ju också kunna vara så att när man väl bytt bank så ser man att konkurrenten sänkt och då orkar man fan inte byta igen. Man kan ju ha detta som heltidssyssla om man vill väl tjäna småpengar, eller så kan man lägga tid och energi på annat som är vettigare
Jag tror inte man kan ha det som heltidsyssla ens om man vill då jag gissar att bankerna rätt snabbt skulle reagera om man bytte mer än en gång per år, vilket är sedvanlig tid för rabattens löptid. Tid tar det inte mycket av, energi beror på hur känslomässigt engagerad man blir eller hur jobbigt man tycker förhandling generellt är. Om det är värt eller inte är upp till var och en men med ett större bolån (säg 3mkr+) så blir det mycket snabbt tusenlappar, vilket för många är att anse som mycket pengar.
Sen håller jag med dig om att för en viss profil av kunder så är de färdigförhandlade alternativen bättre eller att det nästan är ingen skillnad. Min upplevelse är att mindre bolån, lägre belåningsgrad och (relativt) låga inkomster är sådant som gör att storbankernas erbjudande blir mindre attraktivt i förhållande till de som erbjuder färdigförhandlad ränta, men här finns säkert de med bättre insikt.