Tenderar att hamstra pengar på sparkonto istället för att investera dom men har nu tänkt om och flyttat det mesta till ISK istället. Kvar blev dock en del pengar på sparkontot - man måste ju ha en buffert. Men hur stor buffert är rimligt att ha i min situation egentligen?
Inga barn
Hyresrätt
Ingen bil
Har djur men har tillgång till mycket veterinärvård genom jobbet
Stabil arbetsmarknad då jag är utbildad inom två bristyrken
Medlem i a-kassan
Är inte intresserad av att ha kreditkort istället för pengabuffert.
Försök lista ut vad det dyraste som kan gå sönder och med kort varsel måste lagas eller ersättas med kort varsel. Du bör ha åtminsone buffert för att täcka den kostnaden.
Men med dina förutsättningar så hade jag personligen nog inte haft mer än 1-2 månadsutgifter i buffert.
Är också singel i hyresrätt utan barn. Har dock bara en plushie giraff.
Jag har cirka 1.5 månaders utgifter på ett sparkonto som buffert.
Sen har jag en backupbuffert på cirka 3 månaders utgifter i en TF KF, som jag hoppas slippa använda. Men har den ifall allt skiter sig samtidigt, typ FK hackas, lägenheten brinner upp, börsen kraschar och brumbrum går sönder samtidigt.
Låg sannolikhet såklart. Men med mina små marginaler, så känns det rimligt med lite extra krockkudde.
Men sen finns alltid alternativet att sälja av lite från ens ISK om det är tokkris. Det beror lite på hur beroende av ens investering man är i framtiden.
Ha två månaders utgifter som buffert, eller tre om du är lättstressad. Hyresrätt, utbildning i bristyrke, inga barn, ingen bil, då sitter du rätt säkert!
Det kan vara skönt att ha buffert så att det räcker till. Skulle säga 3-6 månaders buffert.
Skulle du sedan tycka att du har för mycket buffert kan du alltid sätta in överflödigt på börsen.
2-3 månaders utgifter, dvs din lön minus den delen som du lägger på sparande *2(3 om du vill ha extra trygghet).
Du behöver egentligen bara klara dig tills försäkringskassan hinner handlägga en sjukpenning för dig. Av din beskrivning har du inga större poster av oförutsedda utgifter i övrigt.
Skall du utomlands så skaffa ett bra kreditkort med bra valutaväxling och försäkring inbyggd.
Jag tycker att 2-3 månadsutgifter kan vara rimligt men det beror också på hur mycket pengar man har, tycker jag.
Har man många miljoner tycker jag att man kan ha en mycket större buffert på ett konto med skaplig ränta. Har man väldigt lite pengar är det kanske bättre med en lägre buffert och en större andel investerat.
Det beror förstås också på hur ens totala livssituation är. Vad kan bufferten behövas till? Har man någon annan lösning vid en riktig kris? Hur lite kan man i nödfall klara sig på?
1-3 månader låter rimligt. Ibland kan a-kasseutbetalningar dröja och FK kan få för sig att neka sjukpenning. Finns en partner som kan täcka upp är det i sig en buffert.
Jag använder Lysa som buffert
Så länge det fylls på och kontinuerligt ökar så kan det också användas. Jag ser det som resor och renoveringspengar, går det bra kan mer resor och renoveringar göras, går det sämre så blir det inget uttag därifrån.
Däremot rör jag inte Avanza.
I ditt fall skulle jag bara ha ett kombinerat konto för större utgifter (resor etc) och krisbuffert på kanske 30-40 000.
Blir det en riktig kris kan man alltid sälja av lite fonder, har aldrig förstått varför det skulle vara ett problem. Pengar är till för att användas, särskilt vid en kris.
Dessutom kan man ha ett kreditkort för att komma åt extra kontanter snabbt. Öht är det en bra idé att inte vara helt beroende av en enda bank för att kunna betala utan ha ett eller flera alternativ.
Jag har max en månads buffert. . .kan inte se varför jag skulle ha mer…OM nått händer köper jag på kortet o säljer lite räntefonder o har pengarna på nån dag. . kan inte se NÅTT som skulle kunna hända när jag behöver kontanta pengar NU
Intressant, jag har snarlik bakgrund. Har cirka 3 månaders utgifter som buffert plus ett par enstaka tusen som kontanter. Min fördelning fungerar som att dela upp bufferten i olika delar. Kanske någon form av säkerhetstrappa med buffertzoner, att ifall något behövs göras i ett visst skede ta av första delen, därefter ta av andra.
• Hälften av bufferten placeras på samma bank med lönekontot fast på ett sparkonto.
• Andra hälften placeras på högre räntekonto hos annan bank.
• Plus ett par enstaka tusen kontanter.
Tanken är att ha hälften lätt tillgängligt inom samma bank där lönekontot finns. Vid behov göra överföringar till lönekonto ifall större dragningar sker. Tittar på januarimånaden och semestermånaderna framför allt.
Andra hälften placeras på den bank som erbjuder skapligt hög ränta på sparande och som kan överföras inom ett par vardagar till bank med lönekonto. Inte mycket högre ränta i dessa tider men bättre än inget. En annan anledning att ha pengarna på en annan bank är ifall något händer med pengarna på min huvudsakliga bank. Svårt att komma åt pengar, konto fryses eller vara utsatt för bedrägeri. Inget vidare ifall man placerar hela sin buffert på en bank som sedan länsas?
Ett par extra tusen kontanter att plocka från om något händer. Finansiell preppring sägs vara bra enligt myndigheten MSB.
Hade utökat bufferten men fördelat enligt ovanstående principer om jag hade haft andra förutsättningar exempelvis:
• Annat boende som kräver att man själv hade behövt stå för kostnaden.
• Mer osäkert jobb (deltid och jobb som innebär större risk för arbetslöshet).
• Bil, båt eller annat fordon som kostar pengar.
• Husdjur.
• Allvarlig medicinsk åtkomma som innebär extra kostnader.
Jag är också inne på att man under vissa förutsättningar inte behöver någon buffert över huvud taget.
Om man har kommit igång med ett ordentligt sparande kan man ju tänka att ett oförutsett behov av pengar utöver normala månadsutgifter kommer ske flera gånger i livet, både under börsuppgångar och nedgångar.
Att sälja av fonder som för tillfället har haft en negativ värdeutveckling borde alltså vägas upp av tillfällen då fonderna måste säljas i en uppgång.
Det är förstås smidigt att ha en ungefärlig koll på sina utgifter på årsbasis. I annat fall riskerar man att tvingas använda sitt ISK som ett transaktionskonto, vilket inte är helt optimalt.
Jag tänker helt enkelt att man ska ha en så stor buffert som möjligt, men den kan med fördel vara fullinvestetad på börsen medan man väntar på att den behövs.
Bufferten behöver räcka till dess att man får ut pengar från sitt långsiktiga sparande. Detta bör röra sig om ett par bankdagar, en kalendervecka i värsta fall. Frågan är alltså hur mycket utgifter som inte kan skjutas upp en vecka som kan dyka upp på en gång.
Intressant fråga egentligen. Vad för dyrt kan hända som man måste betala till fullo omgående? Även dyrare tandläkar- eller veterinärkostnader kan man väl oftast ta på faktura eller delbetala.
Just tänder är jag noggrann med så där är jag inte så orolig, blir inte i närheten så kostsamt som att fixa tänder på djur. Och när det gäller djuren så kan jag ta det på 30 dagars faktura och t.o.m. delbetala (till ockerränta) om det är kris. Så har egentligen inget jag oroar mig för rent kostnadsmässigt, har därför landat i att jag ska ha en buffert på två månadsutgifter.
