Det traditionella rådet som sparekonomer brukar ge om buffert kan delas upp i två delar:
Spara ihop två till tre månadslöner.
Placera på sparkonto med ränta på nischbank med insättningsgaranti.
Jag finner dessa råd som felaktiga. Låt mig förklara varför. En buffert ska täcka några olika scenarion.
Oförutsedd utgift, exempelvis kylskåpet går sönder. Vi pratar en kostnad på typ 10 000 kr för att ersätta en vitvara. Kan även gäller något annat som går sönder i bostaden eller bilen. Kan så klart vara högre om du äger många fastigheter och flera bilar. Men om du har bra försäkringsskydd bör det räcka att täcka självrisken.
Tillfällig arbetslöshet, för att täcka karens och tiden för handläggning av a-kassa. Denna kostnad beror på inkomst, men bör inte vara så blodig under förutsättning att karensen inte blir så lång (dvs säg inte upp dig själv).
Större livshändelse, som att du blir långvarigt arbetslös eller sjukskriven (utstraffad från socialförsäkringssystem), du skiljer dig eller någon nära anhörig dör (och du behöver göra stora utlägg).
I scenario 1 och 2 så är min erfarenhet att det inte behövs så mycket pengar. Typ 30 000 till 50 000 kr för en barnfamilj i bostadsrätt med bil. För den summan tycker jag det är överkurs att jaga avkastning, det viktigaste är att pengarna finns tillgängliga. Rådet från sparekonomer är alltså felaktigt eftersom de föreslår för mycket pengar i buffert. Då fokus är likviditet så kan dessa pengar lika gärna finnas på din vardagsbank så att du har enkel tillgång till dem.
I scenario 3 räcker inte två till tre månadsinkomster. Du behöver ha väldigt stora belopp för att kunna hantera en större livshändelse, exempelvis en skilsmässa. Vi pratar om att ersätta halva bostaden och starta ett nytt singelliv, det är inga små pengar. Rådet från sparekonomer är alltså felaktigt eftersom de föreslår för lite pengar i buffert. Dessutom tänker jag att detta är ett scenario som inte är lika troligt att det kommer hända så ofta. Därför tycker jag det är läge att ta högre risk, med tanke på inflationsrisken och storleken på beloppet som krävs. Jag tycker att det är rimligt att ha exempelvis en årslön på banken, för att citera Anne Wibble. Men inte placerat på ett sparkonto utan jag tycker att en balanserad portfölj borde kunna fungera, exempelvis 60/40.
Ska förtydliga att resonemanget ovan gäller om det är två lönearbetande personer i hushållet och du har gott försäkringsskydd. Situationen blir helt annorlunda om du är ensamstående förälder med försörjningsansvar exempelvis. Då skulle jag föreslå en mycket större andel på sparkonto.
Jag tycker det låter som kloka tankar! Känner man behov för väldigt stor buffert pga många “kanske-scenarion” så ser jag inget problem med att placera i en lågrisk/medelriskportfölj.
Vi bor i hyresrätt men vill ändå ha större buffert. Hälften ligger på sparkonto men den andra halvan som egentligen är den delen som är för stor ligger i en portfölj med 20% aktier, 70% korta räntor och frn samt 10% guld/råvaror.
Jag håller med. Tror Jan har pratat om det och kanske finns det ett avsnitt som nyanserar bufferten?
Man måste dock ha i åtanke att sparekonomerna ofta riktar sig till ekonomiska analfabeter varför det är viktigt att hålla det enkelt.
Det viktiga är att man har i åtanke vad bufferten ska klara av och vilka scenarier man behöver andra lösningar för, ex försäkringar eller a-kassa.
Att bufferten skulle räknas i månadslöner är ju knäppt (varför skulle jag behöva större buffert om jag får löneförhöjning?) men ganska intuitivt för de flesta.
Borde det inte vara mer rimligt att ha en buffert på säg 50000kr i sparkonto, sen resterande del, för de stora händelserna TS skriver om i någon av räntefonderna som presenteras i tråden Zinos räntetriangel, tex Spiltan högräntefond som ju tar lite mer risk än en vanlig räntefond?
Jag har cirka 2-3 månader i buffert, hade gärna haft lite mer, då jag har svårt att ta lån med bra villkor.
I min buffert ingår även framtida inköp, som när saker går sönder och behöver ersättas. Som PC, telefon, tvn, brumbrum, soffan behöver lagas osv.
Så siktar nog på 4-5 månaders utgifter.
Sen så kan vissa handläggningstider på till exempel FK dra iväg. Min ansökan för bostadstillägg är inne på 7e månaden nu. Kanske inte jättekul om man lever på under marginalen.
Likaså försäkringsärenden har lång handläggningstid, det kan ta år innan man får sin ersättning.
Mycket beror nog på personliga omständigheter, hur man lever och vilken ekonomi man har i stort. Men största problemet är nog att så många helt saknar buffert, inte att den är för stor.
Jag slängde mer eller mindre bort vår buffert då vi flytta från bostadsrätt till hyres.
2x bilar
2x småbarn
De kostnader som kan uppstå behöver vara så stora. Då spelar buffert ingen roll.
Behöver ny bil? Blir till att köpa en för 5-10’ tills man hittar ett bättre alternativ. Kan inte ha 150’ liggandes i buffert för det.
Alltså rikedom ger rikedom…
Vi tjänar tillräckligt bra för att inte behöva en buffert. En utgift på 10 papp är riktigt trist, men vi behöver inte äta snabbnudlar resten av månaden om det sker.
Jag får däremot se till att ha pengarna tillgänglig inom 30 dagar (kreditkort) vilket utan problem går att lösa.
En familj som har ett par tusen över varje månad - and that’s it - måste ha större budget. En kostnad på 10 papp skulle sätta dem 5 månader back. Det är ganska hårt slag.
Ja, precis. Det är ett exempel på att det är dyrt att vara fattig. Har man goda ekonomiska marginaler har man råd att ta högre risk än de som lever på marginalen.
Tycker att denna faktor är viktig att beakta. Har man otur kan det ta mycket lång tid, p.g.a. köbildning.
EDIT: man kan också råka ut för olika återbetalningskrav från myndigheter. F-kassan, Pensionsmyndigheten. Även om man själv inte gjort nåt fel, men det finns situationer där man ändå måste betala in först för att senare få det justerat.
Det där med buffert är inte strikt. En del vill ha en årslön på kontot för man behöver ju inte maxa ens avkastning. Det viktigaste är att aldrig bli tvingad att röra fonder/aktierna , speciellt om marknaden är på nedgång. Det här med one-size-fits-all-mentaliteten är ganska dumt. Det är ett riktimärke. Som folk har skrivit tidigare i tråden så kan ju myndigheterna ta tid på sig att betala ut a-kassa .
Hände mig, FK registrerade inte handlingar jag skickat in. Fick en skuld på cirka 40 000kr. Då kunde jag välja återbetalningstakt själv, men om det hänt idag så skulle det betalas in inom 12 månader. Gäller även om de gjort fel.
Känner man behov för väldigt stor buffert pga många “kanske-scenarion” så ser jag inget problem med att placera i en lågrisk/medelriskportfölj.
