Jag kör ca 3 månaders minimum omkostnad i buffert samt kreditkort. Tanken är att att använda kreditkortet i första hand. Buffertpengarna har jag på Borgo (4,1% med fria uttag) och får jobba dubbelt som flexpengar för sällanköpsvaror. Upplägget fungerar för mig och det känns tryggt.
Håller med om att råden inte är optimala men de är nog tillräckligt bra för de flesta utan att för den skull göra bufferten allt för krånglig.
Den summan ska ju dock betalas senare, vilket inte går om inkomsterna sinar.
Kan förvisso delvis hålla med. Men poängen med buffert är också dels att 1. Många olyckor kan inträffa samtidigt och 2. Ersättning från ex FK eller A-kassa kan dröja rätt länge. Då får du förvisso pengarna senare bara, men behöver något att täcka utgifterna med så länge.
För de många, som bevisligen inte har väldigt små buffertar, är detta ett sätt att gestalta hur mycket man borde ha i någon mån. Jag tror att för de flesta är tre månadslöner ändå något bra att sträva mot.
Jag kör 3 månadsutgifter istället. ^^
Vi klarar 1-1,5 år utan månadslön så det är några hundratusen på sparkontot hos Avanza. Räntan på dom pengarna täcker räntekostnaderna på bolånet, bredbandet och lite till.
Av lönen som kommer nu den 25:e mars sätts pengar undan till räkningarna som kommer under april.
Sen vill sambon ha ett par hundratusen på sparkontot för annars känner hon sig fattig
om ett par år blir säkert 300.000kr den nya miniminivån.
Jag hör hur det knorras hos ett par inom familjen… Där räntor, amorteringar, försäkringar mm. ligger på ungefär en månadslön varje månad. Nu kom det en reparationskostnad på en av deras bil på 20.000kr
vi får se hur det går för dom.
Behöver vi byta tak på huset nästa vecka för 200.000kr går det hur bra som helst.
En stor buffert är ingen nackdel.
Riktigt så kan man väl inte säga heller. Objektiv fakta är ju att det finns minst en nackdel: pengarna i bufferten på (spar)kontot minskar i värde (köpkraft) hela tiden. Så är det alltid och har alltid varit.