Är rådet att ha två–tre månadslöner på sparkonto rimligt för de flesta? För många överstiger den summan hela deras fondsparande. Bör inte buffertbehovet vägas mot hushållets samlade tillgångar, inklusive ISK? En fond kan falla i värde, men blir inte värdelös. Vilket konkret scenario motiverar att så mycket hålls kontant i stället för att långsiktigt investeras?
Tror inte det finns ett generelt svar på det, väldigt individuellt.
Jag som är själv utan barn i ny lägenhet o ny bil har det lätt.
Jag har under senaste 35åren haft typ en “månadskostnad” i buffert, , eller mer exakt samma summa som jag har kredit på kortet. . . och har aldrig behövt mer, snarare har det känts som för mycket mesta delen av tiden.
2 gillningar
Sjukdom, arbetslöshet, trasiga vitvaror, trasig elektronik, trasig bil, oväntade kostnader kring barn, veterinärkostnader, dödsfall, olyckor, osv, osv.
Sen kan man ta ut från ISK om man föredrar det. Men personligen så vill jag inte röra dessa, då de ligger där av en anledning.
Jag har 1.5 månads utgifter i buffert och 3-4 månaders utgifter i min krockkudde.
2 gillningar
Hade länge en summa på typ 100 000 liggandes på sparkonto men har slutat med det helt. Har kreditkort, räntefonder osv att ta av ifall det skulle krisa sig.
4 gillningar
Jag skulle vilja hävda att rådet är riktat just till personer som inte har ett stort sparande. Att man ska se till att ha en buffert först innan man börjar lägga in de enda pengarna man har på ett sparande med risk.
Behovet av buffert minskar ju när man sen har mycket sparande.
10 gillningar
Jag gjorde så precis i början att jag försökte hålla bufferten låg, hade länge drygt 25k (2.5 månadsutgifter), idag har jag det dubbla men nu låter jag pengarna ligga på räntekonto och använder en liten hävstång istället för att kunna ha pengarna som backup fastän de är investerade eller ja till hälften iaf. För mig var det viktigt att komma igång ordentligt så snabbt som möjligt och nu efter 3 år ser jag redan väldigt bra utdelning för det. Sedan inser jag ju att mina utgifter är väldigt låga, så ja de underlättar ju en del att man inte behöver spara så mycket.
Om man har mindre än 2-3 månadslöner i totalt sparande är bufferten extra viktig. Har man några miljoner är bufferten kanske mindre viktig, beroende på hur man bor etc.
Rådet är nog egentligen att ha 2-3 månadsutgifter i buffert, inte 2-3 månadslöner.
Mitt behov av buffert är egentligen ganska litet så kanske 15-20k skulle kunna vara rimligt för mig, bor i hyreslägenhet utan barn med ganska ny bil. Har också kreditkort med 110k limit.
Eftersom jag planerad att sluta jobba, eller minska min arbetstid om det går där jag jobbar nu, ganska snart har jag börjat “säkra” mina pengar för de första lediga åren så nu har jag runt 150k på vanliga sparkonton men det är ingen buffert.
2 gillningar
Det finns något gammalt avsnitt av podden där buffertens storlek diskuteras. Slutsatsen där är att man bör klara ett års arbetslöshet, men eftersom man rimligen får ett par månaders lön vid uppsägning, sen a-kassa och sånt, så är det man faktiskt behöver ha i buffert snarare differensen mellan “Ett års utgifter” och “Ett års inkomster efter uppsägning”.
Sen, beroende på vad man har för övrigt livssituation, så kan man ju väga in att ingenting som går sönder på ett hus och behöver akut lagas är billigt. Detsamma för bilar. Att veta att pengarna finns där för att lösa sådana krissituationer även efter en börskrasch eller någon marknadshändelse som leder till att man inte kan likvidera sina fonder. Därav buffert på ett räntebärande bankkonto.
Det låter osannolikt, men innan covid-dippen 2020 så satt många i villfarelsen att Spiltan Högräntefond var ett bra ställe att förvara buffertpengar. Men så kom kraschen och då fann alla att de inte kunde sälja sina fondandelar i ungefär en månads tid.
Frågan jag ställde är inte behov av hjälp snarare att jag ser att resonemanget är lite motsägelsefullt. För mig är buffert utanför lönekontot. Det står för utgifter som på kort eller längre sikt kan pressa marginaler. Men storleksordningen som finansiella institutioner ger är 2-3 månadslöner men det är ju beroende på vilken månadslön som avses och hur det ser ut i ekonomin i övrigt. Det jag däremot kan tycka är lite svårare, att inte över eller underestimera storleken. Exempelvis 100000kr i buffert som i princip aldrig används mot att ha 50000kr och 50000kr investerade i en index.
Helt meningslöst i mitt tycke att tala om “månadslöner”. Såna där kommentarer görs med uppfattningen att folk lever löning till löning. Det relevanta är “månadsutgifter” vilket kan, men inte alls måste vara, lika med månadslöner. De som månadssparar kan ju lätt sluta spara om det skiter sig, så att ha det i bufferten är ju idiotiskt.
Sen håller jag nog med om att några månaders utgifter är rimligt att ha tillhanda utan att behöva likvidera fonder. Vid större katastrofer är jag villig att börja sälja, men att behöva sälja fonder för att värmepumpen behöver bytas eller nåt tror jag gör att man stressar mycket mer över upp och nedgångar.
6 gillningar
Vi har inte mer än 20-30k löst. Resten jobbar i diverse investeringsformer.
Anledningen är som många här nämnt; även om det vore olyckligt så har vi råd att ta en dipp.
1 gillning
3 månadslöner är en stabil bas då klarar du dig ett år eller två ihop med A-kassa om det skulle gå åt tralleputt.
Och fonderna kan vara i fred även om de backar -60%
En del kör värdepapperslån och kreditkort full fart istället för buffert.
Vissa använder cykelhjälm och bilbälte, andra kör utan.