Hej!
Sofia heter jag och jobbar med en serie på SVT och letar efter personer som drömmer om att säga upp sig från sitt vardagliga arbete för att ägna tid åt saker som gör livet mer meningsfullt eller rikt.
Har du tankar på att säga upp dig? Eller har du redan lämnat livet som lönearbetare och frigjort tid för det som är viktigt för dig?
@Oliver.Allemog har gett mig godkännande att publicera min fråga här.
Hoppas vi hörs!
Hälsningar
Sofia Wikelid
@Oliver.Allemog uppdatering 2026-06-25: @Sofia.SVT tackar så mycket för alla inspel. Tar bort hennes mailadress för kontakt då hon gått vidare till nästa jobbprojekt.
Låter kul men det vore trevligt om du kunde berätta lite kort om projektet här på forumet med, förutsatt att det är OK för dig och SVT.
Som en av de som har lämnat det normala arbetslivet sen ett tag tillbaks tycker jag att det vore värt att även gräva lite i den “mörka sidan” av FIRE / ekonomiskt oberoende. Även om det naturligtvis finns mycket positivt med detta så kan det ha stor påverkan på hur andra ser på en, för att inte nämna kampen många har med att finna något meningsfullt för att ersätta det man inte längre har (arbetet).
Fast det brukar ju alltid segla upp som ämne #1, åtminstone av alla som stör sig så brukar inte kräva så mycket grävande
Skämt åsido, har man tråkigt i FIRE eller pension för den delen och längtat tillbaka till arbete så är ju det rätt lätt fixat. Bara att ta ett jobb eller starta eget ju, eller hur?
Jo nog hade det varit lite kul alltid men det är så pass stigmatiserat (åtminstone i min bekantskapskrets) att inte vilja jobba när man inte behöver men egentligen kan. Jante, Litheranska oket. Eller vad det nu kan vara. Så vi är nog en hel del som helst håller oss anonyma.
Sen finns det ju en del wild cards som nog kan vara pigga på att ställa upp. Ping @angaudlinn kanske som ändå redan outat sig som FIRE
Den biten går definitivt att lösa men det kan komma lite som en överraskning för de som tycker att de äntligen kan “ha det skönt” och sen bara driver runt utan riktning.
Den värre delen–tycker jag–är att det kan påverka hur vänner och släkt ser på en när det börjar bli tydligt att man inte riktigt lever som dem längre.
Tja, det är ju normalt när någon 65+ slutar arbeta. Är du 50 och inte arbetar utan bara håller på med hobbies och resor och annat sticker det i ögonen på folk. Och ja, folk bryr sig verkligen. Tyvärr.
Ja jag känner till fenomenet, tyvärr. Vissa vänner har tagit avstånd sen jag träffade min snubbe och hans vänner pikar honom ibland. Mig kallar de “Prinsessan” osv. Väldigt töntigt Men kan ju fatta ändå. Han är företagsam, driftig och har en 17 år yngre fru.
You gold digger Nä men på allvar, visst 17 år är ju en del (typ det dubbla vi har) men vi känner en del med 25+ års skillnad. Alltså folk kan ju inte hjälpa vem de blir kära i, så jag fattar egentligen inte varför det ska vara svårt för folk att acceptera. Alltså i dagens samhälle accepterar vi ju alla möjliga kärlekar så varför inte över något årtionde? (EDIT ja alltså före någon vän av ordning hinner kommentera så menar jag såklart inom lagens ramar nedåt i ålder och uppåt så länge personen i fråga har tillräcklig kognitiv förmåga )
Jo, nu när ”samhället” förväntar sig att man arbetar fram till riktåldern, och straffbeskattar de som går i pension innan dess, så sticker det förstås ännu mer i ögonen att det finns de som har råd att hoppa av tåget tidigare än så.
Nä men på allvar, visst 17 år är ju en del (typ det dubbla vi har) men vi känner en del med 25+ års skillnad. Alltså folk kan ju inte hjälpa vem de blir kära i, så jag fattar egentligen inte varför det ska vara svårt för folk att acceptera. Alltså i dagens samhälle accepterar vi ju alla möjliga kärlekar så varför inte över något årtionde? 
(EDIT ja alltså före någon vän av ordning hinner kommentera så menar jag såklart inom lagens ramar nedåt i ålder och uppåt så länge personen i fråga har tillräcklig kognitiv förmåga 
