Provocerande titel, javisst. Men jag har inga större invändningar mot FIRE själv utan har bara filosoferat kring fenomenet och lite diskussioner om det från senaste avsnitt 291.
Ekonomisk frihet eller att gå i förtidspension, FIRE, kan ju innebära att man ”bara” lever på sparat kapital och inte tillför någon produktion/värde för samhället annat än sitt riskkapital.
Då är frågan om bara själva akten att riskera sitt kapital i tex värdepapper eller en hyresfastighet för att uppnå passiva inkomster är/borde vara moraliskt försvarbart?
Matematiskt och juridiskt går det ihop, absolut! Men har man då brutit mot oskrivna regler i samhället eller bryr sig valfri person på gatan inte om hur man finansierar sitt liv, så länge man inte långsiktigt lyfter ekonomiskt bistånd?
Själv lutar jag åt att det ändå är fullt försvarbart då man antingen avstått vad som anses som normal konsumtion för att uppnå ekonomisk frihet. Samt arbetat ihop kapitalet och betalat skatt på det redan innan det investeras.
Man ställer ju också kapitalet till samhällets (företagens) förfogande genom att på marginalen pressa upp aktiekurserna. Man betalar ju givetvis också skatt på själva kapitalet.
Man tillför ett mervärde fast på ett mer abstrakt sätt än att jobba som polis eller inom äldreomsorgen.
Håller ni med? Håller gemene man på gatan faktiskt med? Eller bryter man mot samhällskontraktet snarare än juridiken?
Om samhället väljer att betala lika mycket för mitt kapital som för någon annans arbete skulle jag säga att den rimliga slutsatsen är att jag genom mitt kapital tillför samhället lika mycket värde som vederbörande gör genom sitt arbete.
Valfri person på gatan bryr sig inte om särskilt mycket mer än sig själv, så det borde vara en icke fråga. Så länge man inte lyfter bistånd så ser jag inget problem med det, vi får förutsätta att personen betalat (och betalar) de skatter de ska. Antagligen har de ju betalat skatt för att lyckas ackumulera sitt kapital och därmed betalat eventuell sjukvård o.s.v. de kan tänkas behöva. Vi har ändå valt den samhällsmodell vi har valt.
Det man kan fundera är över ISK-skatten ur samhällskontraktsvinkeln, kanske vi borde återgå till kapitalbeskattning? Arbetar ens kapital och generar vinst så borde det likställas med skatt på tjänst. Det är bara att man valt olika sätt att “arbeta” på, antingen arbetar man själv eller ens kapital.
Hela Socialdemokratin bygger ju på ett folkhem och att göra sin plikt för att kräva sin rätt. Mycket politik är kollektivistisk i sin natur nästan oavsett om den är höger/vänster.
Om man inte bryr sig om andra människors väl och ve bryr man sig i alla fall ofta om upplevd rättvisa och hur saker borde vara. Är min uppfattning
Moderaternas moraliserande över arbetslinjen och Vänsterpartiets kritik mot kapitalskatterna dyker snabbt upp i huvudet. Människor bryr sig på ett eller annat sätt.
Tror faktiskt inte att folk moraliserar om att även om man har pengarna så borde man jobba som en plikt. Jag har aldrig sett den reaktionen från folk gentemot personer som kommit över mycket pengar tex via lottovinst eller arv.
Ska man hårddra det så är det inte heller hållbart om alla skulle vara busschaufförer, då skulle man kunna argumentera att det är moraliskt förkastligt att vara busschaufför.
Jovisst, det är pågrund av argument som ditt som jag personligen inte förlitar mig på denna ”regeln”.
Jag ska ändå säga, till Immanuel Kants försvar, att det kategoriskt inte är samma sak att jämföra ”arbeta eller inte arbeta” och ”arbeta med A eller arbeta med B”.
Det kommer inget värde tankemässigt ur att applicera ”regeln” på om jag ska vara busschaufför eller ej. Självklart kan inte alla vara busschaufförer, dessutom så är det inte någon allmän trend folk går omkring och funderar omkring ”ska jag bli busschaufför?”.
Däremot så ska jag sticka ut hakan och säga att de långt flesta på någon nivå tänker på att de skulle vilja arbeta mindre eller rentav inte alls, om de hade möjlighet, typ för att det finns andra saker i våra korta liv som ger oss mer glädje än lönearbete. Inte konstigt då att det finns en FIRE-rörelse (och inte en busschaufförsrörelse).
I den kontexten tycker jag att det ger mer, att säga att alla inte kan sluta arbeta, för att samhället slutar fungera, än att säga att alla inte kan vara busschaufförer.
Kan man inte resonera som så att de som begår FIRE investerar mer i samhället/företagen genom ett högre genomsnittligt investerande (grunden för FIRE)?
Även om man kan tänka sig att många investerar i mest amerikanska storbolag och inte svenska (brasklapp).
Sen sliter man ju säkerligen i genomsnitt mindre på samhällets resurser (utbrändhet och annat som kommer av ett långt arbetsliv).
Tycker inte det bryter mot något samhällskontrakt. Det säger ju inte “jobba tills du stupar”, iaf inte som jag ser det. Men som flera ovan varit inne på, skulle för många i världen spara så mycket att de kan sluta jobba tidigt hade det ju inneburit andra problem, och det hade nog blivit svårt att leva på kapital. Det krävs ju trots allt en viss mängd arbete för att vi ska överleva om man drar det till sin spets.
Spännande resonemang såhär långt Och tack för ett sansat samtal kring ämnet
Men det är väl allmänt vedertaget att arbetsmarknaden inte är ett nollsummespel? Befolkningen åldrar och vi skulle kunna anställa näst intill hur många sjuksköterskor, programmerare och ingenjörer som helst låter det som.
Man kanske pressar lönerna på marginalen, men samhället gagnas ändå av sitt arbetes mervärde?
Så länge man betalar sina skatter och det samtidigt finns en arbetslöshet så ser jag inte att det är fel att leva på sitt kapital.
Om det skulle bli stor brist på personal vilket säkert skulle leda till ökade löner så tror jag att många kan tänka sig att börja arbeta igen eller arbeta deltid.
Vid riktigt stor brist på personal så kanske det t.om kan bli arbetskraftsinvandring som även funnits tidigare.
Även de som inte lever på sitt kapital och inte arbetar bidrar med skatteintäkter och arbetstillfällen med köp som görs. De tar heller inte emot bidrag och lär få lägre pension i framtiden vilket underlättar pensionsutbetalningarna.
Men visst om vi hårddrar det så kommer samhället få in mindre skatter då det inte betalas in skatter på löneutbetalningar varje månad som ändå blir x-antal tusenlappar / person /år
Precis. Ekonomin, som allt i naturen, balanserar sig självt när saker rör sig mot extremer.
T.ex om alla slutade jobba så skulle alla företag, banker och stater kollapsa, vilket skulle göra att man inte kunde få ut någon avkastning genom aktier, sparkonton och obligationer… vilket skulle ta bort motivationen att sluta jobba för att leva på avkastning.
Och de pengar man har skulle inte vara till mycket nytta, eftersom affärer, bensinmackar, infrastruktur och hotell är nedlagda.
Och löner fungerar ju enligt tillgång och efterfrågan.
Så ju färre som är villiga att arbeta, ju högre löner kommer de som är villiga att arbeta kunna kräva,
vilket gör att fler skulle vilja börja arbeta igen.
Tao-mästaren Laozi sa:
Om det finns för mycket rovdjur så minskar antalet bytesdjur till den punkt att en del av rovdjuren börjar svälta till döds.
När antalet rovdjur har minskat, så finns det igen utrymme för antalet bytesdjur att öka,
vilket då igen ger möjligheten för antalet rovdjur att öka.
Jag har inga invändningar mot att enskilda individer kör FIRE och kanske bara slappar sen, men jag känner personligen att jag på något sätt alltid vill bidra. Jag har förhoppningar om att kunna arbeta mindre i slutet av arbetslivet men planerar att återuppta något jag gjorde innan barn, nämligen hade ideella/arvoderade uppdrag som tex kontaktperson och stödperson. Jag hoppas också bli en pigg pensionär som kan göra trevliga grejer med mindre pigga pensionärer. Min mångåriga dröm om jag inte skulle behöva jobba är att typ vara “sällskapsdam” (not the kinky kind…) åt ensamma pensionärer. Gå på teater, promenera, prata, byta gardiner, whatever! Jag tänker att den som har utrymme för att ge tillbaka/ge vidare bör göra det, på ett sätt eller annat. Inte bara som en del i ett solidariskt samhälle utan också för att alla, även jag och du, vinner på ett bättre samhälle. In conclusion; jag tycker att det är slappt och lite ego att spendera sin FIRE på playan men vet att de flesta inte gör det.
I ett fritt land ska det stå alla fritt att leva som de vill. Under förutsättning att man inte trampar på andra och utnyttjar systemet.
Det är orimligt att tänka i termer av samhällskontrakt. Vissa arbeten är viktiga för samhällsfunktionen, andra inte. Kan vi ha bra och dåliga jobb utifrån den aspekten? Vem avgör det? Nä, det blir väldigt snurrigt. I förlängningen skulle det kunna leda till att vi blir tilldelade ett jobb, ett jobb som samhället anser att vi behöver. Och vilken typ av samhälle har vi då fått?
Klicken som kommer att vilja leva FIRE och står ut med det i längden är försvinnande liten, och kommer alltid att vara liten. Håller med om att det är självreglerande. Alla kommer inte att kunna leva FIRE. Någonstans finns en brytpunkt.
Så länge man inte lyfter bistånd så ser jag inget problem med det, vi får förutsätta att personen betalat (och betalar) de skatter de ska. Antagligen har de ju betalat skatt för att lyckas ackumulera sitt kapital och därmed betalat eventuell sjukvård o.s.v. de kan tänkas behöva. Vi har ändå valt den samhällsmodell vi har valt.
Och tack för ett sansat samtal kring ämnet 
