Alla kan ju knappas leva på sitt eget kapital under säg 30 år och inte tillföra en krona till samhället. Men å andra sidan om man redan har bidragit med ett ex antal miljoner, vilket jag tvivlar på så är det ok för mig.
Ju mindre skatter folk betalar dessto mindre välfärd, det säger sig själv. Själv är jag över 50 år, har jobbat i över 30 år och hoppas om max 10 år att jag kan hoppa av cirkusen, men jag tror att inom kort så kommer man att se till att folk som har tex tjänstepension får sämre allmän pension = alla utom eliten ska ha det lika dåligt.
Jag håller med. Du har redan dragit ditt strå till stacken. Du valde att satsa hårt i början för att sedan leva på det. Du har säkerligen betalat mer i skatt och gjort avkall på din egen konsumtion under uppbyggnadsfasen. Nu skördar du frukterna av ditt arbete. Inget konstigt med det.
Jo, det är precis så det hade fungerat faktiskt. Det hade gått utmärkt om alla arbetade hårt, sparade ihop ett kapital, och sedan levde på det (vilket under den sistnämnda fasen blir en överföring av pengarna till de som vid den tidpunkten är i uppbyggnadsfasen). Det är ju så som tjänstepensionen och premiepensionen fungerar? Du jobbar först, sparar, och sedan lever av det sparade kapitalet?
Det vore bättre att ta tag i problemet att 25% av den arbetsföra befolkningen inte är självförsörjande och behöver bekostas av de resterande. källa: Svenskt näringsliv
Kikar vi på Malmö är det hela 36% som inte kan försörja sig själva. Det, om något, är att bryta mot samhällskontraktet.
Vi noterar att mer än hälften (!) av Sveriges befolkning försörjs av den andra hälften. Några är så klart barn och pensionärer, men inte de röda i bilden.
Vårt system är ju upplagt på så vis att man bidrar efter bästa förmåga och istort sett allt essentiellt bekostas ju via skattemedel så även mat och husrum för de som inte kan försörja sig själva.
Slutat arbeta själv nu vid 40 och har jobbat med tankar kring det här och det moraliska själv. Att ta del av alla fördelar som samhället ger och finansierar via skatter sjukvård, infrastruktur, utbildning etc utan att bidra till systemet tycker jag absolut man kan ha moraliska betänkligheter kring. Hur många miljoner kostar tex enbart grundskola och gymnasium för en person, hur mycket kostade universitetetsutbildningen. Att ta del av alla de fördelar och som jag gjort hoppa av tåget innan jag kanske ens betalat för min utbildning i skatteinbetalningar och sen ändå förväntar mig få fortsätta ta del av alla fördelar systemet ger men inte riktigt bidrar längre till är utan tvekan lite egoistiskt. Kan inte se det på annat sätt.
Sen att man spelar efter de regler som gäller är en sak men det är ju ändå en ganska liten del av de som arbetar idag som skulle kunna gå fire innan systemet kollapsar utan att anpassa sig på ett sätt som gör att det skulle vara betydligt svårare att leva från ganska ung ålder utan att arbeta.
Vi har helt enkelt samhälle som bygger på att de som kan arbeta för allas bästa gör det och det gemensamma försörjer de som inte är kabapla att göra det själva. Att göra valet att inte bidra fast man kan men fortsätta ta del av välfärdssystemet är ju inte som det är tänkt att fungera.
Skillnaden på fire och att leva på bidrag är ju att man bekostar sitt eget boende och mat och har förmånen att unna sig lite extra lyx och nöjen i livet.
Tanken är ändå att en människas mat och husrum är relativt liten kostnad totalt sett om man summerar alla kostnader när det är dags att lämna jordelivet.
Jag har ändå valt att sluta arbeta men är självklart medveten om att det ändå finns mått av egoism i det och att det självklart finns argument som stöder tesen att det också finns något omoraliskt i det.
Sen kan man naturligvis bidra på andra sätt och de sätten ger naturligvis mer eller mindre värde men i grunden är det nog rationeliseringar för att blidka sitt eget samvete om man likställer det med att ge sin tid och kompetens via arbete och allt det bidrar med.
I grunden är det ju lite som att utnyttja kryphål i regler och lagar att vara fire. Så länge det inte ställer till för stora problem i samhället kommer sannolikt inte något ändras för att täppa till det.
Vad är ditt argument? För att andra inte bidrar till max behöver jag inte göra det heller? Poängen kvarstår att om tillräckligt många av de som kan arbeta och bidra till samhället väljer att inte göra det kommer det kollapsa till slut. Sen att det valet kan göras på olika sätt och mer eller mindre betungande för samhället förändrar inte det.
Men sätt till inflation och kassaflöde och en del andra parametrar skulle jag säga att generellt är det nog bättre för samhället att arbeta halvtid ett helt arbetsliv istället för heltid ett halvt om nu frågan faktiskt var något du ville ha svar på.
Frågan går naturligtvis inte att svara utan att ge alla förutsättningar från fall till fall. Eller tänkte du nå’t i stil med en egenföretagare med halvtid och 100,000 i månadslön v.s en heltidstjänst med 30,000 i månadslön?
Problemet (om man nu ser det som ett problem) med FIRE är försumbart utslaget på alla personer i arbetsför befolkning jämfört med “förlorade” arbetstimmar av andra orsaker.
Jag tänker borde inte detta balansera ut sig självt?
Jag tänker att börjar tillräckligt många hoppa av ekorrhjulet och arbetsplatser gapa tomma kommer man då ej höja lönerna för o locka folk o börja arbeta och då skulle även jag om jag är i en fire fas blo lockad o arbeta mer om lönerna ökar lavinartat.
Obs ej insatt i hur makroekonomi fungerar exakt så bara en vild gissning.
Det är absolut försumbart i nuläget men de moraliska frågorna för individen finns ju dock kvar och faktiska omständigheterna för individen är de samma. Poängen är ju att det är möjligt idag att för att det är så extremt få väljer att ta det steget till att leva Fire. Men det är ju inte ett hållbart val för en större del av befolkningen ur ett samhällsperspektiv.
Efter mer än 30 år i arbetslivet, med skatteinbetalningar en bra bit över genomsnittet har jag inga moraliska betänkligheter med att sluta arbeta.
Jag som individ som har passerat 55 års ålder har ett tjänstepensionsavtal som tillåter att jag tar ut tjänstepension här och nu.
Samma avtal förbjuder mig att i så fall att arbeta 8 timmar eller mer per vecka.
Min tolkning är att samhället inte har några problem med att hoppa av ekorrhjulet vid 55, annars skulle den typen av avtal som täcker en mycket stor del av arbetsmarknaden inte finnas.
Ja jag tänker mer från ett filosofiskt och teoretiskt plan på det här, snarare än att det är ett praktiskt problem framöver.
De flesta kan helt enkelt inte vänta på en till marshmallow
Men det här var ett bra inlägg jag inte har ett svar på Det vore givetvis dystopiskt om vi hade en livslång ”arbetsplikt”, likt försvarsplikten… Eller?
Det är också självklart skillnad på att sluta jobba vid 55, 35 eller som i mitt fall 39. Men återigen precis som för ett företag måste de anställda gemensamt skapa större inkomster än vad de faktiskt kostar eller får betalt. Det samma gäller ju för samhället som helhet individerna i ett samhälle måste faktiskt skapa inkomster som matchar deras kostnad, även om det finns skillnader där man i perioder kan finansiera statliga finasier med lån på ett annat sätt.
Ju tidigare man slutar arbeta desto större risk att man i slutändan kostat mer än man betalat in i kassan. Utöver det kommer det ju alltid finnas personer som inte kan bära sin egen kostnad och som måste försörjas av de som kan. Att göra valet att inte göra det borde anses egoistiskt.
Var går gränsen för när det är ok att säga jag anser att jag gjort tillräckligt nu och slutar bidra även om det innebär att att någon annan riskerar att få betala för en medans man faktiskt har möjlighet att arbeta,bidra och göra det själv?
Hur man vill förhålla sig till det är upp till var och en. Vi gör alla egoistiska saker och moraliskt tvivelaktiga val någonstans i livet, att sluta arbeta vid 39 är som jag ser det ett sådant tillfälle för mig, jag väljer min egen bekvämlighet och vilja framför någons annans för jag är fortfande beronde av att samhället fortsätter finansieras.
För att konkretisera det lite: generellt är det tämligen säkert att dra slutsatsen att ju tidigare man slutar arbeta desto större sannolikhet att man använder mer av samhällets resurser än man stoppar in.
Att frivilligt sluta arbeta tidigare innebär ju att man frivilligt tar ett beslut där man räknar med att någon annan ska betala för mig. Iallfall om jag tänker fortsätta använda landets infrastruktur, ta del av utbildningar sjukvård etc.
Att ta beslutet att låta någon betala för mig utan de för välja det själva är? Bra eller dåligt? Egoistiskt eller inte? Moraliskt ok eller inte?
Nu kanske frågan inte var ställd till mig men för egen del har jag framfört mina synpunkter utifrån att man arbetar och gnetar ett 10-tal år innan man slutar jobba. Efter runt 30 år är det enligt mitt sätt att det helt ok.
Men det är ju tillåtet att utnyttja systemet oavsett ålder och därför upp till var och en att göra som man själv vill.
Det vore givetvis dystopiskt om vi hade en livslång ”arbetsplikt”, likt försvarsplikten… Eller?
Inte svårare än så.