Ni som har lagt ned arbetet, gick ni på a-kassa första tiden eller checkade ni ut helt?
Släpp den moraliska biten, “säga upp sig själv gå på a-kassa, omoraliskt” osv. Jag har jobbat, bidragit non stop, till samhället i 37 år men har sagt upp mig från jobbet för min kropp är trött efter lika många år inom byggbranshen i olika fysiska roller. Med min planerade framtid, aktiekapital som avkastar, byte till mindre bostad, kommande tjänstepension, hustru som arbetar, barn på väg ut i arbetsliv osv. så klarar jag mig utan a-kassa. Men samtidigt så känner jag att jag har bidragit i så pass många år att det hade varit trevligt att få tillbaka några kronor iaf.
Vad är eran take på detta, ni som lagt ned arbetet? Gick ni på a-kassa första tiden? Eller är det att lägga onödig energi, inte värt besväret att göra det som den individuella bedömningen av handläggaren kräver?
Jag hade nog inte orkat motivera mig att läsa annonser och skicka ansökningar.
Rätt många som ska in nuförtiden. Samt att där är krav på att minst tre i månaden ska vara på avstånd som är mer än 2 timmar bort. Så man måste lägga en massa tid på det och slösa massa tid hos företagen man söker till och någon handläggare på AF som ska hålla på med ens ärende.
Slutade jobba bara. Om du anmäler dig som arbetslös behöver du ju söka jobb i den volym som Försäkringskassan kräver med allt vad det innebär. Känns inte alls OK att göra det utan att vilja ha de jobb man söker.
Rullade drygt halvår helt utan pension. Sedan januari i år startade jag upp TJP. Ålderspension startar jag när jag fyllt 64. Född -67.
Är med i Ledarna men nu som pensionär. Då kan jag fortsätta med den mycket förmånliga olycksfallsförsäkringen via Trygg-Hansa. Medlemskapet kostar bara 35:- per månad.
Ska ha ett samtal med en handläggare snart, ska lyssna vad som gäller så tar jag det där ifrån. Man har ju hört om vissa handläggare som ställer väldigt höga krav på ens jobbsökande osv., vilket jag tycker är bra. Det kanske slutar med att jag skriver ut mig själv, eller iaf. avsäger mig rätten till ersättning.
Om man vet att man inte vill ha jobbet behöver man väl inte ens läsa annonserna på jobben man “söker”. Det är väl om arbetsförmedlingen kräver att man ska ut på praktik eller ha annan sysselsättning för att man inte hittar jobb som det blir jobbigt. Men det sker nog inte i början så det är väl bara att säga upp akassan när man märker att det börjar bli jobbigt. Om man sätter moralen åt sidan det vill säga.
Checkade ut helt. Sa upp a-kassan ett halvår innan jag slutade.
Jag fick ju inte prata om den moraliska biten, det skrev du själv.
Bonus är dock att slippa ha kontakt med arbetsförmedlingen, tvingas söka jobb och sånt trams.
En bonus till: Det känns jävligt bra att låta bli, helt oaktat eventuella moralvinster. Att liksom skjuta ut sig ur cockpit och se flygplansvraket störta vid horisonten och inte se tillbaka.
Det finns krav för att få A-kassa. Uppfyller du dessa är det fullt lagligt. Att medvetet bränna ner huset är inte lagligt. Det finns absolut en moralisk aspekt men den jämförelsen du gör är skev.
Eller så skickar man bara lite AI-omskrivna ansökningar till företagens mejl (tror inte det finns något formellt krav på att gå via arbetsgivarens föredragna väg), hoppas på att man inte får något svar och beter sig som att man har olika diagnoser om man trots allt blir kallad till intervju. Kanske en idé till Youtube-kanal för trådskaparen? Jag hade tittat. Tidsåtgång 15 min i månaden + ev. intervjuer då, som jag tror AF faktiskt ger ut ersättning för att åka till om de ligger långt borta.
