Alla vet att man själv ansvarar för att rätt uppgifter lämnas in till deklarationen, men vad gäller när SKV gör fel i uträkningen av slutskatten? Det uppdagades i våras att ett flertal personer fått för mycket i kvarskatt, men vad händer vid motsatsen? Låt oss ta ett hypotetiskt exempel:
Anna sålde av lite tillgångar under 2021 och gjorde en ungefärlig uträkning av vinstskatten. När slutskattebeskedet kommer visar det 45k mindre kvarskatt än väntat. SKV redovisar inte hur de räknat men Anna kan med blotta ögat se att beloppet under rubriken ”kapitalvinst” är på tok för litet. Anna dubbelkollar deklarationen och allt finns med. Anna har alltså inte undanhållit några uppgifter.
Bör Anna:
A. offra sin dyrbara tid och ringa och övertyga Skatteverket att de har räknat fel och att hon måste få betala 45k mer i skatt?
B. korka upp en flaska champagne och fira att Skatteverket haft en dålig dag?
TDLR; Begår Anna skattebrott om hon behåller pengarna?
Enligt mig, Anna kan vara tyst men bör lägga undan överskottet i 5 år ? ifall skatteverket kommer på sitt fel. Champagnen kan hon ju drikka ändå om hon gillar champagne;)
Blir nyfiken på vad du baserar slutsatsen på? Har läst i Skattebrottslagen och det står att en person kan dömas för skattebrott (2 § SkBrL) om personen uppsåtligen
A. på annat sätt än muntligen lämnar oriktiga uppgifter till en myndighet (aktivt brott)
B. underlåter att lämna en deklaration, kontrolluppgift eller någon annan föreskriven uppgift till en myndighet (passivt brott).
Även Vårdslös skatteuppgift (5 § SkBrL) kräver att man lämnar in oriktiga uppgifter. Jag hittar inga beskrivningar av fall där Skatteverket räknat fel. Av ovanstående drar jag slutsatsen att det inte är skattebrott, men jag är inte någon skattejurist.
Aha, jag förstår. För att förtydliga frågan är jag inte ute efter moralisk vägledning, den biten klarar jag själv. Däremot vore det intressant med input från någon som har erfarenhet av det juridiska.
Tyvärr inte, men att folk får fel bidrag etc är ju tämligen vanligt och att även banker klantar sig vid överföringar händer. Har man skäl att misstänka fel ska man väl dubbelkolla allt, men har man gjort det så är jag nog på champagnelinjen.
SEB skickade en gång 126k till ett av mina konton när det skulle vara 1260 kronor. Synd att jag hade så lite pengar på just det kontot för det var för jäkla uppenbart att det var fel så jag hörde såklart av mig.
45000 i samband med en komplicerad reavinstberäkning är ju inga jättesummor. Jag hade resonerat som så att Skatteverket har säkert gjort rätt, och låtit det vara.
Skattebrott är väl en sak och oriktig uppgift är en annan (skatteförfarandelagen). Oriktig uppgift kan leda till skattetillägg. Oriktig uppgift kan vara att lämna felaktig uppgift eller utelämna en uppgift.
“Med utelämnad uppgift avses också att en fysisk person eller ett dödsbo har godkänt en förtryckt uppgift i deklarationen som är felaktig”
Absolut, men en felaktig förtryckt uppgift i deklarationen och en uträkning i slutskattebeskedet är två olika saker. Jag har en skyldighet att kontrollera att förtrycka uppgifter stämmer, men kan inte se att samma skyldighet gäller SKV:s uträkning av vinstskatten, därav min fråga.
Jag lutar mot champagnelinjen, men det vore bra att få bekräftat att allt är grönt. RT:s skattenördar, var är ni när man som mest behöver er?
Du borde behållit pengarna och om de hört av sig hade du kunnat spela oförstående och skyllt på dyskalkyli:
”Du som har dyskalkyli kan ha svårt att se hur siffror eller tal förhåller sig till varandra, som till exempel vilket av två tal som är högst.”
SKV krävde in dubbel skatteinbetalning av mig på dryga 100k av misstag för några år sedan. Jag var tvungen att göra inbetalningen även om jag uppmärksammade dom på felet, och de var helt eniga om att det blivit fel. Men inbetalningen skulle göras för att jag inte skulle hamna i en inkassosnurra och få bovstämpel i pannan (bildligt). Pengarna betalades förstås tillbaka senare, men inte kul att hosta upp en bra slant på kort tid tillfälligt för ett misstag de hade gjort.
Nu senast väntade ett av mina nystartade bolag på en momsutbetalning på ca 200k, vilka jag behövde för att betala räkningar för bolaget. Men tji fick jag för den handläggaren hade minsann gått på semester. Efter en ocean av tid i telefonkö och ett par handläggare senare beslutade någon sig för att lägga över ärendet och jag slapp ta ett lån för att SKV ville ruva lite extra på pengar som inte var deras att ruva på.
Det stämmer säkert som du säger men tror fortfarande de skulle upptäcka det om det är ett maskinellt fel
Sedan förstår jag inte folks vilja att allt som oftast mer eller mindre vilja lura till sig pengar så fort det handlar om skattepengar, som om det är okej bara för att det är skatt.
“Du borde behållit pengarna och om de hört av sig hade du kunnat spela oförstående och skyllt på dyskalkyli”
Inte jag heller. Ärlighet varar längst. Betalar man för lite i kvarskatt har man ju indirekt lurat sina medmänniskor eftersom de pengarna skulle ha gått till det allmänna. Det är i grunden en moralisk fråga, inte en teknisk fråga
I princip är det analogt med följade. Man handlar på Ica. Man “har inte undanhållit några uppgifter” eftersom man lagt alla varor på bandet. Man noterar att kassörskan missade att registrera en vara som kostar 300kr. Har man en moralisk kompass som då säger att detta är OK, som att vinna 300kr på ett lotteri, eller säger man till? Börjar man kanske resonera i termer om att det är OK att slippa betala 300kr eftersom man själv inte gjort fel och det är upp till butiken att göra rätt? Man kan ju spela dum och låtsas att man själv inte märkte felet. Eller tänker man att man vill göra rätt för sig i alla lägen och betala och säger till?
Man kan ju förstås även sätta det lite i system och “råka” missa sånt som gör att man slipper betala i olika lägen. Det går kanske att skylla på “dysmorali” om det upptäcks.
Ugh, men jag är inte förvånad. Har hört historier om SKV som får Kafkas Processen att framstå som feelgood-litteratur.
Fullt medveten om att det finns en moralisk aspekt, men för att tråden inte ska urarta till en moralfilosofisk diskussion (Vad ska vi tycka om Anna vill skänka pengarna till Ukrainas väpnade styrkor eller sin utförsäkrade pappa osv.) kanske tråden ska hålla sig till den juridiska biten? Det är intressant att det är så svårt att få klarhet i vad som gäller.
Skulle föreslå ”amorali” (efter amoralisk, amoralitet)
För att förtydliga frågan är jag inte ute efter moralisk vägledning, den biten klarar jag själv. Däremot vore det intressant med input från någon som har erfarenhet av det juridiska.
