Har en sidoverksamhet där jag handlar med bilar (eget AB) där jag byggt upp kapital och likviditet under några år.
Hittade en bil i april hos en handlare (AB) med flera års verksamhet i Helsingborg och betalade för bilen.
Lång historia kort så är bilens identitet kapad och de har ”sålt” denna bil och flera andra till åtminstone 5 andra handlare jag kommit i kontakt med. Det rör sig om mångmiljonbelopp. Min vinst och upparbetade kapital är hårt sargat. Blivit av med ca en halv miljon.
Polisanmälde i juni och utredning pågår.
Som jag ser det är skuldfrågan inte svår.
Jag har ett ärende hos kronofogden men det händer inget.
Vilka alternativ har man utan att gå till jurist och betala x0000kr?
Vad kan detta eminenta forums gemensamma kompetens bidra med?
Styrelsen vet vad som pågår 2 pers, den tredje är personen jag gjort affärer med. Kan man stämma någon eller alla?
Vad gör man för att i möjligaste mån försöka få tillbaka sina pengar?
Enda sättet för dig att få tillbaka en enda krona är att stämma dem i tingsrätten. De kommer givetvis inte att ge dig några pengar frivilligt. När Kronofogden hör av sig till den skumma firman så kommer de helt enkelt neka, sen gör Kronofogden inget mer förrän du kommer in med ett avgjort mål från domstol.
Jag uppfattar att uppgifterna här är oklara och knapphändiga. Om du har en fastställd skuld kan du alltid sälja den till ett inkassobolag. Jag råkade själv ut för ett bedrägeri för ett antal år sedan. Jag hade en del “underhandsinformation” om personen som jag blivit bedragen av och bedömde därför möjligheterna att få tillbaka pengarna “på vanligt sätt” som väldigt små. Jag valde därför att sälja fordran till ett inkassobolag. De värderade fordran lågt och jag fick 25% av beloppet eller något sådant. Jag bedömer dock att det i relation till “materian” var bra betalt. Säkert har inkassobolaget dessutom mycket större chanser att faktiskt få ut något av personen i fråga så det är inte otänkbart att det blev en bra affär för inkassobolaget också.
Låt polisen ta hand om det. Tyvärr tenderar sådant bli riktiga långkörare då det garanterat är fler inblandade.
Det trista är att många gånger finns det inga pengar kvar heller.
Skillnad är också att ha rätt och få rätt rent juridiskt är något jag lärt mej gällande rättsväsendet.
Tvisten är ju också mellan två AB och ej som privatperson.
Det finns nog många om och men när alla korten kommer upp på bordet.
Har förövrigt en nära bekant som hade en liknande upplevelse av en husvagnsförsäljare i Örebro som sålde husvagnar på Blocket där pengarna gick upp i rök/blev förlorade och en långdragen rättstvist som följd.
He he, det får mej att tänka på en annan historia om en bekant som på -90 talet fick Baltic Inkasso efter sej när en F-skattare sålt sina fakturor till dom.
Riktigt besvärliga grabbar…..
Det var inget sådant bolag jag sålde fordran till. Det var ett normalt inkassobolag. Iom att jag hade en dom från tingsrätten var skulden fastställd. Personen som stod för bedrägeriet var ”hal” och skulle förmodligen varit beredd att anpassa sitt liv en hel del för att komma undan. Med enbart Kronofogdens grovmaskiga nät hade förutsättningarna varit dåliga. För att Kronofogden ska vara effektiv krävs att det handlar om en normal civiliserad medborgare, med jobb och fungerande tillvaro. När det gäller andra kategorier är de inte effektiva, oavsett om det handlar om kriminella eller vanligt folk långt ner på samhällsstegen. Då kan ett inkassobolag vara en vettig väg att gå. Att inkassobolagen kan förpesta livet för någon är en realitet. I mitt fall var det en ung person som stod för det hela och att kraftigt försämra personens framtid kändes för och då som en bra och rimlig åtgärd.
Hoppet är det sista som överger människan, men du får inställa dig på att dina pengar är förlorade.
Dessa skojare är oerhört slipade. I bolagets styrelse sätter man in två så kallade målvakter. De är två personer som är utsatta, kanske alkoholister. Några kvartingar som tack för att man skriver på att man är styrelseledamot räcker. Eftersom styrelseledamöterna saknar tillgångar spelar det ingen roll för dem om de drar på sig mångmiljonskulder.
I min bankkarriär har jag upplevt det mesta och även det här. Två gånger till och med. I båda fallen var det äldre väletablerade företag som såldes till nya ägare, därefter blev händelseförloppet som ovan.
Efter att ha fått ihop pengar tömmer man bolaget. I just detta fallet är det enkelt. Man tar pengarna och köper nya bilar. Därefter tar man bilarna och åker utomlands. Så småningom upptäcks falsarierna men då är det för sent. Så småningom sätts bolaget i konkurs, ofta av Skattemyndigheten. Visserligen är styrelsen personligen ansvarig för bolagets skulder, men vad hjälper detta?
Stämmer ovanstående scenario är det fullständigt meningslöst för dig att agera. Det kommer bara att kosta dig pengar till absolut ingen nytta.
Du får helt enkelt förlika dig med att du har blivit lurad, och att dina pengar är borta.
Jag tycker att frågan om bilar är intressant här. Jag köpte min första bil för några år sedan och gjorde då det privat. Jag använde då Carfax en del för att kolla upp olika bilar som verkade intressanta. I flera fall hittade jag bilar som “sålts runt” mellan personer med utländska namn. Jag hittade också bilar som fått mätaren manipulerad. Det var tydlig i mitt fall att det var vissa bilmodeller där detta myglande var särskilt utbrett. Det var inte alltid tydligt vad som var logiken i de snåriga affärerna och många ägarna men det framstod som skumt. Min allmänna slutsats var att det var en bra idé att köpa bilar av första ägaren om denne hade ett typiskt svenskt namn och bodde i en rikare stadsdel. Att köpa bilar av andra typer av personer framtod som mer riskfyllt. Att köpa av en handlare borde förstås vara mindre riskfyllt men samtidigt finns det väl handlare som är mygliga.
Ge inte upp, jag skulle ha försökt allt för att få tillbaka mina pengar. Myndigheterna är för slöa, du måste själv trycka på tills du når resultat eller har uttömt alla möjligheter. Börja med att diskutera med de andra handlarna som blivit blåsta om ni kan göra en gemensam stämning och dela på kostnaderna. Jurister är dyra, kanske några juridikstudenter kan hjälpa dig framåt.
Vi pratar om grov ekonomisk brottslighet. Det vore ytterst naivt att tro att det finns några miljoner på ett bankkonto, som frågeställaren och de minst fem övriga lurade kan få ut pengar ifrån.
Kronfogen har ju misslyckats med detta. Rent praktiskt, vad händer om man går vidare. Jo, man betalar dyra pengar i Tingsrätten för att få sin fordran fastställd på nytt men det är fortfarande Kronofogden som skall kräva ut pengarna. Där finns ju ärendet redan! Pengarna i sjön med andra ord.
Min erfarenhet är tvärt emot att Kronofogden gör så gott den kan, men det går aldrig att lugga en flintskallig. I sådana här ärenden är det oerhört vikigt att agera snabbt, vi pratar om dagar, till och med timmar för att få ett beslut om kvarstad på de pengar som finns kvar.
Ofta kör bedragarna ett snabbt race och tömmer bolaget på kanske bara några dagar eller veckor och sedan tackar man för sig. Kvar finns styrelseledamöterna som är personligen ansvariga men saknar tillgångar.
Stäm av med Polis och Kronofogden. Är scenariot det som jag beskriver, så finns det ingen anledning att kasta ut pengar på något som är meningslöst. Tyvärr är det bara att knyta näven i byxfickan.
Vore det inte relevant att reda ut vad som egentligen har hänt? Vad var det för annons du hittade? Vilka kontroller gjorde du? På vilket sätt var informationen fejkad? Vilka ytterligare kontroller borde du ha gjort? Vore det möjligt att göra dessa kontroller? osv.
Har också varit i en liknande situation och kan därför inte annat än instämma med Nestor. Klart man ska försöka allt men egentligen är det inte mer än att ge ärendet till fogden/polisen, finns det något att hämta eller en styrelse bakom att ställa till svars kommer det att ske. I övrigt är det bättre att lägga energin på att tjäna nya pengar och lära av misstaget man gjort.
Vad menar du själv att ts borde göra utöver redan nämnt?
Helt rätt! Att göra en analys över vad som gått snett är prioritet 1.
För övrigt. Har bolaget ännu inte försatts i konkurs så kommer Skattemyndigheten att göra detta . Eftersom ett brott är begånget är det då Konkursförvaltarens uppgift att polisanmäla om det redan inte är gjort.
Ska erkänna att jag inte förstår hur en bil kan bli “kapad” eller hur man kollar att den inte är det.
Det räcker alltså inte att kolla allt i tranportstyrelsens app innan man köper en bil.
Vad mer måste man kolla mer än att ägare, leasinggivare, registrering och identitet stämmer?
Här är exempelvis en bil till salu hos en bilfirma i Stockholm. Hur vet jag att bilen inte är “kapad”?
Såsom jag förstod det hela hade samma bil blivit såld till flera personer samtidigt. Om ägarbytet görs via blankett finns det en fördröjning. Däremot förstår jag inte varför eller hur man betalar för en bil utan att samtidigt ta med sig den. Att fem stycken skulle ha tagit med sig samma bil verkar mindre sannolikt.
