Det är en gemensam försäkring, det man inte använder själv bidrar man till så att andra kan använda.
I övrigt lägger jag mig inte i det moraliska hur man använder den.
Det är tid jag aldrig får tillbaka. När man är 50+ vill man kanske maximera tiden man har kvar i livet och inte lägga på onödiga saker ?
3 gillningar
Njae, han frågade öppet men undbad sig pekpinnar. Du uppmuntrar till det och då får du pekpinnarna istället. 
2 gillningar
Hej alla och tack för era svar!
Har legat sömnlös hela natten och grubblat, just sömnlösheten, att vissa nätter inte sova en enda minut är en av anledningarna till att jag valde att lämna arbetslivet. Tankarna kretsade kring att behöva söka jobb, som jag inte vill ha, ovissheten om nån hör av sig, arbetsförmedlingens strategi att ligga på. Ja jag kände att samma ångest som jag haft sista tiden att gå till jobbet kom smygande, så jag skrev ut mig själv från arbetsförmedlingen.
Okej, jag hade kunnat spela med, trots att jag är usel skådespelare, mått dåligt med ångest för “nästa grej” som jag tvingas göra för typ 20k netto per månad. Men kom till insikt att jag slutade ju jobba för att må bättre, så det fick bli som dom flesta av er har gjort.
Tack igen för alla svar, uppskattas!
24 gillningar
Fint skrivet och klokt agerat, tänker jag. Om det är just stressen som spökar så ska man ju inte ersätta den med en annan.
Lycka till framöver och jag önskar dig god nattsömn!
4 gillningar
A-kassa blir inte aktuellt under FIRE. Valet finns inte eftersom jag aldrig betalat in till varken den eller facket under mina 25 verksamma år. Kanske en kortare period i unga år som bleknat i minnet.
Okonventionellt och osolidariskt kanske någon tycker men så har jag gjort. Har haft trygga statliga anställningar och tyvärr fått en negativ bild av våra moderna fackförbund även om jag har respekt för den roll de har spelat historiskt.
En snabb uträkning med dagens kostnad så har jag i alla fall sparat 160 000 kr.
4 gillningar
Jag lade ner A-kassa långt innan jag slutade jobb. Insåg att jag varken skulle orka eller vilja hålla på med det när jag ändå vet att jag klarar mig bra utan.
Jag hade redan börjat trappa ner och tog färre och färre uppdrag (egen företagare), men så hände något med min största kund, så jag hörde inte från den på ett halvår. Sedan kom ett telefonsamtal då jag fick veta att de lagt ner helt och hållet (jo - det var en batterifabrik, dock inte i Sverige)
Så man kan säga att jag hamnat i FIRE lite utan att planera det.
Med det överskott jag har så bekymrar jag mig inte om pengar. Har ändå lite halvhjärtat sökt ett par deltidsjobb, mest för att känna at jag har något att göra. Men AF och A-kassa? Aldrig att jag skulle låta mig styras av dem. Det är väl så långt man kan komma från frihet.
Har inget emot att TS får lite skatteåterbäring efter decenniers arbetsliv. 
Det som stör mig är människor som lyfter bidrag utan att ha nånsin lyft ett finger och aldrig kommer bidra. 
3 gillningar
Sen minns jag att man måste ringa arbetsförmedlingen vissa dagar och senast var det 5 timmars telefonkö. 
Let it go och njut.
2 gillningar
Syftar du på de 15 min du får lägga på ”jobbsökande” eller de ev. resorna till intervjuer? Oavsett lär timlönen vara skyhög över tid. Så jag håller inte med, 90+% skulle ”offra” den tiden för den nivån av ersättning.
1 gillning
Med tanke på att de som behöver A-kassa försöker följa alla regler med att söka jobb och rapportera så är det inget jag säger emot. Jag säger att en person som är över 50 och vill gå FIRE inte behöver lönen från A-kassa och kanske värderar sin tid annorlunda.
3 gillningar
Jag förstår hur du rättfärdigare det och kan på ytan se att det kan låta bra, men det är ingen skatteåterbäring, det är en försäkringspeng som betalas ut för en skada/händelse som (vid FIRE) inte skett.
1 gillning
Om jag nån gång i livet skulle lyckas skrapa ihop till en FIRE så skulle jag aldrig använda a-kassa. Jag har 28 års non-stop i arbetslivet utan att ha varit arbetslös en enda dag. Jag har slitit hårt genom livet. Men det gör även de som skulle betalt min a-kassa. Varför ska jag ta pengar från dem?
De som resonerar “man kan väl åtminstone få tillbaka det man satt in genom åren”. Det alternativet kallas bankkonto. Då får man välja det från början-man kan inte äta kakan och fortfarande ha den kvar.
I övrigt förstår jag inte ens den eviga diskussionen i flertalet trådar i forumet. Den om man ska utnyttja a-kassa eller inte fastän man har för avsikt att definitivt inte jobba mer. Jag har fått uppfattningen att många av er inte vet att det bryter mot lagen, utan tror att det “bara” styrs av moralen man har, eller vilka regler respektive a-kassa har. Läste i tråden exempelvis någon som föreslog att skriva undermåliga ansökningar, eller bete sig “som om man har olika diagnoser” för att undvika att bli anställd. Det är uppmuntran till lagbrott för er som inte vet.
Det finns en lag ni borde läsa på: Lag (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring
18 gillningar
Jag syftade på just dessa personer, kanske var otydlig. Vi bortser också från alla typer av moraliska betänkligheter, utan det handlar enbart om argumentet att tiden är för värdefull. Att avstå a-kassa för att man värdesätter sin tid för mycket är likställt med att inte plocka upp en tusenlapp från marken för att det är för jobbigt att böja sig ner eller att man inte pallar betala med kontanter i butiken - ersättningen per timme är så pass hög. Så jag vidhåller det jag skrev i förra inlägget.
Sedan blir också ”behöver inte lönen från A-kassa” också lite motsägelsefullt om man värdesätter sin tid så pass högt. Då borde man ju snarare sluta arbeta och hoppa på a-kasse-tåget tidigare.
1 gillning
Vilken del av lagen menar du att detta bryter mot, syftar du på ”genom sitt uppträdande uppenbarligen har orsakat att en anställning inte har kommit till stånd”? Om så är fallet skulle jag snarare hävda att det finns grund för att hävda diskriminering från arbetsgivarens sida om denne inte anställer en pga. misstänkta diagnoser - ännu en potentiell inkomstkälla.
Sedan tycker jag man ska vara försiktig med att tvärsäkert hävda att någon uppmuntrar till lagbrott, eftersom det i sig kan vara brottsligt om man har fel.
Nej tack. Då är jag nog en av de 10% du pratar om. Tycker det är fel att vara ‘arbetssökande’ bara för att få bidrag.
Jag valde att gå till A-kassa efter att jag sa upp mig. Efter 6 mån så hamnade jag i ett program med föreläsningar och coachmöten. Har krav på söka visst antal jobb i månaden. Har bara haft tre samtal med AF under tiden och de är tyst medvetna om att jag som +60 inte är aktuell för jobb längre. Inte med min bakgrund iaf. Man har inte nån frihet under ett sånt program. Det är priset man får betala. Inte åka utomlands mm. Moralen…. som nån mer sa, man har betalat in under hela sitt liv, nu tar man del av det.
3 gillningar
Diskriminering i sig är olagligt. Men det utesluter inte att genom att medvetet bete sig på ett visst sätt (och därmed bli utsatt för diskriminering) är olagligt i sig. Du skriver det dessutom som ett följdförslag “om man trots allt” blir kallad till intervju efter att man medvetet ska försökt skriva ansökningar på ett sätt som förhoppningsvis ska göra att man inte får svar. Till det skrev du om diagnoser som en följdsats “såhär gör du för att slippa bli anställd”.
Det är intressant att perspektivet ändras till “man” halvvägs in i inlägget. För att generalisera och göra valet att ta A-kassa utan avsikt att arbeta mer allmängiltigt. Det är egna val. jag rekommenderar “Nu tar jag del av det” för att fullt ut stå för det.
1 gillning
Nu har jag redan proklamerat att jag skrivit ut mig från a-kassan, så egentligen är case closed så att säga.
Men eftersom du envisas med de moraliska aspekterna och verkar vara en lagens väktare, så. Notera att jag skrev FIRE inom parantes eftersom jag inte i min aktuella situation sitter på +20msek och kan med 4%-regeln försörja min familj med befintlig livskomfort. Så jag räknar mig inte till en av “dom med pengar som ska mjölka ersättning”.
Så låt mig ställa en fråga till dig MariaF. Om du “som slitit i 28 år” (själv har jag 10-talet år ytterligare i samma streak) skulle komma till den situationen att du ligger sömnlös om nätterna med ångest över att gå till ditt arbete som du fullständigt avskyr pga. utsliten kropp. Hela din kropp skriker NEJ NEJ NEJ för du är så stel i ryggen att du måste gå upp 2 timmar innan du ska åka till jobbet för att öht. ska kunna sätta dig i bilen. Du känner att den enda utvägen är att lämna. Då ska du ha all heder (precis som jag) att anse att det är helt fel att strunta i att få ersättning från en försäkring som du är berättigad till!
Ja man har precis samma rättigheter om man säger upp sig själv som den som blir uppsagd pga. misskötsel, arbetsbrist osv. Skillnaden är karenstiden, pga. att du valt att lämna själv.
Jag sa till mig själv att jag skulle strunta i moraliska pekpinnar och annat, men nu tolkade jag MariaF’s inlägg som att man tydligen ska ha dåligt samvete och att man ska känna sig som en skurk för att man ens ställde en fråga.