Det var rätt så tydligt i ditt första inlägg att syftet var att sluta jobba. Att säga upp sig och söka ett nytt jobb är en helt annan situation tycker jag.
1 gillning
Med din första mening så tolkar jag det som om du menar att du ger upp arbetet helt och hållet, och inte har en tanke på att arbeta igen. Då får du acceptera moraliska pekpinnar (oavsett vad du än önskar) från andra om du hintar att du funderar på att utnyttja en försäkring man endast har rätt till om man står till arbetsmarknadens förfogande (vilket du isf inte tänkte göra). Jag hade inte haft något emot om du sagt ex “jag är söndersliten och klarar inte av mitt nuvarande arbete mer, jag vill säga upp mig utan att ha ett nytt arbete men kommer söka nytt då jag vill arbeta fortsättningsvis. Är det fel att ta emot a-kassa även om man sagt upp sig själv”. Men det är inte det du säger.
Men det var egentligen inte dig jag skrev till, eftersom jag läste ditt inlägg att du skrivit ut dig ur a-kassan. Jag syftade och skrev riktat till några som jag sett även i andra trådar (med samma ämne) som fortsätter proklamera att det är ok att plocka ut a-kassa även fast man inte har som avsikt att jobba mer, eller hur man kan göra för att uppnå det.
2 gillningar
Högst tveksamt att bete sig som att man har en diagnos träffas av avsnittet jag citerade.
Kanske hårklyverier, men det handlade främst om att det är en tidsbesparande åtgärd att skicka AI-omskriva ansökningar via mejl istället för att fylla i uppgifter på en hemsida, kanske göra något enklare personlighets- eller begåvningstest etc. Huvudsyftet med att göra så är inte nödvändigtvis att man ska ”slippa” få jobbet.
Tror många som är FIRE kan tänka sig att börja jobba igen om något väldigt roligt eller intressant dyker upp. Jag skulle ex. kunna arbeta som rådgivare till höga politiker utan ersättning, så om de ville betala mig för samma skulle jag hoppa på det direkt. På samma sätt är det många ”normalt” arbetslösa som ratar dåligt betalda jobb med fruktansvärd arbetsmiljö inom hemtjänst och liknande, var drar man gränsen?
Jaså… Så när du skriver “tror inte det finns något formellt krav att skriva på arbetsgivarens föredragna väg” och därefter “hoppas på att man inte får nåt svar”-så menar du i själva verket att det inte handlar om att agera för att slippa få intressanta svar, utan något helt annat.
Den personen du svarar först skriver ju att den inte skulle orka med det arbete som krävs för att “låtsas“ söka jobb när denne har för avsikt att inte jobba. Varpå du säger något i stil med “det är inte så farligt, gör såhär och hoppas du inte får svar. Om du trots allt får svar, gör då såhär”.
Jag är inte dum i huvudet, så jag slutar här.
Vad med ordet ”främst” är det som är oklart? Kom med något av substans som tillför diskussionen något istället för att haka upp dig på enskilda fraser när dina tidigare påståenden pulveriserats. Vi har förstått att du trodde det var olagligt, att du tycker det är oetiskt/omoraliskt eller liknande. Gällande att det vore olagligt är du motbevisad, att det vore oetiskt/omoraliskt gäller det delade meningar.
1 gillning
Börjar man medvetet fuska uppstår ju direkt en balansgång på slak lina. Saker kan snabbt eskalera från omoraliskt till olagligt. Bidragsbrottslagen är ju relativt omfattande, det räcker med lämna oriktiga uppgifter (behöver inte vara osanna uppgifter, det räcker med ofullständiga) eller ändrade förhållanden så kan man ha gjort sig skyldig till brott. Du behöver inte ens ha gjort det medvetet.
Alla gör dock som de vill med sina liv, själv har jag alltid varit noga med att, med god marginal, befinna mig på rätt sida av linjen. Men jag har under åren stött på många, både professionellt och privat, som har tillåtit sig att göra linjen väldigt diffus. Att sakna den moraliska kompassen kan tyvärr gå ut över din förmåga att fatta avvägda beslut i andra frågor.
Därutöver har jag alltid haft stor respekt för försäkringsidén och det tillhörande kollektivet, så personligen skulle jag aldrig få för mig att överutnyttja någon form av försäkring.
“Hans samvete var rent, ty han hade aldrig använt det.” 
1 gillning
Notera att jag skrev FIRE inom parantes eftersom jag inte i min aktuella situation sitter på +20msek och kan med 4%-regeln försörja min familj med befintlig livskomfort.
Älskar hur 20+ miljoner används som argument till varför det är ok att ta a-kassa.
Jag är inte en som driver moral hårt, man gör det man måste i livet för att få sitt, life is a bitch. Men när man sitter på över 20 miljoner (+ din pension) så har jag svårt att blunda för moralen. Det hade nog gjort ont personligen att veta att det finns så många som kämpar och har det tufft men själv ta ut skattepengar när jag har tiotals miljoner.
Men samtidigt så är väl det exakt vad de absolut rikaste gör, de använder alla kryphål de kan för att betala så lite skatt som möjligt, få tillbaka, o.s.v. Så egentligen är det väl skevt att man själv ska ha moral när Kamprad sitter med 25 dotterbolag i ett invecklat nät så att han undviker att bidra med sin del.
Så vem vet egentligen…
Han gick tyvärr bort nästan 8 år sedan, men du har kanske missat detta?
5 gillningar
Det var mer använt som en analog, metafor, eller whatever man vill kalla det.
Väl medveten om gamle Ingvars hälsostatus 
Jag förstår hur du menar men min moral/arbetsmoral tar skada av hur många som bara åker snålskjuts på andra Har ingen lust att försörja sådana tomtar. 
Fast du pratar om två olika saker nu. TS får inte skatteåterbäring (nu har TS dessutom beslutat sig för att gå ur A-kassan, så det är ju redan avgjort) och ingen gillar slöfockar såklart, men det är också lätt att sätta sig till doms över människor som faktiskt haft otur i livet. På inget sätt säger jag att fuskare och de som systematiskt utnyttjar systemet förtjänar det. Jag menar de som systemet är till för. De sistnämnda betalade jag gärna till. Gällande de andra delar jag åsikten. Men det gör ändå inte att ursprungliga moralfrågan får ett frikort s a s.
2 gillningar