Dags att krossa myten om klassresorna

Här kommer en artikel som träffar rätt i solar plexus där tråden “Vad har du i lön?” befinner sig just nu.

5 gillningar

Iof, tycker jag denna är bättre i såna fall.

3 gillningar

Bara att gratulera. Och ignorera missunnsamma skrik om ”orättvisa” från vänsterflanken. De är inte nöjda förrän alla dina incitament att anstränga dig, utbilda dig länge och skaffa ett jobb där du sköter dig väl är fullständigt utraderade. Det är inte rättvist förrän alla har det exakt lika jävligt, oavsett prestation.

Och klart du gjort dig förtjänt av lönen, den kommer ju in på kontot varje månad :nerd_face:

9 gillningar

Detta förtjänar en egen tråd, men jag läste igenom artikeln och först blir man förskräckt över dessa ”skenande inkomstklyftor” som på sikt kommer förstöra världen, sen går man till källan artikeln länkar till och läser:

I de flesta länder är klyftan mellan rika och fattiga större än på 30 år. I OECD‑länderna tjänar de rikaste tio procenten av befolkningen idag 9,6 gånger mer än de fattigaste tio procenten. På 1980‑talet var förhållandet 7:1,

Hur kan en ökning från 7 till 9,6 på 40 år kallas för ”skenande klassklyftor”!? Varför är en faktor 10 mellan den sämst och bäst betalda lönearbetaren för högt? Vad är en rimligare siffra i så fall? 5? 2? 1,1?

Som vanligt så är premissen att alla inkomstskillnader per definition är ojämlika…

13 gillningar

Jag har svårt att tycka att någon människa, oavsett vad denne gör förtjänar mer än 100 000 kr i månaden. Möjligtvis undantaget den som botar cancer, stoppar världskrig eller liknande. Kan även tänka mig de i väldigt utsatta, offentliga roller som tex politiker eller toppchefer på vissa ställen. (Även om vi i mina ögon fortfarande pratar modesta löner jämfört med vad vissa har.)

Samtidigt, om ett företag drar in väldigt mycket pengar i vinst förtjänar ju de anställda som bidragit till detta sin del av kakan…

Jag förstår ju också incitamentsproblematiken, framför allt när det gäller företagare. Jag ska själv bli företagsledare och ägare och förväntar mig att tjäna mer än en anställd. Annars skulle jag ju vilja slippa den extra arbetsbörda det innebär. Och om det går bra ekonomiskt kommer jag att ge höga känner till duktiga medarbetare för att få dem att jobba kvar.

Problemet är väl många gånger att man får betalt i hur mycket pengavärde man tillför ett företag, inte hur mycket värde man tillför mänskligheten. Det är väl främst det här som gör att det känns orättvist.

Ibland känns det som att man får välja mellan ett meningsfullt jobb (för mänskligheten) och ett som ger bra betalt… Naturligtvis stämmer det inte fullt ut men till viss del.

Det finns många högavlönade jobb vara främsta syfte bara är att göda sina aktieägare. Ofta genom att sälja något som egentligen inte behövs eller till och med är dåligt för människa eller miljö.
Samtidigt finns det många som tydligt bidrar till att vårt samhälle fungerar som har relativt låga löner.

Ofta finns ingen tydlig koppling mellan arbetsinsats, utbildningstid, ansvar och lön. Branschen spelar mycket större roll, även vilket företag det gäller. (Sedan spelar ovan nämnda faktorer roll inom den enskilda branschen och företaget. )

Nu får väl snart denna tråd delas i två känner jag…

7 gillningar

Folk pratar väldigt ofta om värdet man tillför (efterfrågan) men glömmer hela tiden den andra sidan av ekvationen - utbud. Det spelar ingen roll om du kan bota cancer med händerna om det finns tusentals andra som kan göra samma sak, din lön kommer vara låg trots det enorma värde du tillför.

Och vad innebär ens värde för mänskligheten? Förut det mest basala (mat, skydd, hälsa) så är det mesta annat väldigt subjektivt. Då blir penningvärde ett rätt okej mått om man utgår ifrån att folk spenderar pengar på det de faktiskt vill ha.

Det gör lite ont i mig när jag ser/hör folk runtomkring mig som är missnöjda med sin lön och skyller på inkomstklyftor och orättvisor. Till dessa människor vill jag genuint säga: Snälla, försök inte förändra världen, det kommer bara göra dig olycklig. Skaffa dig en unik kompetens och hitta ett företag som drar in mycket pengar - där kommer du att kunna få en hög lön.

5 gillningar

Det gör ont i mig att du inte tar in det som är poängen med en artikel, istället tar du dig tid att hitta något du kan kritisera i den.

1 gillning

Poängen i artikeln är att vi borde prata mer om hur löner verkligen sätts, och sluta med myter som att löner sätts efter hur hårt man arbetar eller hur viktigt ens yrke är. Det är ju precis det jag säger själv.

4 gillningar

Jag håller med om att det är en “myt” att löner sätts efter hur hårt man arbetar eller hur viktigt ens arbete är. Det är inte riktigt vad artikeln påstår dock, den påstår att det är en myt att du inte kan nå dina mål med hårt arbete.
Om ditt mål är att få ett jobb med hög lön, vill jag påstå att de flesta i våra Nordiska länder har hyfsat lika villkor att nå detta mål.
Vad jag tycker artikeln missar är att allas mål är inte att stapla pengar på hög, eller att man prioriterar annat som man tycker är viktigare.

Jag kan ta mig själv som exempel, mitt mål med min karriär var aldrig att få en hög lön, jag jobbade hårt för att få arbeta på ett företag med smarta människor som utvecklar spännande saker.

1 gillning

Visst är det så. Hur viktig undersköterskan än är så är denne oftast rätt utbytbar. Och då finns det ju ingen anledning att ge hög lön. In med nästa bara!

Dessutom, många av de “viktiga” jobben är inom offentlig sektor. Skulle lönerna för alla dessa bli som inom det privata skulle skatten troligtvis behöva höjas och det skulle nog de flesta inte tycka så mycket om.

Jag ser ingen lätt lösning på något. Kan bara konstatera att jag förstår att många ser det som orättvist.

Det som är synd är väl främst att många inte inser hur löneläget är för olika yrken förrän de av olika anledningar är “fast” i ett yrke och inte riktigt ser hur de ska kunna byta. Jag kan bli lite ledsen när jag hör om någon som gått en utbildning och i slutet blir chockad över hur låga löner som erbjuds. För mig vore det självklart att kolla på sådana saker innan jag väljer utbildning. Sedan om det var något låglöneyrke jag verkligen ville jobba med så får jag ju värdera om det är värt att ha det trots låg lön.

8 gillningar

Har du som tredje person någon (etisk) rätt att ha en åsikt om vad en annan person ger ytterligare en annan person som ersättning för dennes arbete (även om det är ett företag som mellanhand)?

Typ var gränsen går för vad person A förtjänar som mest när person B är den som betalar person A med sin egendom?

Jag har tänkt mycket på detta, enda slutsatsen jag kommer fram till att det helt enkelt inte är min rätt att bestämma vad någon annan part förtjänar i en ömsesidig affärsmässig uppgörelse mellan två andra parter. Det är deras frihet som jag inte har någon moralisk rätt att ha synpunkter på. Annars skulle jag ju ha någon form av moralisk rätt att begränsa den friheten.

Hur tänker du kring ett sådant resonemang?

10 gillningar

Verkar vara dålig korrelation mellan intelligens och inkomst iaf. Eller har jag egentligen (etisk) rätt att tycka det? :thinking:

2 gillningar

Tror tvärtom att det finns få samband som är så tydliga som kausaliteten intelligens-inkomst.
Sorry alla intellektuella fattiglappar :joy:

Disclaimer: jag fattar självklart att det är känsligt. Och att det finns gott om begåvade personer som tycker att de förtjänar en högre lön. Dessutom är intelligens (hur man nu väljer att definiera det) bara en parameter. Social kompetens, pålitlighet, självförtroende osv kan säkert ses som värdefulla personlighetsdrag för individens karriärmöjligheter och löneutveckling men förekommer sällan som förklaringsfaktorer i lönebildningsforskning, mycket beroende på att det i regel saknas tillräckligt detaljerad data.

2 gillningar

Jag uttryckte mig kanske dåligt. Jag menade det lite som att om JAG var var chef över jorden och skulle sätta lön på allas arbete så skulle väldigt få få mer än 100 000 kr. Hur andra lönesätter bryr jag mig inte om.

Jag tycker inte att alla ska ha lika hög lön. Jag tycker att det ska löna sig att utbilda sig, att vara driftig och företagsam. Men löner på över 100 000 kr är liksom så långt ifrån min verklighet att jag knappt kan greppa om det. Jag tjänar mest i hela min bekantskapskrets. Jag tjänar 55 000 kr/mån.

Och jag menar verkligen inte att man skulle sätta någon gräns på någonting egentligen. Bara att 100 000 kr är väldigt mycket pengar. Mitt inlägg var mer tänkt att säga att jag förstår varför många tycker att det är orättvisa löner men jag förstår också varför det blir så och jag ser inte hur man skulle göra det mindre orättvist utan att göra det orättvist på andra sätt…

1 gillning

Roligt att höra. :joy: Jag ska skicka ett extra godkännande bara till dig. :wink:

Jag menar inte att vara missunnsam. Ett genuint grattis till att du har hög lön. Min mening är absolut inte att försöka kränka någon med hög lön och säga att ni inte förtjänar den.

Jag tycker att det är en svår diskussion det här och jag vecklar hela tiden in mig i å ena sidan och å andra sidan. Jag får föra diskussionen vidare med mig själv.

3 gillningar

Lek vidare med den här tanken. Vad skulle det innebära att du var chef över jorden?

Att du ägde allt? Att du var diktator? Att du var demokratiskt vald president med oinskränkt makt över allt ägande?

Eller bara demokratiskt vald president i en global marknadsekonomi?

Om det sistnämnda, hade du då haft rätt (moraliskt) att begränsa lönen för alla till 100k i månaden eller mindre?

1 gillning

Du har ju en bra lön och därmed vet du också hur kul det är att betala statlig inkomstskatt.
Samtidigt måste du väl kunna se att det finns individer vars bidrag till verksamheten är ännu högre än ditt, kanske t o m dubbelt så högt eller värdefullt för arbetsgivaren?

Min arbetsgivare är en börsnoterad koncern och jag har god insyn i hur högsta ledningen kompenseras. Där kan vi snacka höga löner (en hel ledningsgrupp där samtliga tjänar mellan 1 och 6 miljoner. I månaden…). Samtidigt är detta personer som är oerhört skickliga på det de gör, de har lång erfarenhet och skillnaden mellan att ha en hyfsad ledning och en riktigt skarp ledning kan resultera i miljarders skillnad för aktieägarna. Så det är rationellt att betala för kompetens…

Nej fy, det skulle vara fruktansvärt för alla inblandade! :joy:

1 gillning

Jag arbetar deltid och slipper därmed den statliga skatten. :joy:

Och jag sitter i den högsta ledningen och tjänar därmed bäst av alla utom ägaren själv.

Under förutsättningen att det är i ett annat rådande ekonomiskt system, kanske med mer kollektivt ägande och tungvikt på det offentliga? I sådant samhälle skulle jag hävda att det är moraliskt accepterat att begränsa inkomsten.

I vår kultur? Absolut inte.
Moral är inte absolut och i högsta grad subjektivt.