Förra året lärde jag mig något väsentligt, att handlingar talar högre än ord. Inser därför att jag och mina kollegor i de lägre graderna av vård- och omsorgssektorn är värdelösa och enbart finns så mer lyckade människor ska ha någon att se ner på.
Inget finns som riktigt motbevisar den tesen, varken i lön, status eller andras intresse. “Vad jobbar du med?” brukar åtföljas av någon enkel artighetsfras innan samtalet återgår till någon mer spännande och intressant.
Faktum är att varje yrke i sak är inriktat mot antingen människor eller system, grovt förenklat, där system alltid och överallt har ett direkt och synligt värde medan de mer människoinriktade s.k. “mjuka” områdena hamnar i skymundan. De är bara viktiga i kris eller stora livshändelser (när partnern får en cancerdiagnos, svärmor tar livet av sig eller ungarna börjar i skolan).
Mjuka områden förväntas locka till sig människor som ser yrket som ett kall och där lönen är att någon lär sig läsa, blir botad eller mår bättre för stunden. Rimlig lön eller arbetsbelastning är inte prioriterade saker. Det här är ju jobb som vem som helst kan utföra, lätta är de dessutom.
Reflekterar du (mer lyckade människa) ibland över hur just dina personlighetsdrag, intellektuella kapacitet, tidevarv etc har gynnat dig? Hur ska vi som lever på en annan linje i livet copa med att samhället belönar konkurrens, tävling, prestation, yttre status, materialism etc? De personlighetsdrag många av oss inte besitter eller har förmåga eller vilja att utveckla.
Oj. Det där skulle jag absolut inte skriva under på. I mina ögon så är alla som jobbar med vård av olika slag hjältar.
Resten av ditt resonemang köper jag rätt av. Att samhället på olika sätt prioriterar vissa typer av yrken och dissar andra är ju helt sant. Exakt varför det är så kan man ju fundera på. Glappet borde minska tycker jag men troligen utvecklas det tvärtom istället.
Jag själv har haft “turen”? att verka inom ett område som belönats väl. Det kan jag vara tacksam för inte minst ekonomiskt. Ser jag ned på andra pga detta? Nej. Människor med i mina ögon väldigt skumma åsikter kan jag ha svårt för men inte baserat på vad de arbetar med eller deras inkomst.
Ser också de inom skola och vård som sanna hjältar! Dessutom är alla vi andra på ett eller annat vis förr eller senare beroende av dessa hjältar!
Jag ser det snarare så att jobbar man inom exportindustri kommer det in kapital utifrån och därav att det där finns ‘mera pengar’ än inom skola och omsorg som inte får in pengar utifrån.
Precis så är det. Är man inte nöjd med sitt jobb visar man det bäst genom att byta till ett där lön och arbetsvillkor är bättre. Att ösa ur sig ord om det hela förändrar däremot inte så mycket.
Jag reagerar lite speciellt när jag hör svenskar klaga på att de inte har rimliga löner. Jag har levt i flera fattiga länder och sett människor som bara kan drömma om svenskars orimligt låga löner.
Det finns ingen mänsklig rättighet att få en lön som man själv upplever som rimlig. Om man anser att andra har skyldighet att finansiera det bör man först dela med sig till de verkligt fattiga i världen.
Som Gusten säger: vi lever i en marknadsekonomi. Löner sätts därefter. Enklare typer av yrken inom vård och omsorg är inte skalbara och kan därför aldrig konkurrera med löner inom t ex ingenjörssektorn. Sen är det också så att hur vackert det än låter om att vård- och omsorgsyrken är det viktigaste man kan syssla med håller inte samhället med. Folk är inte villiga att betala mer än vad de redan gör för skola och omsorg och därför anpassas löner efter de materiella förutsättningar som råder.
Skola om sig/byta yrkesbana eller aktivt välja lägre materiell standard. Det finns andra värden som kan ge en person mer än materiell standard. Så man kan faktiskt aktivt välja ett liv med dessa värden och lägre materiell standard.
I mitt fall kan jag av olika skäl inte byta bana. Det årerstår som du säger att “välja” ett mer avskalat liv.
Till er som inte svarar men ger passiva gillningar: jag vill ha era reflektioner på era situationer. Reflekterar du över att du är gynnad och på vilket sätt?
Fast är dessa människor verkligen lägre värderade? Det är ju redan två personer här i tråden som kallat er för “hjältar”, vilket jag tycker låter som en hög värdering – det är då ingen som kallar mig för hjälte när jag berättar vad jag jobbar med.
Jag skulle inte kalla det värdelöst. Återigen, även om t ex undersköterska är ett yrke med relativt låg lön och låg status är det ändå ett förbannat hederligt lönearbete. Är det just den materiella aspekten du stör dig på? För jag kan köpa det. Däremot köper jag inte att personer med dessa yrken anses värdelösa i andras ögon. Värdet är inte enbart sammanflätat med lönen, håller du inte med?
Jo men här gäller det ekonomisk och social status. Om jag jobbar till 67 år får jag ca 20000 kr före skatt. Är det rimligt? Då efter 30-40 års jobb ungefär.
