När är det dags att söka nytt jobb?

Vardagsekonomi Jobb, karriär och lön
1

Hej, alla. Funderar på vad som avgör när det är dags att (försöka) byta jobb. Vad är det som har fått er att fatta beslutet att aktivt söka er vidare på arbetsmarknaden då ni har bytt?

I dagsläget har jag ett bra jobb, expert på statlig myndighet och jag känner mig mycket kompetent och bekväm inom mitt område. Jag är den som har jobbat längst av alla inom min funktion (nio år nu) av de som är kvar, och jag har högt förtroende från chefer och kollegor. Eftersom jag har en annan placeringsort än min chef så kan jag också komma och gå lite som jag vill, jobba hemma när jag vill, och det är ingen som anmärker om jag måste hämta tidigt på förskolan, vabba, ta lång semester på sommaren, etc… Jag har en bra lön, ca 45 000 i månaden, jämfört med andra statliga experter i min ålder, men en dålig lön jämfört med mina expertkollegor inom min funktion. Det finns med andra ord stora fördelar med min nuvarande anställning, särskilt som jag är småbarnsförälder.

Å andra sidan är jag stundtals lite oinspirerad på jobbet. Det är dessutom mycket personkonflikter (som jag i princip inte är inblandad i), som skapar mycket negativ energi. Dessutom har vi en chef som fungerar bra med vissa av mina kollegor (och mig själv), men inte med andra. Det blir i princip terapeutiska samtal med kollegorna var och varannan dag för att någon ska få prata av sig. Det är också svårt att i längden stå helt utanför alla konflikter, även om jag är duktig på det.

Hur tänker ni? Vad hade ni gjort i mitt läge? Det ska också tilläggas att jag är så specialiserad att det inte är särskilt lätt att byta jobb (särskilt inte där jag bor och jag kan inte flytta) så det är inte säkert att jag landar en ny tjänst särskilt fort bara för att jag sätter igång och söker på allvar.

5 gillningar
2

Bara sök! Du måste inte tacka ja

2 gillningar
3

Som svar på frågan, när är det dags att byta jobb:

När jag får ett erbjudande som är sammantaget bättre än det jag har nu, efter vad jag själv värderar.

Som svar på rubriken:

Alltid.

8 gillningar
4

Jag tror du skulle behöva presentera lite mer underlag för att det ska vara möjligt att ge mer handfasta råd. Det jag tänker på är:

  • Ålder
  • Hur länge du jobbat totalt
  • Vilken typ av område du jobbar inom
  • Vilken typ av ort du bor på
5

Håller med!

När är det bäst att börja söka jobb? När du precis börjat ditt nya jobb.

2 gillningar
6

Ohållbar situation, dålig chef, på den arbetsplatsen jag hade. Pga. låg lön borde jag ha bytt några år tidigare men då övervägde ändå fördelarna så jag blev kvar.

1 gillning
7

Jag sökte nytt jobb för ca ett år sedan men valde att inte byta. Skön känsla att kunna tacka nej till jobb ändå. Nu körde jag en sökrunda igen och har bytt.

Rekommenderar att i alla fall ta reda på sitt värde lite då och då. Du kanske tycker du trivs jättebra och är nöjd med 45000. Men vet du vad som finns där ute? Kan du få 55? 65? Din arbetsgivare kanske inte kan matcha men öka en del. Och någonstans kanske erbjudandet är för bra för att passa upp och företaget verkar inspirerande och roligt - även om man trivs bra just nu.

8

Jag har det liknade, har ett egentligen ett bra jobb, jobbar offentligt med ca 45 000, varit där 9 år, byta jobb innebär pendling, får troligtvis högre lön som privatanställd och tjänstebil, men flex, vab och längre semester är aldrig några problem, jag är inte heller alltid så inspirerad. Jag har landat i att jag kommer att vara kvar ett tag till då jag värdesätter tiden med familjen högre just nu, skulle jag inte haft familjen hade jag sökt något annat omgående, vill man satsa på karriären så ska man också så klart byta

9

Svårt ett råda. Enligt det du skriver så känns det som du sitter lite fast, kanske t.o.m. mer än lite, men ändå rätt mycket självvalt :slight_smile:

Om du stannar kvar, med din senioritet och eftersom det verkar som folk har förtroende för dig när de kommer med sina problem, så kanske du skulle försöka att bli site-chef. Alltså din chefs förlängda arm på ert kontor. Speciellt eftersom hen uppenbarligen inte funkar med alla i sin personal. Jag tänker att om du ändå verkar göra det jobbet, så kan du ju också få betalt för det. Men visst, det är inte alla som vill/kan/bör gå i chefsbanan även om det är en vanlig karriärväg.

Själv byter jag jobb i Sverige när jag inte utvecklas längre, inte nödvändigtvis externt utan även inom bolagen. Även jobbat mycket utomlands och då har man typiskt 3 år på sig att ordna till det som ska ordnas, sen får man söka sig vidare vare sig man vill eller ej. Passar mig rätt bra eftersom man får nya utmaningar vart tredje år. Det är dock sällan ett recept för ”Work Life” balance :slight_smile:

Håller med andras kommentarer att det aldrig är fel att titta efter annat. Man vet aldrig vad som finns där ute :slight_smile:

2 gillningar
10

Jag ger samma råd för anställningar som för förhållanden; om livet inte är bättre i dom än utan dom är det dags att bryta upp. :slight_smile:

3 gillningar
11

Jag bestämde mig för att byta när jag insåg att jag egentligen inte vill bli FIRE. Jag vill ju vilja jobba! (Sedan kommer jag ändå att satsa på att nå FI.) De senaste 6 åren har jag velat spara mars för att slippa jobba medan min man velat ha en balans mellan att spara och spendera. Det har fått mig att må dåligt eftersom jag ville nå FIRE NU! Min man som trivs med sitt jobb har velat spendera på upplevelser med våra barn. Och det vill jag ju egentligen också.

Så nu har jag lämnat en destruktiv arbetsplats bakom mig och hoppas att framtiden blir bättre.

2 gillningar
12

Vill egentligen inte specificera mer än så. Det blir lätt att identifiera mig om jag säger mer än jag har sagt, särskilt om det skulle visa sig att jag har kollegor här på forumet…

13

Jag kanske är lite tvärt emot. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan! :wink: Just småbarnsåren kan vara ganska påfrestande på många sätt och inte minst privat. När jag delvis hamnade i samma sits tyckte jag det var värt en hel del i mitt fall. Valde själv mellan två interna tjänster då mitt jobb skulle delas upp på två när jag till slut slog näven i bordet. Jag valde då det lite tråkigare som passade bäst då jag kunde jobba mer flexibelt, slapp en del tjänsteresor, låsta telefontider, bättre chef osv.

Samtidigt så är det klart att du ska byta om du otrivs med jobbet, eller är det något annat område i livet som skulle kunna väga upp? Dvs är det i jobbet som skon klämmer? Att “-stundtals vara lite oinspirerade på jobbet” har vi nog de flesta varit från och till om man hunnit jobba lite fler år i arbetslivet.

Dåliga chefer har jag stött på många gånger och i princip överallt så bara för att du byter jobb är det inte säkert att chef och kollegor blir bättre. Dessutom har chefer och kollegor en tendens att bytas ut över tid så då kommer det så småningom nya :crazy_face:

5 gillningar
14

Som sagts, dåliga chefer och kollegor finns det gott om.

15

Håller helt med @Skogstomten. Under småbarnsåren är det mycket värt att inte behöva vara på tårna och maxpresterande på nytt jobb med vad man uppfattar som en riktigt bra lön man behöver göra sig förtjänt av. Att få vardagen att flyta är viktigare. När man är förbi dagis för samtliga barn och de är lite mer självgående (inte minst till och från skolan) kan man ompröva.

Tyvärr tror jag att det är så där med småkonflikter och tjafs på många mer avancerade arbetsplatser där det finns konkurrens. Tycker att “alla” verkar ha det så på sina arbetsplatser.

2 gillningar
16

Som jag uppfattar det är ens egen motivation för jobbet en central faktor. På statliga arbetsplatser finns det många som aldrig skulle kunna tänka sig jobba annat än statligt, eller iallafall inom offentlig sektor. Sedan finns det en mindre grupp “generalister” som inte bryr sig så mycket var de jobbar. Om du tillhör den senare gruppen så är det rimligen inte så noga. Det finns inget principiellt som hindrar dig att byta jobb och vad du specifikt byter till spelar sannolikt inte så stor roll heller.

Jag ser själv ett stort värde i att jobba statligt. Jag har även jobbat kommunalt och det var tydligt sämre. Samtidigt ska det sägas att kommuner är mycket mer olika varandra än man skulle kunna tro. Det finns bra kommuner och att jobba för en sådan ett tag kan säkert vara reko.

En aspekt av kommuner är att det verkar finnas ett kreativt kluster runt de olika större städerna. Med det menar jag att det finns en pool av duktiga personer som jobbar i större städer och kringliggande kommuner och gör karriär genom att byta arbetsgivare inom ett visst geografiskt område. Kommuner som ligger utanför dessa kreativa kluster verkar ha sämre potential. Jag menar då inte att de skulle vara specifikt dåliga utan mer att de där spännande projekten och utvecklingsinitiativen inte finns just där. Man sitter på sin stol, gör sin grej och så mycket mer att uppnå finns inte. I större statliga myndigheter finns mycket internt utvecklingsarbete som erbjuder många möjligheter till egen utveckling.

Iom att du jobbar på någon typ av lokalkontor antar jag att du bor på en ort där myndigheters huvudkontor inte finns. Den offentliga arbetsmarknaden är då i huvudsak begränsad till det egna lokalkontoret, ev. andra lokalkontor och kommunen. Den ideella sektorn är sannolikt frånvarande och det som återstår är sedan diverse privata företag, ofta med tydlig övervikt för någon/några branscher.

Jag vet inte vilket område du arbetar inom eller vilken typ av utbildning du har. Vissa områden har högre barriärer mellan det offentliga och privata, andra lägre. Jag gick själv från att jobba offentligt till att jobba på ett av de stora byggbolagen. Det var inget “objektivt” fel på något där men för mig blev det snabbt uppenbart att jag hamnat fel. Jag gick till jobbet varje dag med en klump i magen och funderade över vad det var för mening med det jag gjorde på jobbet. Att ha “tjäna pengar” som främsta mål med jobbet innebär ju att jobbet i princip är en finare form av prostitution.

Såsom du beskriver din situation förstår jag det som att du är åtminstone relativt ung, mellan 30-40 typ. Att ha 45 tkr i lön i statlig tjänst på lokalkontor låter inte som ett dåligt läge. Att du har chefen på annan ort signalerar också en viss senioritet. Den stora massan har ju normalt platschef eller motsvarande som närmaste chef. Du framstår som lönemässigt gynnad. Samtidigt kan det finnas en diskrepans mellan ens “värde” och vad man har i lön. Att du varit relativt länge på samma ställe pekar på det men du skulle behöva utreda det.

Jag tänker att staten är en bra arbetsgivare och att det kan finnas en poäng i att eventuellt återkomma till samma arbetsgivare eller annan offentlig arbetsgivare. Samtidigt är det inte fel att se sig om lite. Jag menar nu rent allmänt, oavsett vad du jobbar med.

Det jag uppfattar som en minusfaktor mer generellt är att du jobbar på en iallafall något mindre ort där omsättningen i olika roller går saktare än i storstäder. Många sitter på sin stol för länge helt enkelt för att det inte finns något mer spännande att byta till, utan att behöva flytta. Det gör att ett beslut att säga upp sig får en del konsekvenser. Skulle du vantrivas på det nya stället är det inte så enkelt att bara inom något år söka tillbaka till samma arbetsgivare du hade innan. Iom att du har bra meriter skulle du säkert få jobbet men det är ju inte givet att det blir utlyst inom rimlig tid.

Jag jobbade tidigare i en funktion där vi hade ett läge med chefen som liknar det du beskriver. Det fanns en konflikt mellan en mer konservativ och en mer utvecklingsinriktad falang. Chefen tog tydligt parti för den utvecklingsinriktade falangen och det gjorde att konflikten blev större. De mer konservativa uppfattade sig som hotade och upplevde att deras intressen inte togs tillvara. Efter något år kom en ny chef och då ändrades läget till det bättre. På en mindre ort är förstås risken att man inte kan byta jobb lika ofta och att det dåliga läget därför kommer att bestå länge.

Själv skulle jag i princip kunna säga upp mig, ta ett jobb med lite högre lön på annat ställe och sedan inom 2-3 år söka tillbaka till min nuvarande arbetsplats och då iallafall behålla den högre lönenivån. Något gigantiskt utrymme att höja min lön har jag inte men kanske 3-4 tkr eller så kunde vara möjligt.

2 gillningar
17

Det här med att jämställa privat sektor med prostitution… det är väl att dra det lite väl långt va?

Bara för att du jobbar statligt så betyder inte det att ert ändamål är finare än ett privat bolags ändamål.

6 gillningar
18

Jag jobbar också statligt, och mitt mål är ju ändå att uppnå en NOR :joy: jobbade kommunalt tidigare under 13 år men tycker att statligt är bättre i form av intellektuella utmaningar och personalpolitik. Men, hade jag varit oengagerad hade jag börjat fundera på vad jag kan göra annorlunda för att bli engagerad. Jag har otroligt stor respekt för alla som är engagerade och driver saker, oavsett om det är inom privat eller offentlig sektor. För mig passar det offentliga bäst, eftersom jag då får driva frågor som skapar en bättre framtid. Sedan kan det vara otroligt frustrerande med politiska vindar, men sådant ör spelet.

1 gillning
19

Jag har faktiskt träffat ett antal personer som kanske inte jämför det med prostitution att jobba i privat sektor, men ändå aldrig skulle komma på tanken. Själv vill jag fortsätta jobba statligt, helt enkelt för att min pensionsplan kräver 30 statliga år för att gå i lås.

20

Jag tror att du bara behöver svara på en fråga för att bestämma dig. Den klassiska: lever du för att jobba eller jobbar du för att leva ? :grinning: