Ärligt talat tror jag inte på detta. Du kanske inte vill göra det, för det samtidigt innebär andra uppoffringar och att lämna oerhört viktiga saker och andra värden i livet. Det vill säga kostnaden både emotionellt och ev. finansiellt är alldeles för hög. Men det går, bara att det enda rimliga valet är att välja bort att byta bana.
Det är där man ser de där andra värdena, de som faktiskt betyder nåt för en. Där man faktiskt väljer bort en högre materiell standard, för det inte är värt det.
Det finns gott om människor med olyckliga människor med extremt hög materiell standard. Man vill inte bli en av dem heller…
Fair enough. Då får jag hänvisa till mitt första inlägg i tråden som förklaring. Vill dock flika in att man ofta kan påverka sin lön mer än man tror, men det kräver att man byter jobb. En kompis hade en lön på 34k som undersköterska inom äldreomsorgen (privat bolag).
Lite tråkigt att se hur snabbt en tråd som den du skapat så snabbt fylls av åsikter av typen “Tänk på att det finns många som har det sämre”, “Varför byter du inte bara jobb?” osv.
Kan den inte bara få vara det jag tror den skapades som? En trådstart kring varför olika klyftor i samhället existerar och vad som ev kan göras åt det?
Känner sig folk som har det bättre påhoppade på något vis?
Det finns hinder jag inte kan göra nåt åt. Jag väljer mellan utbrändhet och nuvarande situation. Det finns många som jag. Det handlar inte om att “rycka upp sig” etc
Nyexade lärare tjänade 45000 redan för 5 år sen inom matematik i Stockholm. De har dessutom extremt lång semester så omvandlas de till vanliga yrken är deras lön nog egentligen upp mot 60/mån. Lärare är det inte synd om. Spelar ingen roll att de jobbar lite mer, det gör många andra också.
Jag är gynnad för att jag tagit strategiska beslut och varit målinriktad. Jag har bytt jobb och blivit expert inom ett område som det lönar sig att vara expert inom. Jag har prioriterat val som lett till hög lön.
Tror du att min kollega (ensamstående 2-barns mamma med bipolär sjukdom) har kämpat? Vilket utfall får och fick hon? Är kamp synonymt med status och materiell framgång?
Hur ser du på att du haft möjligheten och förmågorna att höja din lön och klättra i “systemet?”
Jag är en person som inte räds förändringar. Om jag skulle ha önskat mig en förändring så hade jag strävat efter det.
På sistone så har jag jobbat mycket med acceptans, vilket jag tycker gett mig mycket. Så om jag inte skulle lyckas med mina förändringar så hoppas jag att jag skulle känna just acceptans.
Det här låter överdrivet negativt. Jag kan inte skriva under på att någon sektor som helhet skulle vara dålig och att man skulle se ner på någon för att hen jobbar där.
Det som är tydligt från min horisont är att vissa sektorer, men även enskilda arbetsplatser, har mycket lättare att locka till sig dugliga personer. Vissa delar av arbetsmarknaden har ett negativt personurval. Det betyder verkligen inte att alla skulle vara ”dåliga” men däremot att den som är hyggligt bra ändå har ett sjå med kollegor som inte tar initiativ, inte förstår enkla saker osv.
Vården är väldigt stor och jag tror det finns exempel på både bra och dåliga arbetsplatser och delsektorer. Det borde gå att förbättra sin situation inom vården, om man nu är missnöjd.
Jag jobbar själv hos en ”elitarbetsgivare”. Det gör inte mig mer märkvärdig men det får en del motsatta konsekvenser.
Min fru jobbade som medicinsk sekreterare. Ingen toppenlön där heller. Men hon är duktig och driven så hon fick en chefstjänst. Sedan började hon utbilda andra sekreterare och nu är hon verksamhetsledare på skolan. Jag blir inte förvånad om hon slutar som rektor.
Känner mig både duktig och driven. Det spelar ingen roll om funktionsförmågan inte hänger med. Men roligt när det fungerar bra!
Jag sparar 40-60% av min nettolön på ca 25’. Det tycker jag visar på nån form av driv. Det är ändå inte mer imponerande i folks ögon än en med nettolön 200’ som sparar 10%. Så ser värderingarna ut hos många(?).
Jag håller med och tyvärr är detta kalla sanningen.. Det blir tyvärr lite såhär då det är privata sektorn som finansierar mer eller mindre kommunala sektorn där majoriteten av alla sociala arbeten är.. Det tar inte bort det faktum att alla som jobbar inom sociala sektorn skulle va sämre än någon annan tvärtom.. ni gör troligen mer nytta än många andra och det är faktiskt rätt tråkigt att man ska offra sin livskvalitet för att få jobba inom en av de viktigare områdena i hela samhället… Se bara på min sambo, 5år i högskola för att bli lärare och totalt värdelös lön, skulle hon valt en mer tekniskt linje skulle hon haft dubbla lönen, så ja, det är aningen snedvridet.
Jag brukar tänka att alla människor gör så gott de kan utifrån de förutsättningarna man har. Jag hoppas du hittar en väg som gör dig gott givet dina förutsättningar
Ett tillägg, däremot tror jag att detta kan börja ändras iom AI utvecklingen och jag tror på sikt troligen mycket längre än vi själva förutspår att sociala och mer praktiska arbeten kan börja värdesättas betydligt högre än va de görs idag.
Kostnaden för enkla jobb har redan gått upp enormt i och med industrialiseringen och den ekonomiska utvecklingen. Förr var det inte ovanligt i Sverige att ha hembiträde, men nu har knappt någon råd med det. Se Baumol effect - Wikipedia
