Hur många tror du har nettolön på 200’?
Tror du folk är imponerade över deras lön eller hur mycket de sparar?
1 gillning
Jag var sambo med en invandrartjej tidigare som pluggade till undersköterska och hon fick snabbt bra lön. Inget att klaga på där.
1 gillning
Rent pengamässigt tror jag man aldrig blir nöjd.. man behöver tillräckligt med pengar så man kan köpa sig i ett boende med likasinnat folk, köper man fint boende på nåt rikemansområde så måst man ju orka med deras tankesätt också.
Olika livsstilar kräver olika kapital om vi säger som så, ena är knappast mer lycklig än den andra.
1 gillning
Jag reflekterar ofta över detta – eller snarare påminner jag mig själv om mina många privilegier.
Därtill kommer en rad lyckosamma, ibland snudd på slumpmässiga, val som har fallit väl ut. Och inte minst turen att vara intresserad av – och skolad inom – något som marknaden värderar relativt högt i reda pengar.
Jag kan inte säga att jag landat i något annat än tacksamhet. Men det är väl inte så illa, det heller.
8 gillningar
Det låter härligt! 
Även jag kan se och uppskatta mina privilegier utifrån min situation. Och håller med om slumpen. Vad mycket slump som faktiskt pågår! Eller som bibeln uttrycker det: “tid och tillfälle”
1 gillning
@Malvina hur tycker du att man skulle utforma det?
okej ni i vården får högre löner. Mer skatt för de med högre inkomst? Berätta lite hur du resonerar!
1 gillning
Ännu ett tillägg då jag inte klarar av att skriva allt i samma inlägg, alltså pengar begränsar en om man inte har tillräckligt och man låt oss säga lever på existens minimum men börjar man leva ett extremt lyxigt liv har man ju lyckats skapa samma problem åt sig med mycket kapital.. Vill säga man är beroende av sitt kapital, så de är ju lite… man börja som begränsad men öka sin livsstil så grymt så man har lyckats bli begränsad igen..
Vilket också innebär att för den som lever lyxliv är fallet betydligt större än för en person som lever ett modest liv och helt ärligt tror jag att den som lever modesta livet faktiskt kan va lyckligare.
Nä, verkligen inte. Tacksamhet har ju en betydligt högre korrelation med lycka än vad inkomst har.
6 gillningar
I och för sig finns det väldigt många välbetalda statusyrken som utåt sett upplevs skittråkiga och inte heller leder till några följdfrågor.
Mina föräldrar och vänner förstår fortfarande inte ens vad jag gör i praktiken.
Jag ser inte riktigt alternativet till det system vi har nu där tillgång och efterfrågan styr i stor utsträckning.
Undersköterskor kan i det systemet inte tjäna i närheten av lika bra som läkare.
Att det i Sverige i stor utsträckning finns yrken där syftet bara är att ha folk att se ner på stämmer inte heller.
Om de inte verkligen behövdes skulle de snarare automatiseras bort.
2 gillningar
Jag kan se ett antal generella vägar:
- Vidareutbilda sig. Inom vården är sådana möjligheter bättre än på arbetsmarknaden generellt.
- Byt sektor. Kommunal äldrevård har högre löneläge än akutsjukhus, exempelvis. Jag har själv jobbat inom kommunal äldrevård så jag vet vad det innebär.
- Bli facklig. Ett smalare spår men det leder till en annan nivå på flera sätt. Frågan handlar här om att söka ombudsmannautbildning.
- Starta eget inom Hemtjänst eller personlig assistans. Det är möjligt och kan ge andra inkomster.
Sedan kan man tänka sig att man är förhindrad att göra saker på grund av egna vårdbehov, att man är frånskild med små barn eller något annat. De sakerna är ju i så fall svåra att direkt koppla till vårdsektorn som sådan.
Att personer som är ”lite trötta” på en arbetsplats har svårt att lösa sin situation är generellt giltigt. Det är inget specifikt för vårdsektorn. Jag vet inte om det gäller dig men det är inte helt ovanligt, särskilt inte om man jobbat länge med samma saker, inte är direkt ung och har tappat sugen så att säga,
3 gillningar
Jag vet inte 
Jag är mer intresserad av den filosofiska och känslomässiga sidan av ämnet. Som det är nu behöver vi samexistera parallellt fast vi lever i delvis olika världar.
Då är min filosofiska inställning helt seriöst att fri vilja inte existerar. Vi har aldrig kunnat agera annorlunda givet det arv vi fick när vi föddes och den verklighet vi exponeras för. Detta formar oss och styr alla de val vi gör.
Jag tänker också på en av de allra främsta schackvärldsmästarna genom tiderna, Gary Kasparov. Han fick frågan om han blivit så bra pga anlag eller pga hårt arbete. Hans svar blev, vad är det för skillnad? Han menade att det var hans anlag som drivit honom att arbeta så hårt som han gjort.
4 gillningar
Ja den tankegången är väldigt intressant! Vad innebär vår deterministiska genetik osv
Intressant i förlängningen vad vi väljer att göra med vårt utfall. Om vi nu väljer det…
Hej mästare i ämnet, Saihtam! 
1 gillning
Hej @Malvina
Jag jobbar inom äldreomsorgen och känner igen mig i en del av det du skriver. Arbetet är varken välbetalt, glamoröst och inte heller enkelt, som många där ute verkar tro. Att inte kunna lyfta problemen som faktiskt finns utan att bli kallad kommunist, få marknadsteori förklarad för sig, få utbrändhet presenterad som ett rimligt alternativ och bli ombedd att ta av sig offerkoftan visar väldigt tydligt det du försöker förmedla - att vård- och omsorgsyrken inte värdesätts tillräckligt högt. Även om man blir kallad för hjälte ibland så ekar det tomt när man dras med Sveriges, i princip, lägsta möjliga lön.
Med det sagt finns det möjligheter att få upp sin lön utan att byta yrke eller studera. Exempelvis är dom med högst löner på min arbetsplats inte dom som presterar bäst, utan dom som byter arbetsplats med jämna mellanrum. Kommuner och regioner värdesätter INTE lojalitet, trots att dom desperat försöker hävda det. Det är såklart inte lätt att lämna en bra arbetsplats och i vissa delar av landet är utbudet av arbetsgivare begränsat.
Att vissa ser ner på låginkomstyrken har jag lärt mig skita i, det är ändå inte personer som jag vill få uppskattning från. Jag får tacksamhet från personerna jag vårdar och det är mer än tillräckligt i det avseendet. Glädjen i livet kommer annars från familj, släkt och vänner. Jag tror inte att något jobb, oavsett hur givande eller välbetalt kommer att kunna ersätta dom delarna.
30 gillningar
Bra inlägg, tack!
2 gillningar
För egen del är jag minst lika intresserad av att höra en undersköterska eller sjuksköterska prata om vad de gör.
Och jag är djupt tacksam för alla som utför ett ärligt jobb. Många chefer tillför i min erfarenhet mindre värde än en genomsnittlig undersköterska, och min respekt blir därefter.
Med det sagt så förstår jag att det kanske inte är det vanligaste. Folk som inte känner till vården verkar t ex tro att läkare är någon slags övermänniskor. Räcker i min erfarenhet med att träffa en handfull som icke-patient för att inse att de är som folk är mest.
7 gillningar
Jag tycker det är en väldigt svår fråga.
Det verkar finnas ett konkret samband mellan mående och hur mycket man har (pengar, status) jämfört med sina jämlikar. Det verkar gälla likväl i fattiga områden i Indien och här i väst. Tänker tex på denna studien (som jag inte läst, ska tilläggas): Social status and the relationship between income rank and well-being in 109 nations | Nature Communications . Vi vet också att i Sverige har vi lågt gap mellan låga och höga löner, relativt sett.
Det finns flera argument som jag tycker har bäring för varför man inte kan fortsätta minska gapet, t.ex. folks vilja att utbilda sig, riskera sina pengar i eget företag, jobba länge och satsa hårt för framtida belöning. Detta är antagligen viktiga ingredienser för att Sverige som ekonomi ska vara bra i framtiden, relativt sett andra länder. Vi vill att vårt folk ska försöka utveckla sig och nå långt, för att på så sätt bidra med mycket i samhället.
Det finns flera argument som talar för att ett mindre lönegap vore bra. Folkhälsa, mänsklig rättighet kanske man kan argumentera för, allas lika värde oavsett förmåga och så vidare.
Jag har inte landat i någon åsikt utan grunnar fortfarande på det hela. Min värdegrund ligger i att alla ska ha möjligheten att ha det bra. Jag är dock en sån med lön i absoluta toppen (1-3% kanske).
För övrigt är det ingen som är intresserad av mitt jobb heller
4 gillningar
“Ingen” exkluderar rätt många… Vad jobbar du med? Jag har ännu aldrig stött på något yrke jag inte var nyfiken på att höra mer om. Men visst, genomsnittspersonen är inte särskilt intresserad.
Jag har ett jobb som både har status och generellt anses komplext och värdefullt, få människor brukar vara nyfikna ändå. I mitt huvud säger det mer om deras attityd än om mitt jobb.
1 gillning
Oj, absolut.
- Dels som flera varit inne på; jag relativiserar det. Alla är priviligierade på sitt sätt, ingen är immun mot lidande o.s.v.
- Dels erkänner jag både min lycka och olycka för att “balansera” det lite. Att ha det bättre än andra kan för mig komma med skam. För att “fly” från den kan jag tyvärr ignorera det positiva och dra på en offerkofta ibland.
- Dels påminner jag ibland mig själv att min lycka inte stjäl olycka från någon annan. Du skulle t.ex. inte bli gladare av att jag vore ledsen, så “självspäkning” eller att sikta neråt är bara kontraproduktivt för alla.
Ett sätt jag gjort ett tag är att vända det till min fördel. Jag vet inte vad just din syssla är, men
- Med låg lön är du fri att hoppa runt utan “golden handcuffs”; du riskerar inget skarpt lönetapp utan ligger bekvämt på en slags lägstanivå. Du behöver inte vara jätterädd om du har rimlig buffert.
- Vissa låglönejobb passar en ofta bättre än andra. Vissa erbjuder en att konstant småprata, dricka kaffe, klä sig bekvämt, småäta, lyssna på musik eller ljudböcker. Hitta “ditt” favouritlåglönejobb.
- Sedan får man komma ihåg att pris inte alltid reflekterar “värde”, vatten är livsviktigt men finns i överflöd.
Tyvärr kanske det blir en glidning från ursprungsfrågan nu, som jag uppfattar är mer hur just du som individ ska hantera situationen känslomässigt, men:
Alla även du värderar vissa saker högre än andra. Ingen med begränsade resurser kommer sprida dem “jämlikt” för att vara snäll, utan just där de gör mest upplevd nytta.
När alla gör detta kommer vissa universellt eftertraktade saker få oerhört mycket mer resurser kastade efter sig. Det är inte rika och välavlönade som begår den “synden” utan alla, även lågavlönade, vill få mest ut av sina resurser.
2 gillningar
Tycker inte nån ska behöva sänka sig själv eller känna skam för att man har det gott ställt eller har uppnått en viss position. Men förstår att även privilegier av olika slag kommer med känslor och tankar.
2 gillningar