Ja det instämmer jag i. Och jag har också förståelse för att det resulterar i en del fabulöst höga löner. Och att de är välförtjänta i den kontext de befinner sig i.
Javisst, det är dit jag är påväg. Att det inte går att ha ekonomiskt frihet för individer (kapitalism) och samtidigt moralisera över vad andra väljer att göra med sin egendom. Felet ligger inte i att nån annan har för hög lön. Det är inte omoraliskt orättvist i ett system med ekonomisk frihet. Felet ligger hos den som moraliserar över andras fria val som man inte har att göra med.
Många skriver under på att de ska ha egen äganderätt och alla lika rättigheter men samtidigt moraliserar över andras höga löner o.s.v.
Sorry, you can’t have both. Antingen fri äganderätt och ekonomisk frihet. Eller ofri individuellt ägande och ekonomi.
6 gillningar
Att moralisera ser jag dock som en helt annan typ av frihet. 
Det är min rättighet att ha åsikter. Att göra uttryck för dessa genom att bränna bilar däremot, njae, där går en gräns va?
1 gillning
Okej, sure. Du har (och ska ha rätten) att ha vilken åsikt du vill. Likaså har andra rätten att kritisera åsikten.
På samma sätt som du har rätt att vara avundsjuk. Eller rätt att vara svartsjuk. Frågan är hur andra värderar nämnda åsikt/avundsjuka/svartsjuka.
Därför jag lyfter åsikten att moralisera över andras lön är samma sak som avundsjuka eller svartsjuka.
Jag håller med dig i stora drag där.
Jag är av uppfattningen att pengarna jag lyfter netto för det jobb jag gör knappast borde värderas högre än det arbete en barnmorska utför för lägre brutto. Att marknaden värderar min tid på det sättet gör det bättre för mig men jag känner ändå att det inte är helt rätt…
Med det sagt så är mitt val att gå tillbaka att vara anställd och göra samma arbete, tjäna mindre och se pengarna försvinna i någon annans ficka. 
Spelreglerna är satta. Det vi kan göra är att spela.
Detta är ju det jag menar inte är något man ska känna i ett ekonomiskt fritt system. Att inte heller det omvända också gäller. Att en barnmorska inte ska känna sig orättvist behandlad och samtidigt inte ska betrakta det som avundsjuka.
Det är helt enkelt andra människors frihet som går före känslorna. Där andra människor bör betraktas som autonoma agenter med frihet att själva välja vad de ska betala (av sin egen egendom) någon för ett visst arbete.
1 gillning
Det jag däremot kan moralisera kring är tankesättet som finns inom näringslivstopparna,
Jag har hög lön pga min kompetens
Det är svårt att rekrytera till mitt företag pga kompetensbrist så staten behöver göra något via utökad utbildning.
Men aldrig att de kommer på tanken att de kan lösa kompetensbrist via högre lön.
För mig är den logiken omoraliskt
1 gillning
Det tankesättet har jag i princip aldrig sett hos näringslivstoppar…
Kroniskt kompetensbrist till priset företagen vill betala är normalstadiet för ett fungerade kapitalistiskt system. Om all kompetens fanns till det pris företagen ville betala, då hade vi haft överskott på arbetskraft.
Typ,
Men aldrig att detta leder till någon löneinflation som det borde göra om det vore så stort problem.
Nu blev det lite snurrigt här.
Kompetensbrist är väl i princip helt frikopplad lön? Att man höjer lönerna gör företaget mer attraktivt gentemot andra alternativ, men fler utbildade inom t.ex. teknik / IT är det enda som kan lösa bristen på kompetens. Man skapar inte magiskt duktiga ingenjörer genom att bara addera en nolla på lönekuvertet…
1 gillning
Nej men man rekryterar konkurenternas duktiga ingenjörer.
På samma sätt som man säkrar duktiga medarbetare till ledningsgruppen genom att erbjuda höga löner.
Sen genom högre löner får man fler intressade av yrken genom att statusen höjs
Det är någonstans här jag anser att vi närmar oss en punktformig källa i vakuum och pi=3.1.
Men det är inget problem. Thats the point!
Arbetslöshet är inget problem så länge folk klarar sig och kan göra val själva.
Att företagare inte lyckas rekrytera är företagaras problem. Inte samhällets. Det ska råda kronisk kompetensbrist om du frågar arbetsgivarna.
Frågar du arbetstagare ska det råda kronisk arbetslöshet hos samhället som grupp, individer däremot blir något annat.
Nu blir det väl lite OT här, men då sitter ju konkurrenterna i samma sits? Absolut att högre lön inom ett yrke sedan kan få fler intresserade, men då måste ju fortfarande utbildningsplatserna finnas. Det är knappast omoraliskt att i det läget påpeka att det behövs fler utbildningsplatser inom det området - bara för att fler överväger att söka sig till det området betyder ju inte att fler blir utbildade, om inte det finns fler utbildningsplatser. Eller tänker jag fel?
Det omoraliska är att man säger sin högra lön beror på konkurrens mellan företag men för de underställda beror det på brist, och inte det logiska att man erbjuder för låg lön i konkurrens mellan företag även för de underställda.
3 gillningar
Två reflektioner från mig innan jag slutar med denna diskussion (som nu blivit OT):
- Huruvida det är omoraliskt: är väl upp till var och en, men fattar verkligen inte hur det är omoraliskt. Oavsett om det stämmer eller ej, är det omoraliskt att ha fel i sak?
- Det finns ju s.k. ‘löneinflation’ inom områden med s.k. ‘bristkompetens’, men bara inom yrken där kunskapsbristen verkligen betyder något = svårt att hitta ersättare med samma kunskap. Jag vet flera personer med djup teknisk kunskap inom ett ‘hett’ teknikområde, som tjänar helt galna summor (och som absolut kan vara högre än företagsledningens löner)
1 gillning
Det är ju det som är brist, att man vill inte betala så mycket som man behöver för kompentensen.
Då kan jag ju tycka att principen är det viktiga och det är inget annat än rationaliseringar av avundsjuka att inte kunna motivera avsteget från principen (som jag antar du menar är en förenkling).
@janbolmeson kan du inte bryta ut en tråd på detta?
1 gillning
En separat tråd behövs, det här spårar totalt men jag tycker diskussionen är intressant. På riktigt går samtalet inte att föra när det är tabubelagt. Det är enkelt att tycka och ha åsikter, jag är inte sakkunnig, det är härligt. Så släng gärna tillbaka det i mitt virtuella ansikte.
Ja, det var såklart ett dumt sätt att säga att det var en förenkling. Givetvis finns det avundsjuka mot andras löner, på samma sätt är jag avundsjuk på grannens nya Tesla. Det är också en av sakerna jag “kämpar mot” nu när jag styr om mot att snarare jobba mindre än blind strävan efter mer pengar i plånboken. Mitt fria val™.
Ska jag beskriva det jag känner så blir det en omväg och känsloargument, du får ursäkta, du skriver oftast väldigt koncist och on point. Det är inte kopplat till lön utan snarare den disassocation med stora delar av befolkningen som finns i min närmiljö bland annat. Jag ogillar när det generella “folket” abstraheras till fria agenter som om vi skulle lösa X ur samhällsekvationen. De mänskliga valen är just mänskliga. Det står inte gemene man fritt att sadla om från barnmorska till ingenjör vid 45 års ålder när CSN är slut och barnen är hungriga. Då går en sannolikt tillbaka till sin trasiga arbetsplats och kör på tills utbrändheten eller hjärtsvikten kommer istället. Arbetsmarknaden förändras och många drabbas när arbetsmiljön blir sämre och osäkerheten större. En kisspaus under skiftet hade för många varit en gudagåva. För en annan hade ett regelbundet schema så att det är möjligt att planera mer än två veckor framåt varit guld värt. Det står inte alla fritt att välja bort dessa omständigheter. Att vara oförstående för de relativt sett höga lönerna i tjänstemannasektorn som arbetare ser jag som i högsta grad moraliskt och säkerligen med ett sunt uns avundsjuka mot baristan och gratis kombucha på arbetsplatsen. Det är inte tjänstemännens fel överhuvudtaget. Vi är bara glada för kaffet och 82 000 kr i månadslön. Vi får lov att klaga på att det var få bananer i fruktkorgen på kontoret igår. Det är okej det också. Det är mänskligt att gnälla trots allt.
I det stora finns det rapporter, trender, konjunkturcykler och slutsatser att dra av det. Investeringar som ska tas, aktier att korta, ombalanseringar ska göras och allt vad det kan vara. Fair play, spelreglerna är tydliga. Men bakom allt bör det väl ändå finnas en strävan att inte kasta folk i rännstenen utan hålla det drägligt? Så i grunden handlar det också om “vad klarar sig folk på” och “vad är rimligt” när vi pratar om att folk ska ha förmågan och underlaget att fatta fria val på.
Det blev hyfsat off-topic… Summa summarum, du vinner om att det handlar om avundsjuka? 
1 gillning
Jag skulle vilja hävda att abstrahera “folket” till fria autonoma agenter är att lyfta upp folket.
Exakt, där målet är att varje människa att upplyftas till en autonom (fri) agent. Där de mänskliga valen ska göras av den enskilde.
Det gör det ju, om man offrar allt annat (inklusive barnen) och sin egen hälsa. Ingen är fri att ändra på tidigare val utan konsekvens. Alla val (inklusive att inte agera) begränsar framtiden.
Javisst, det är det minst dåliga för de flesta i den situationen. Betyder inte att det är det minsta bra.
Det står ingen fri att välja bort alla omständigheter som livet har tagit en till. Varken självvalda omständigheter eller de bortom någons kontroll.
Det är ju rationaliserad avundsjuka… jag har det dåligt p.g.a. mina omständigheter såväl de som har varit inom min kontroll såväl som de utom min kontroll.
Det gör inte den högavlönade tjänstemannen oförtjänt av sin situation.
2 gillningar