Jag hävdar inte att en handling saknar konsekvens. Det är uppenbart och närmast Newtoniskt.
Vad konsekvensen blir och hur den belastar agenterna i vår simulering är det jag ifrågasätter. En agent är inte en perfekt silo utan varje effekt får i sin tur en konsekvens och sen har vi en kedjereaktion. Som allting annat. Vad lösningen är ger jag inte mig in på. Men marknaden saknar själ och har ingen vilja. Den är en kraft. Att förlita sig på den är inte mänskligt även om det med rätt nivå av abstraktion och med ett teknokratiskt sinne säkert är fullt rationellt när vi ser på stora mängder data, sannolikheter och gränsvärden.
Tjänstemännen är inte oförtjänta, det har jag inte och vill heller inte påstå. Nu känns det som att du berättigar skillnaderna och rationaliserar kring deras situation istället. Vi verkar alla i en version av Gervais pyramid från The Office som jag ser det. Den springande punkten är att jag finner din frihetsdefinition i grunden djupt amoral och simpel. I och med att jag förkastar den så faller alla det övriga poänger ur min synvinkel. Jag gör det lite väl enkelt för mig kanske?
Alla är summan av sina erfarenheter. Vi har helt uppenbart olika erfarenheter.
Tack för diskussionen! Jag tycker att det är helt fantastiskt att vi kan ha den. Att läsa andras syn på saker ger förståelse för andras situation och gör att vi växer. Tack och lov är vi inte lika. “Folket” är ingen grå massa.
En kraft? Skulle inte ens kalla marknaden en kraft i detta sammanhang.
Marknaden är bara en konsekvens och ett resultat hur det ser ut när man observerar en stor grupp autonoma agenter med gemensam valuta och fria egna mål. Tänk Conways game of life.
Det stora du ser är bara resultatet av många små egna agenters agerande.
Va? Att förlita sig på enskilda individer och säkra deras frihet ger marknaden som resultat. Det gör inte marknaden till ett omänskligt väsen man ska förlita sig på.
Fast lugn nu, det gör jag inte. Jag säger att om tjänstemannen är förtjänt eller inte, är helt och hållet oberoende av om nån annan är förtjänt eller inte av sin situation. Det går inte att relativisera om någon är förtjänt av sin lön eller inte genom att titta på andra. Oavsett riktning. Vilket du verkar göra.
Definiera ekonomiskt fri för mig. Inget syrligt menat.
Med en familj och hus rullar det rätt stora pengar varje månad även med en hyfsat strikt budget. Levnadsstandarden är relativt hög men jag känner mig inte direkt “ekonomiskt fri” utan lunkar på i ekorrhjulet. Om taket rasar in, pannan exploderar och bilen skär samma månad har jag täckning för att lösa det utan lån. Så ekonomiskt trygg skulle jag kalla det. Men fri, kommer aldrig hända
Redigerat:
Givetvis hade förutsättningarna för att bli ekonomiskt fria kanske kunnat uppfyllas om jag och frun varit “dinkar” istället och valt att bo i en etta i bergslagen och jobbat 100% remote utan bil för att pumpa in allt överskott i sparande. Men vi valde ekorrhjulet och svenssonliv med barn.
Till att börja med så är >50k/mån inte nödvändigtvis en ”fantasilön”. Jag tjänar det dubbla och känner mig inte stenrik direkt. Den statliga skatten gör sitt för att få rikemanskänslan att klinga av…
Därutöver så får du nog ta och specificera vad du menar med ”ekonomiskt fri” om du vill ha vettiga svar på frågan. Tar jag mig själv och min familj som exempel så tjänar jag själv bra men inte några fantasisummor, min fru högst ordinärt. Vi lever ett utåt sett rätt så svennebanan-aktigt leverne med vanlig villa i lugnt övfre medelklassområde där alla utom vi kör tyska premiumbilar eller möjligtvis Tesla. Många har pool, segelbåt och kanske en stuga i fjällen. Vi har inget av det. I strävan att faktiskt kunna bli ”ekonomiskt fria” lägger vi en stor del av våra nettoinkomster på sparande, kanske i genomsnitt 40’/mån. Men det man från socialistiskt håll gärna glömmer i snacket om hur bra vi ”välbeställda tjänstemän” har det, är att det oftast krävs både studier och studielån för att komma hit, följt av boende i relativt dyra regioner. Börjar man knega som hantverkare direkt efter gymnasiet hinner man dra ihop en bra slant innan universitetsstudenten ens skrivit sin första tenta.
Fine, jag har respekt för att alla inte har samma förutsättningar osv etc etc. Samtidigt är en ”fantasisumma” för mig någonting som är så fjärran från gemene mans möjligheter att det blir fullständigt omöjligt att föreställa sig hur det skulle gå till att komma dit. Typ Zlatans lön eller en ersättning som en börs-Vd. Min lön (särskilt netto) är någonting som många, inte alla men absolut många, skulle kunna uppnå med en kombination av slit, svett och uthållighet (jag är ändå medelålders så jag började ju inte på denna nivån) Och lite flyt kanske. Det är något som ger hög grad av trygghet, möjlighet till ett liv med ekonomisk stabilitet men knappast någon möjlighet till överdådig lyx och flärd, då tar pengarna snabbt slut.
Om alla hade ambitionen att tjäna en “fantasisumma” så skulle samhället inte fungera eftersom alltför många viktiga yrken inte ger ens hälften av den fantasisumma som du tjänar. För många är det absolut omöjligt att föreställa sig hur det skulle gå att komma dit.
Det kommer alltid finnas människor i behov av en lön, så länge matchningen finns så kommer platser fyllas. Problemet är att alla platser inte fylls, så verksamheter inom sjukvården får be patienter vänta på operationer och att kollegor får jobba extrapass. En enkel nyhetssökning på brist på sjuksköterskor ger träffar i flera regioner, bara senaste veckan. Men det är inget snabbt åtgärdat problem, lönerna måste upp för att locka fler till yrket, sen behövs fler utbildningsplatser och sen behövs tiden för att utbilda. Idag flyr många från sjukhusen på grund av den höga arbetsbelastningen och moment 22 fortsätter.
Men när det gäller löner inom kvinnodominerade yrken (många inom vården) anar jag en kombination av könsnormer (och biologi? Här tvistar de lärde…) som medför att kvinnors löner, oavsett efterfrågan på arbetsmarknaden, är allmänt lägre. Rätt eller fel kan ju diskuteras men så ser det ut på det stora hela.
Är inte det minsta svårt att höja lönerna och framförallt något som går fortare förbättra andra arbetsvillkor. Om bara arbetsgivarna vill… Det är där skon klämmer.
Så @Carlf har faktiskt rätt i det. Lägg bara på 40% på allas lön och städa upp taskiga andra villkor så är bristen snart ett minne blott.
Exakt.
Det är väl klart att det handlar om rätt så mycket mer än om ”vilja” från AG, men i grunden kan vilken brist som helst lösas med pengar. Nu finns kanske inte den budgeten just här och nu, men det hör egentligen inte till mitt exempel. Jag menar att vid en tillräckligt hög lön så kan precis hur många som helst jobba med vad som helst.
Min fru jobbar i ett kvalificerat yrke där det är relativ brist på män. Här lockar AG med något högre lön för att få tupparna till hönsgården.
Själv jobbar jag i ett traditionellt mansdominerat yrke.
Det är ett himla drag efter kvinnliga ledare och höga chefer. Gärna sådana som tillhör multipla minoriteter.
Det är inte alltid dåligt att vara kvinna eller att tillhöra en minoritetsgrupp för den delen. Det gäller bara att vara på rätt plats.
Men det förutsätter också att pengarna för 40% lönelyft finns tillgängliga, gör de det? Även med 40% lönelyft så blir ju 100000/mån en fantasisumma för väldigt många.
Det är ju upp till arbetsgivaren att skaka fram de pengarna om man inte vill ha nuvarande så kallade brist.
Poängen är ju just det är arbetsgivarens problem. Att det är arbetsgivaren som inte vill betala vad som krävs för mer personal. Det är inte brist “på riktigt”. Det är brist på personal som vill jobba för den lön och andra villkor som AG vill betala. Det är tråkigt för AG…
Jag skulle kunna tänka mig att hoppa in i vården och dra mitt strå till stacken för att lösa ”bristen”.
Fast bara om jag får ca 150’ i månadslön.
Så kräsen är jag.
Det finns gott om andra som är villiga att göra samma jobb för 27’. Så länge de finns kommer lönerna ligga kvar i det häradet.
