Är det fler som kan få känslan (och det dåliga samvetet) att låta andra mindre lyckligt lottade jobba åt oss?
Jag har ett tillräckligt stort ekonomiskt kapital för att kunna få, utan att behöva göra något, en avkastning som gör att jag delvis inte behöver jobba. Helt konkret är jag hemma och tar det lugnt, i alla fall vissa veckodagar, när de flesta andra går till jobbet. Jag ser på mina vänner som varje dag sliter på sina arbetsplatser.
Varifrån kommer den utdelningen jag får? Vem skapar ”mervärdet”?
I mitt fall verkar det vara personer som betalar höga räntor på sina bolån, personer som betalar hyror för att de inte har råd att köpa egen bostad och personer som jobbar på olika företag och som med sin arbetstid skapar där ett mervärde som jag kan ta del av.
Min ekonomisk frihet verkar hänga ihop med att många andra jobbar åt mig. Eller?
Delvis de maskiner du indirekt äger via att äga företagen.
Delvis genom den ekonomiska risk du tar indirekt genom att företagen du äger tar ekonomisk risk de säljer till arbetstagare. Arbetstagare som får mindre ekonomisk risk och betalar med att arbetsgivaren har en marginal på deras arbetes.
Inte för att vara elak men frågan får mig att tänka på en episod från barndomen. När vi inte ville äta någon viss mat fick vi alltid höra att vi skulle “tänka på de svältande barnen i Etiopien”. Jag föreställde mig att ett alternativ kunde vara att hälla min trista soppa i ett kuvert. Jag kunde sedan gå med mitt droppande kuvert till ambassaden för landet i fråga och lämna in mitt bidrag. Detta är alltså inget skämt utan ett barns bild av hur svält och ojämlikhet kunde avhjälpas på ett praktiskt sätt, en win-win lösning för att använda modernt språkbruk.
Till viss del har du ju rätt, för att du ska kunna vara ledig måste någon annan jobba med att ta fram mat etc. etc.
Men t.ex. FIRE konceptet bygger till stor del, iaf enligt min uppfattning, på att man själv jobbar ihop sitt kapital och använder så lite pengar/resurser att den arbetsinsatsen man gör räcker för din resursförbrukning livet ut.
Jag tänker snarare att om alla agerar som en själv skulle det inte bli avkastning. Om alla väljer att köpa Teslia aktier istället för att köpa Tesla bilar.
Jag tänker ofta att mitt ”upplevda välstånd” kommer av andras ”onödiga konsumtion”
På ett sätt har du rätt, på ett annat sätt föds du till ett dukat bord. Blir nästan lite filosofiskt beroende på hur djupt man vill gräva.
Rent praktiskt är du bara produktiv en del av livet men behöver försörja dig hela - så du konverterar din nuvarande arbetsinsats när du är produktiv till något som kan arbeta åt dig när du inte längre är produktiv. Sedan är det långtifrån ett perfekt system.
Så är det absolut; att leva på sitt kapital är att leva på andra människors arbete. Sedan är ju frågan hur man samlat ihop sitt kapital. Historiskt sett har det varit otroligt svårt att komma upp i ett kapital som går att leva på genom lönearbete, eftersom överskottet istället gått till de som redan äger kapitalet. Nuförtiden kan det gå, på grund av finansialiseringen av samhället (allt handlar om krediter och framtida intäkter, och behovet av ständig ekonomisk tillväxt är inbyggd djupt inne i systemet) och den stora lönsamheten i vissa branscher (främst IT-branschen och liknande). Det finns större överskott och en del av överskottet har kommit löntagarna till del. Det är dock otroligt mycket svårare att bli finansiellt oberoende om man är i en mindre lönsam bransch.
Men sen är ju frågan om detta är fel eller ej. Där skulle jag säga att man måste leva i det samhälle vi faktiskt har, inte det samhälle man kanske skulle önska att vi hade.
Man kan ju också notera att många människors arbete idag inte går ut på att producera något livsnödvändigt, utan i slutänden på att producera en högre värdering av sin arbetsgivares aktie. Det perfekta företaget idag producerar ingenting utom sin egen aktie, eller så verkar i alla fall riskkapitalisterna tänka.
Ingen får eller ger bort pengar. Man byter till sig pengar eller bort pengar mot något annat man hellre vill ha.
Din avkastning byter du till dig mot att någon som ville ha mer pengar än de hade får låna dem.
Dvs någon som ville ha ett dyrt hus mot att betala ränta kunde göra det tack vare dig och byter bort pengar till dig varje månad mot att kunna bo där.
Någon som driver ett företag byter till sig dina pengar mot utdelning för att kunna köpa materiel och anställa arbetare som får saker gjort.
Företagaren som behöver få saker gjort byter bort pengar med någon arbetare som vill ha dem mot att göra det som behöver göras.
Utan dina pengar inget lån och dyrt hus, inget företag, inget jobb och ingen inkomst till varken företagaren eller den anställde. Utan deras arbete inga inkomster till dig.
Du lever på dem och de på dig. Det är ett win win sammarbete alla tjänar på. Inget utnyttjande av den ene eller andre.
Du får pengar för att du ger andra friheten att få något de hellre vill ha än sina pengar.
Och vice versa. Att leva på sitt arbete är att leva på andra människors kapital.
Kapital i fysisk form är t.ex lokaler och maskiner. Få arbetare i Sverige saknar idag detta, tack vare kapitalet trådskaparen och andra bidrar med. Tack ts.
Absolut. Jag har en tråd om det. Tror det kommer intuitivt, men jag vet inte varför. Bilden JesseX postade kan vara en orsak.
Problemet med att investera och leva på avkastning är väl att man ofta handlar aktier på en andrahandsmarknad. Det är alltså inte just dina pengar som hjälper arbetare förbättra utan en andel i ett bolag som skapats av andras pengar.
Fråga till forumet: För att pengarna direkt ska hjälpa folk behöver man bli riskkapitalist eller entreprenör och äga onoterade bolag? Alternativt filantrop. Stämmer det?
Stämmer delvis men det stämmer också att du deltar i nyinvesteringar som skapar arbeten. Du är som en av drakarna i Draknästet på TV fast i mindre skala. De kräver ju ofta en hårresande andel av ett familjeföretag men kan samtidigt möjliggöra för deltagarna att expandera och på längre sikt också bli rika trots att de fick ge upp 30% i början.
Du kan ju även välja att ha en politisk inriktning i detta. T.ex, investera i solceller i stället för olja.
Japp, minns detta. Men mer specifikt var det “barnen i Biafra” när jag växte upp, och det var Nigeria det. Det var krig och en svältkatastrof där, en massa människor dog, 1967-70.
Detta är inte min personliga åsikt utan jag vill bara ge dig ett perspektiv:
Varför ska den som har tillräckligt med pengar konkurrera om jobb med de som inte har tillräckligt med pengar?
Detta rimmar lite med de tankar som finns att ingen ska få bli ‘snuskigt’ rik. Dvs, att införa en begränsning på ett max belopp/tillgångar per person. Har man “vunnit spelet” så kan man, så att säga, kliva av spelplanen.
