Jo, absolut är det sådana undertoner. Sen kan jag ju tycka att det väl är rimligt att de som har råd att lämna arbetslivet gör det och lämnar plats till någon av de hyfsat många arbetslösa.
Visst jag är medveten om att det inte alltid är så enkelt 1-ut-1-in (som det var i mitt fall) men det lär ju inte heller hjälpa med en 50+ propp med folk som sitter kvar på jobb som de inte behöver och inte är helt motiverade att utföra.
Hade gärna ställt upp och berättat om mina framtidsplaner…men känner att det kanske skulle bli lite dålig stämning på jobbet när ens tryne dyker upp i TV-rutan och jag pratar om att jag helst inte vill jobba
Givet att det är SVT, antagligen att förklara hur orättvist det är att vissa kan det, och driva agenda för högre skatter på kapital, så ingen ska kunna anstränga sig, jobba, spara och gå i pension i förtid.
Min erfarenhet är tyvärr att varje gång en subkultur blir för känd för allmänheten så förstörs den, regleras eller försvinner…
Fokus borde ligga på att normalisera att folk pensionssparar privat tidigt i livet, så att vi kan överge ponziupplägget inkomstpensionen (som är en del av den allmänna pensionen), och vi borde INTE lägga fokus på att vissa går i pension tidigare än andra för det tror jag är en grogrund för reglering.
Å andra sidan, vi har 10% arbetslöshet i Sverige sägs det, så om några väljer att lämna arbetslivet lite tidigare kanske inte behöver vara helt fel under rådande omständigheter.
Kommer ihåg när en chef under en workshop på en tidigare arbetsplats sa något i stil med “Visst är det så att man är ju på jobbet för mer än bara pengarna, hoppas jag. Eller hur?!”
Man kunde se fågelholkar och höra en nål falla i några långa sekunder
Utan att göra tråden för OT så har jag alltid funnit den synen märklig. I organisationer som är offentliga, ideella, och kooperativ, visst. Jag fattar.
Men att vilja tjäna pengar i en privat organisation är ju det styrelsen → VD → chefer → anställda kollektivt borde vilja i grund och botten. Det är ju aktiebolag i ett nötskal.
Men det handlar ju underförstått om att sänka folks löneanspråk som kollektiv och att de ska känna sina jobb som ett kall för att motivera sämre villkor. Vården ringde osv.
Nyare är den utsträckning I vilken idiotiska åsikter ges utrymme, dvs hur mkt vi andra lägger energi på att bry oss om alla möjliga idiotiska åsikter som folk uttrycker. Givetvis till största del skapat av ny/gammelmedia som tjänar pengar/har sitt existensberättigande mätt i antal h eller klick.
Samhället skulle må bättre av lite mer;
“opinions are like asholes, everyone has one”. Eller på svenska;
Min erfarenhet är att både släkt och vänner behöver vänja sig vid att någon brutit sig ut från flocken/normen. Man får prata med dem om hur och varför. Ganska ofta i början. Mindre frekvent senare.
Om man öppnar upp sig kring det hela så borde det gå bra. Sedan tror jag att det underlättar om man inte gör ett massivt lyft av sitt spenderande i samband med att man når FIRE. Det tror jag sticker i ögonen mer än själva sluta jobbandet.