Det har pratats en del av att folk har kontakter och är redo att köpa när det kommer en sättning eller större nedgång. Vissa har på forumet har även skrivit att de är beredda att låna upp på sina bostäder för att ha kontanter att köpa in sig på marknaden med.
Låt oss inte spekulera huruvida det kommer en sättning i närtid eller ej.
Det jag är intresserad av här är vad det finns för olika strategier och taktiker för att köpa vi eventuell nedgång.
Om någon har en större summa pengar att investera på börsen, så finns det olika varianter, så som lump-sum, dollar-cost-average, value-cost-average etc. Min bild är att många av de strategierna är till för att ha ett förutbestämt ramverk och slippa sitta och behöva fatta beslut om exakt timing.
Vad finns det för sådana ”förutbestämda strategier” man kan tänka sig för att köpa in sig vid eventuell nedgång? Hur tänker du själv lägga upp det?
Exempel kan vara:
Fortsätta DCA (månadsspara?)
När börsen gått ner 10%, handla för 10% av kontanterna, etc.
När det kommer till stora nedgångar så handlar jag mer än gärna när det är total panik på börsen. När börsen föll med 24% på en vecka under finanskrisen gjorde jag skärmdumpar av både mina bevakningslistor och OMXS30-grafen och tänkte att det här kanske aldrig sker igen. Detsamma när börsen föll med över 10% under en enskild dag förra året.
Så när jag når en punkt där jag börjar ta skärmdumpar av mina bevakningslistor är det alltså dags att storhandla på börsen. Driver man företag kan man alltid trolla fram lite extra likvider utan att belåna sig.
Den 12 mars 2020 såg min bevakningslista ut så här:
Jag kan tycka att den podden missar en aspekt och det är hur känslorna kan ta över när börsen väl kraschar. Den största risken en småsparare löper är att han/hon agerar irrationellt och säljer i panik. Att gå in i en börskrasch med full belåning kräver nerver av stål, även för mer erfarna investerare.
Vi fungerar så klart olika beroende på vilka strategier vi valt men jag tycker personligen om att ha ett litet handlingsutrymme när det kommer till olika situationer på börsen. Det kan vara statistiskt dumt men även psykologiskt smart. Det beror lite på hur man fungerar på börsen.
Jag har ingen egen uttalad strategi men jag uppfattar att det mest rimliga är att titta på tillgångspriser och skaffa sig en bild av vad som är dyrt, billigt och normal nivå. I många kriser drabbas vissa branscher och segement hårt. Om man specifikt vill investera i de segmenten så är det förstås en möjlighet. Dock brukar allt annat gå ner markant också, även om den reella effekten av krisen för dessa tillgångar är mest psykologisk.
Jag skulle exempelvis kunna ha Investors aktie som benchmark. Den kommer knappast att gå ner mest i en kris men just därför är den en ganska bra indikator. Någon bankaktie, någon fastighetsaktie och några andra “nyckelbolag” vore säkert också värda att hålla koll på. När du har förstått vad krisen handlar om och ser hur dessa aktier påverkas kan du också göra en rimlig bedömning av när det är läge att gå in på marknaden.
Observera att min modell ovan inte är kopplad till att man specifikt vill köpa de aktierna utan man kan ju lika väl köpa fonder. Det handlar mer om att dessa aktier har god likviditet och speglar marknaden bra. Att olika fonder går ner kan ju bero på utvecklingen i något bolag eller segment som du inte alls har kunskap om. Att börja sätta sig in i det där och då blir lätt bökigt.
Att köpa på den absoluta botten är svårt. De flesta brukar börja handla när uppgången börjar och det gör att den lätt blir stor. Om du köper i nedgången så kan det säkert också bli bra. Om du köper stabila tillgångar i nedgång och har koll på priserna på dessa kommer du säkert att göra en bra affär. Om den sedan skulle kunnat bli 5% bättre om du väntat en vecka än ju möjligt men samtidigt inte hela världen.
Gammalt hederligt månadssparande gör att jag kommer köpa en hel del när väl dippen kommer. Tycker inte det känns värt att över tid ha massa pengar som inte är investerat, utan att veta när kraschen kommer. Bättre att vara väldiversifierad över tid.
En god ekonomi är övrigt är dock av hög vikt, eftersom man måste känna sig trygg att pengarna som man potentiellt ska lägga in vid en nedgång inte behövs till övriga utgifter i privatlivet.
Trend vänder ned, t ex att EMA10 och 21 börjar luta tydligt nedåt på 4h
RSI går lågt på 1h eller högre
Trend börjar vända upp och blir bekräftat av medellångt medelvärde t ex SMA50
Exit direkt om närliggande tydliga lågpunkt på 1h tas ut varpå entry när/om trend vänder upp igen från detta. Om det är uppenbart röjigt fungerar det fint att byta timeframe och gå på något mindre aggressiva 4h istället.
Ovan faller dock något utanför ‘buy the dip’ då man köper när dippen verkar upphöra och inte bara chansar slumpartat på att så är fallet.
Nasdaq 100 på 4h, senaste dippen Det går inte att skriva allt som jag ser där för det skulle bli väldigt långt Medelvärden på bild är EMA10, 21 samt SMA50
Som synes ovan blir ett ‘köpa dippen’ utan tydliga regler något knasigt. Någon typ av definition om när slagsida för ‘dippen över’ är högre än ej krävs annars blir det att man köper ned mot botten vilket kan bli hiskeligt dyrt. Det kan vara dipp i två år trots allt…
RSI kan man t ex använda för att de hur överdrivet ned (eller upp) pris befinner sig relativt föregående datapunkter (t ex 14 av dessa som är vanligt).
När det blir överdrift flera gånger om åt ett enda håll (nedåt i detta fall) är det oftare än sällan tecken på att det kan vara en god idé att försöka ge dig på ny entry när trend vänder upp från detta eller något annat typiskt som sällan sker när det är björnrally (som att högre lägsta + högre högsta skapas).
Ja, detta är en viktig faktor om inte den viktigaste. Det är inte så enkelt att köpa när det är röj på börsen varpå något sådant kräver väldigt tydliga regler.
Om du kollar skärmdumpen ovan ser du min senaste längre position i Nasdaq 100, “Last long”. Jag köpte dock inte dippen utan när dippen potentiellt började se ut att vara över.
Att köpa bara för att det gått ned är något knasigt. Att göra det utan någon typ av regler för exit ännu knasigare.
På internet får man väldigt ofta en skev bild av att saker är väldigt enkla, så är det knappast som du också skriver.
Med risk att ha otur när jag tänker, så tänker jag så här:
Jag tänker så här. När marknaden blir stressad och känslorna kommer igång så vill de flesta agera och göra något. Då är min tanke:
Eftersom jag vet att jag kommer att få en känsla att vilja göra något (då det har hänt historiskt vid alla tillfällen) är det bättre att jag “lurar” mig själv till att göra något som åtminstone inte göra det värre.
Ungefär samma resonemang som när man ska beteendemässigt sluta med en ovana. Om man småäter på kvällen och vet att man kommer gå till kylskåpet, bättre att placera något nyttigt alternativ i synhåll än att försöka inte gå till kylskåpet som kommer misslyckas.
Jag tror att de flesta (inte alla) är överens om att det är bättre att i en nedgång köpa än att sälja. Således försöker jag “lura” mig själv att om jag ska agera att jag agerar genom att vara på köpsidan snarare än säljsidan.
Nu råkar jag ha den lyxiga situationen att ha ett relativt högt kassaflöde, ganska stor buffert och inte en ändå relativt stor andel i räntor (dvs min totala ekonomi ligger väl någonstans runt en 60/40), så det blir enkelt att gå till köpsidan.
Eftersom den genomsnittliga börskraschen är minus 50-60 % så har jag delat upp det att vid varje -10 % försöker jag göra en insättning eller ombalansering till en aggressivare position. Det vill säga att någonstans vid -50/-60 % är jag fullinvesterad. Lite enligt principen “well bought is half sold” eller “it’s about buying things well” snarare än “it’s about buying good things”.
Nackdelen med den här strategin är som t.ex. med Corona-kraschen förra året, att man vid -30 % fortfarande hade haft möjlighet att gå in med mer. Men eftersom tanken aldrig varit att vara fullinvesterad så är det okej. Avvecklingen, det vill säga återgången till 60/40 sker kontinuerligt under återgången till normalläget.
Driver man företag kan man alltid trolla fram lite extra likvider utan att belåna sig.
