Hej. Under förutsättning att den nedgång vi har sett under sista tiden fortsätter så uppstår förr eller senare frågan om det är läge att “köpa i dippen”, det vill säga att försöka tajma marknaden, men inte i klassisk mening att hoppa av i rätt tid, utan att gå in med så mycket man kan i rätt tid, då t ex indexfonder är som billigast.
Så till min fråga. Ni som försökte köpa i dippen under coronanedgången, hur tänkte ni? Och hur gick det? Vet att många kommer svara att man inte ska försöka tajma marknaden, men det tåget har redan gått för mig eftersom jag sålt av det mesta…
Jag råkade få in pengar från en lägenhetsförsäljning precis veckan innan coronakrashen. Hade därmed ett gyllene läge att köpa på rea tänkte jag. Tänkte att jag skulle snitta in mig lite lagom och fördela inköpen under ett till två års tid…
“Dippen” varade ju som bekant den gången bara i några veckor innan det vände upp så han inte köpa in mig alls snabbt nog. Hade ändå ett år senare fått in alla pengar jag hade tänkt mig i fonder/Lysa.
Lärdomen jag dragit är att inte ens när man hade turen att råka sitta på en bunt pengar lagom till en krash lyckades jag inget vidare att tima marknaden. Än svårare om man ska tima både insättningar och uttag…
Jag tänkte att inget fundamentalt har förändrats. Räntorna är låga. Det finns inga alternativ till börsen. Så länge det inte finns något alternativ till börsen så kommer börsen att fortsätta uppåt.
Lägg köpordrar idag så får du morgondagens NAV på de flesta fonder
Nemen lite mer seriöst svar, rent tekniskt så gör du en form av metal bokföring och “ankrar” att du har sålt. Alternativet att köpa finns alltid där om du har pengar att investera. Har du inga pengar att investera spelar det ingen roll.
Vet inte om det faktiskt är så eller bara “receny bias”, men visst känns det som att allt snabbat på? Kanske alla robotar som gör att både ned- och uppgång utspelas i en brutal takt?
Om man kollar OMX30 så tappade den 33% på 25 dagar. SPY tappade 35% på 23 handelsdagar. Detta under “coronadippen”. Det var inte en dipp så mycket som det var en avgrund.
Min “strategi” är att köpa in mig månadsvis, för jag tror stenhårt på att jag inte är smart nog att tajma något:) Men jag har alltid en del av potten i köpordrar på -15% och -30%. De aktiveras ju väldigt sällan, och jag vet att det egentligen inte är optimalt att ha pengar utanför marknaden. Men det är typ en månadsinsättning och poängen är att det ska kännas som en liten vinst i all bedrövelse när det börjar bli röda siffror:) Har man “tur” så prickar man ju en saftig dipp. Detta funkar nog bara på ETF:er när jag tänker efter…
Här har vi en till som satt i princip i motsvarande guldläge, om något omvänt. Hade en stor andel av mitt sparande placerat till låg risk för ett planerat ett bostadsköp när dessa planer lades åt sidan precis runt kraschen och pengarna skulle omplaceras till högre risk. Istället för att chansa på att botten var nådd och gå in med rubbet på en gång valde jag och höll (tyvärr) fast vid strategin att sprida ut köpen över tid. Vi alla vet ju nu hur lyckad den strategin visade sig vara.
Nu i efterhand är jag ändå tacksam över erfarenheten och insikten om hur otroligt svårt (och dumt) det är att försöka tajma marknadens rörelser. Och lyckligtvis kostade det mig inte mer än en förlorad möjlighet.
Det är ju så förbaskat svårt att veta hur långvarig en nedgång blir… tänker mig något som tar längre tid för marknaden att återhämta sig från den här gången, men vem vet. I mitt huvud har jag i alla fall en tanke på att gå in med 20 procent av mitt tillgängliga kapital vid en nedgång på 20 procent, ytterligare 30 procent om det går ner till minus 30, osv. Går det ner till minus 50 procent har jag bara 10 procent av mitt sparkapital kvar, men då blir det nog superlånet också.
Jag gjorde lite extra-insättningar med lånade medel och ökade aktieexponeringen lite (10 %). Har inte räknat på om det var mer lönsamt eller olönsamt än om jag hade gått in mer. Handlade mest om att psykologiskt göra något.
Fick dessutom inte in allt kapital jag lånade eftersom jag hade en åsikt om att det skulle ner mer, så vid -30 % hade jag fortfarande kapital kvar som skulle in vid -40 % och -50 %. Det lämnade jag sedan tillbaka.
Kan inte säga om det var rätt eller fel, men det kändes bra.
Tänker ungefär samma… vem vid sitt sinnes fulla bruk sitter och tittar på då botten går ur båten och inte gör något? Fattar att det kanske är precis det man ska göra, men jag är inte skapt för sådant.
Problemet är väl att många gör fel sak när botten går ur - de säljer i panik när tappet är ett faktum (vet att detta inte gällde dig utan pratar generellt här!). Så har de bränt sig och väntar tills stormen är över innan de går in igen. Det kanske också känns bättre än att sitta still, men det är förstås inte ett vinnande koncept.
Det finns oerhört många som gör det. Ofta vet de knappt vilka fonder de äger. Skulle tro att en majoritet av alla fondsparare har nån form av månadsspar eller ett par fonder de har köpt/fått av släktingar, där de typ 1 gång per år får ett årsbesked och suckar lite över värdet innan de kastar pappret.
Jag tror vi måste skilja på dipp och krasch. Det omöjliga är dock att på förhand kunna skilja på dem så man måste ha olika handlingsplaner och acceptera att det inte blir optimalt.
Alternativ kör man månadssparande rakt av i ur och skur och struntar i börsens rörelser. Det senaste är nog den vanligaste filosofin på detta forumet.
Dipp är för mig en 5-20% nergång. I en sådan kan man köpa lite mer än man brukar. Tex dubbla månadssparandet under en dipp.
Krasch är för mig mer än 20% ner och upp till 70-80% ner. Jag sammanställde lite statistik i tråden löngst ner. Man bör förbereda sig på runt -40% nergång och att den tar 1 år från topp till botten, ev längre. Från botten ser det ut att vara i snitt ett år upp till förra toppen. Alltså har man en period på runt 2år på sig i ”normal” kraschen från topp, ner och tillbaka till gamla toppen.
Taktiken i en krasch - om man har cash - är för mig att portionera ut kapitalet och köpa vid -20% och ungefär var -10% på nervägen i en 6-7 poster om det skulle gå till -70 till -80%. Vänder det tidigare så får man köpa på uppvägen också, vilket är helt ok för mig.
Corona kraschen var relativt ovanlig men inte unik. Liknande wham-bam krascher var även 1987, 1990 och 1998. Jag lyckades komma in med 2 poster på -20 och -30%ish och sedan ytterligare 2 på uppvägen i corona kraschen. Det innebär att jag har kapital kvar av de pengar jag fick tillgång till året före kraschen. En del har månadssparats in sedan dess, men jag har även gjort en del vinsthemtagningar senaste månaderna eftersom jag inte är så himla riskbenägen och samtidigt inte purung.
Jag är fullt medveten om att vinsthemtagningar inte är statistiskt det bästa men jag gör så ändå eftersom det passar min riskprofil där jag annars (trots många upplevda krascher) riskerar freaka ut vid fel tillfälle. Det är svårt att ändra sin personlighet så jag anpassar istället min investeringstaktik. Så det inte nu blir ”liv” om detta
Nu till det verkliga problemet. Just nu är vi i min mening i en dipp vilket för mig innebär att jag ska dubbla månadssparandet. Jag har inte gjort det än utan avvaktar någon vecka till.
Om det utvecklar sig till en krasch så var det ju fel att dubblera månadssparandet, men sånt får man leva med. Går börsen ner -20% från toppen så aktiverar jag min krasch taktik och delar upp kapitalet som ska in i 6 poster för att köpa på -30, -40% osv, och om det vänder så går resten in på uppvägen. Det är helt ok för mig för efter en krasch kommer normalt en 3-4 goda börsår så det är rätt mycket runway efter en rejäl krasch dvs jag måste inte in med allt på nervägen.
Det känns som vanligt helt omöjligt att veta vad som kommer att hända. Det radas upp många hot men samtidigt möjligheter. Det kan vara en vanlig mid-cycle dipp vi ser och att hoten är den vanliga climb-the-wall-of-worry som brukar komma efter första återhämtningen efter en krasch.
Eftersom jag gjort så fina vinster på Corona krasch posterna så har jag tagit hem en hel del av detta. Därmed inte sagt att jag tror det kommer en krasch.
Det ska också tilläggas att jag aldrig går helt ur marknaden, och aldrig heller all in, utan att jag låter aktieandelen på mitt totala kapitalet variera ±10-15%enheter från den nivån jag lagt baserat på min ålder och riskprofil. Det ger mig tillräckligt mycket spelutrymme helt enkelt.
Min taktik just nu går ju ut på att det här faktiskt är en krasch… det vill säga att vi kommer att gå ner mer än 20 procent. Vänder det uppåt nu så sitter jag med skägget i brevlådan utan att riktigt veta när jag ska gå in igen. Jag har inte heller gått ur helt, men jag har nog ca 70 procent av mina investerbara tillgångar utanför börsen.
Köpte bostadsrätt i januari 2020. Kontantinsatsen som sparats till i 3-4 år fanns strikt utanför börsen. Det har jag bloggen och 4-hinkar att tacka för!
Kändes ansvarsfullt och bra när det gick nedåt.
Ökade månadsspar och petade in lite extra genom dippen, men önskar att jag haft mer att gå in med. Säger för mig själv att jag inte hade rört kontantinsatsen om vi inte köpt i januari.
