Tänkte jag skulle få lite input kring våran gemensamma livsekonomi.
Har sambo med ett gemensamt barn. Bor på gård som jag äger. Sambon jobbar 60% får ut 20000 och är ledig 2 dagar i veckan pga att hon inte vill jobba mera. Jag jobbar 100% får ut 34000. Hur ska man få det så rättvist som möjligt? Vet att hon kommer få ett stort arv av sina föräldrar inom kort. Om det kan vara därför som hon inte vill jobba mer. Jag sköter allt kring gården inkl städningen i hemmet. Efter en hel arbetsvecka är man ganska trött. När man dessutom får göra sysslor som man tycker hon kan fixa på sina lediga dagar. Hur ska man lägga upp detta utan att trampa på några tår. Jag får stå för alla renoveringar som görs på gården.
Känns som man får dra ett för stort lass för att bidra mer till en som ”roar sig” medans jag får jobba heltid.
Varför städar hon inte när hon är ledig? Lägger hon all tid på barnet?
Min sambo har alltid jobbat deltid och varit ledig en dag i veckan. När barnen var mindre och innan skolplikt kickade in var dom alltid lediga med henne. Nu är dom större men då gör hon annat på sina lediga dagar som städning, handling etc. allt underlättar vardagen. Vi har gemensam ekonomi även om jag tjänar mycket mer.
Men hade hon tillbringat ledig tid på gymmet el.dyl hade jag antagligen resonerat annorlunda. Hon har också gamla pengar, men vi äger boendet 50/50.
Det är nog bra att prata med sambon. Heltidsnormen är väldig stark i Sverige. Därför blir det lite skevt när någon inte jobbar heltid. Men hon kanske tar hand om barnet mer än vad du gör. Kanske inte vill att barnen ska vara så mycket på förskola.
För mig låter det som att problemet är arbetsbördan hemma. Ha en öppen diskussion om hur ni vill att hemmet ska skötas och vad ni har för förväntningar på varandra. Jag skulle börja där, utan att blanda in pengarna eller lönerna. Berätta att du känner att du gör mer men var också beredd på att hon kanske gör grejer som du inte märker.
Och för mig låter det konstigt att du inte skulle veta hennes syn på att jobba 60%, så det hade jag också pratat igenom. Börja alltid dessa diskussioner från ett ställe av nyfikenhet så tycker jag man brukar kunna förhindra att man kliver någon på tårna.
I ett bra förhållande ska det kännas bra för båda parter. Känns det inte bra, så behöver ni prata med varandra och hjälpas åt att hitta en lösning som känns bra för båda.
Jag vet själv hur det är att flytta in i en bostad jag inte äger. Det som gör det till vårt hem är att dela på hela ansvaret där den som har bäst möjlighet i form av tid och energi gör hushållssysslor.
Där behöver ni precis som andra skrivit prata om hur ni ser på saken. Den tyste mannen är ett klassisk roll, man biter sig själv i läppen för att man inte vet hur man ska ta upp ämnet utan att just trampa den andra på tårna.
Ett sätt kan vara att göra saker, t.ex städa tillsammans. Hon kanske inte vågar städa “ditt hus” med risk för att du vill “ha det på ditt sätt”.
Svårare att ge råd kring det ekonomiska, ni behöver troligen prata om vad ni vill uppnå framöver i livet för att tydliggöra om det räcker med deltidsjobb. Får hon arvet kanske det är läge att hon köper in sig - fast då bör ni ha kommit längre i samtalen utifrån din upplevelse om hur det är idag.
Jag vet inte jag. Vi har alla olika ork. Ni är ju ett team. Om hon verkligen inte orkar jobba heltid så låt henne vara ledig lite. Som man är det ju till syvende och sist ditt jobb att se till att det finns bröd på bordet. Men först får du så klart prata igenom det hela och se vad hon tycker. Helst borde ju även hon “dra sitt strå till stacken”.
Min syn: Som par delar man på ansvaret för familjen och hemmet. Om detta sker ekonomiskt, via avsättning av tid eller på annat sätt kvittar, men rättvist bör det vara.
Som jag höftar inkomsterna du nämner hade ni tjänat ungefär lika mycket om hon jobbat fulltid. Då bör ni betala lika mycket hemma och göra lika mycket hemma, alternativt att hon gör mer, men att du isf kompenserar med annan utgiftsfördelning.
Arvet är sekundärt och att du äger gården likaså, i en ekonomi med separerade plånböcker. Men utgifterna kopplade till hus och hem bör delas lika i min värld. Har ni separerade ekonomier gör hon vad hon vill med tiden och sina pengar. Men du ska inte dra ett större lass heller. Har ni däremot gemensam kassa är det åt helvete skevt som du beskriver det.
Min (något elaka) tolkning av er situation är att du har en gård och ett hus, och hon har ett barn. Sen så råkar ni bara sova på samma ställe? Av din beskrivning så låter ni inte som ett gemensamt par som pratar om ert liv tillsammans.
Du beskriver om gård, pengar, renoveringar. Det är din egendom och kanske din dröm, men är det hennes också? Eller kan hon mest bara tänka sig att bo där bara för att du vill? Om det är hennes dröm också så kanske hon vill äga en del av gården också för att känna sig fullt delaktig? Om det bara är din dröm och din egendom så är det inte konstigt om du behöver dra det tyngre lasset båda med fix och ekonomi för gården.
Du nämner ingenting mer än att ni har ett barn. Hur är fördelningen där? Vem ser till att det finns kläder, att barnet leker med andra barn, läser sagor, klipper naglarna? Hur mycket vill ni att barnet ska gå på förskola eller fritids? Ev planer på fler barn i framtiden? Hur vill ni leva som familj?
Vad är anledningen till att ni har separata ekonomier och inte äger ert boende gemensamt?
Vad som är ”rättvis” är nog något som bara du och din sambo kan komma överens om. Frågan är väl om ni har samtal om gemensamma ekonomi och eventuell arbetsfördelning hemma. Om ni inte har dom samtalen, vad är det som förhindrar er?
Sen så står det i rubriken tankar kring gemensam ekonomi. Men vad har ni som är gemensamt utöver barnet? Delar ni lika på era kostnader eller lägger ni allt på samma konto?
Arv är väl aldrig garanterad innan man får det. Och de är väl något som endast tillfaller ditt sambo? Hur skulle arvet påverka er gemensamma ekonomi?
Du säger att ni bor på en gård som du äger. Äger ditt sambo någon andel av godset? Om inte, varför anser du att hon bör lägga pengar på renovering av något som hon inte äger?
Men visst, sen kanske jag fritolkade lite väl mycket kring separat vs gemensam ekonomi. Jag tänker mig att man om man har gemensam ekonomi diskuterar man igenom hur mycket inkomst som behövs och hur man får in den (tex heltidsarbete eller ej) tillsammans. Sen så skrivs det att han äger gården och det talas om sambo och inte fru, vilket ändå tyder mer på uppdelad ekonomi än gemensam, men visst, fritolkning av mig
Det som är rätt för någon annan behöver inte nödvändigtvis vara rätt för dig. Vi har olika förutsättningar, behov och intressen, och därför kan också synen på vad som är rätt och fel se väldigt olika ut.
Med det sagt tycker jag ändå att kommunikation är en grundläggande del av alla hälsosamma relationer. Därför tycker jag att det är lite anmärkningsvärt att du inte ens vet varför hon har valt att jobba deltid. Och eftersom du dessutom funderar på hur du ska ta upp det här utan att trampa henne på tårna, får det mig att undra om det kanske finns en anledning till att ni har svårt att prata om sådana här saker, exempelvis att samtalen ofta leder till tjafs?
Om det är så, tror jag att det blir svårt för någon här inne att ge dig ett konkret svar på hur du bör göra. Då kanske det snarare handlar om att ni behöver hitta ett bättre sätt att kommunicera med varandra, och där skulle exempelvis parterapi kunna vara ett sätt att få hjälp med det.
