Ett sätt att dubbelkolla om det hela går ihop är följande
räkna ut dina utgifter per månad du förväntar dig.
Gångra den siffran med 12 och sedan 25.
3 summan du får ut (20k1225) är tex 6 miljoner
Säkerställ att du har 6 miljoner på din pension + pengar plus fonder totalt EFTER skatt
Tex om du har allt i min pension, så är det ca 7.8 miljoner du behöver för att ta ut vad man brukar referera till safe withdrawl rate.
Obs att det behöver vara investerade pengar. Men det bygger på en del antaganden. Men är det Långt ifrån 7.8 miljoner så kan det bli så att det inte går ihop. Är pengarna tex inte investerade utan på konto så minskar möjligheten att över 30år faktiskt kunna bära en inflationsjusterad uttag på 20.000 kr i dagens pengar.
Mitt tips vore att kontakta en pensionsrådgivare som du betalar per timme. Dvs inte någon säljare på banken som vill sälja fonder till dig, utan tex Söderberg och partners. Ett så stort beslut behöver man kolla med någon som jobbar med detta dagligen. Även om det kostar några tusenlappar så skulle jag de det som en försäkring mot att du tar ett beslut som inte har en hyfsad sannolikhet att kunna lyckas.
Om du klarar dig på 15000kr per månad så behöver du 180000kr per år fram till pension. Det gånger 5 år är 900000kr. Sätt det på ett räntebärande konto med insättningsgaranti. Övriga pengar kan du sätta i fonder för att ha som extrapengar efter pension.
Hur tänker du? Jag har räknat antal månader till jag går i pension gånger 20000, sedan får jag 20000 i pension i 5 år, efter det 15000 i pension livet ut (efter skatt enligt Min pension) och då har jag runt 1,5 mille kvar till resor, dyra inköp som bil och sånt. Varför ska jag ta gånger 25? Det förstår jag inte alls? Jag ska ju leva på kapital, inte på avkastning? De senaste 2 åren har jag gjort av med knappt 15000 mån så det finns marginaler. (Det har ju tex inte gått att resa under Corona)
Jag har inga planer, kanske skaffa nån hobby, kanske göra något ideellt som god man. Eller helt enkelt bara njuta av livet. Ta en fika i solen. promenera vid havet, beta av museer, träffa vänner och framförallt inte ställa någon väckarklocka eller stångas med folk på överfulla kommunikationer.
Med fem år kvar så hade jag nog också sagt “fuck it”. Har du något embryo till något som du kan tänka dig att göra via en enskild firma så kunde ju det här vara intressant:
“Om ditt företag är nystartat, det vill säga att det registrerades för som mest 36 månader sedan, gäller särskilda regler. Då kan du ha rätt till ett så kallat uppbyggnadsskede. Det innebär att du får minst samma SGI och minst lika mycket i ersättning som en anställd med samma arbetsuppgifter, utbildning och erfarenhet skulle ha haft.”
Vet inte om det finns åldersrep för detta. Kan ju finnas idéer om vad du kan hitta på i tråden om sidoinkomster. Fördelen med detta är att du bevarar något slags SGI under 36 mån. Förr kunde man ju få “starta eget bidrag” beviljat via arbetsförmedlingen som betalades ut från a-kassan. Vet inte alls hur det ser ut idag.
Jag skulle gissa att han gjorde en FIRE-beräkning på hur mycket du behöver för att leva på avkastningen/kapitalet de närmsta 30 åren. Men det gäller inte dig då du bara har 5 år kvar till pensionen börjar betalas ut.
Starta eget är inte min grej.Moms, sociala avgifter, revisioner och allt möjligt jox. Jag har jobbat sen jag var 18 dvs mer än 42 år. Det räcker nu. Jag vill vara ledig! Kanske nåt kort bemanningsuppdrag eller nåt ideellt om jag känner att jag behöver social kontakt. Fast det är inte många jobb nuförtiden där man fikar och har trevligt ihop. Dela ut mackor till dom som kommer från Ukraina? Är dock för dålig på språk…
Låter som du har koll på siffrorna. Eftersom du går på a-kassa nu så kommer det troligtvis ta ett tag innan du hittar ett jobb, d.v.s du kommer ändå inte hinna dra in mycket mer pengar till din pensionen.
Ströjobb kan du nog alltid hitta ifall du verkligen vill ha en extrainkomst där du är fri.
Själv ser jag också fram emot “checkout” dagen. Jag har redan gått ner i arbetstid för att smånjuta (kör eget som konsult så det påverkar inte ekonomin så mycket) men tycker att det fortfarande inte är tillräckligt .
Roligt att du vågar, tror många, inklusive mig själv, pratar och tänker om det men aldrig riktigt vågar.
Det är lätt att överidealisera total arbetsfrihet. En del klarar det men många får problem. Som människa behöver vi lite motstånd att få övervinna varje dag. Det skänker mening till livet.
Att träna på att inte arbeta, genom att stegvis gå ner i arbetstid under en längre tid, tror jag är bäst för det stora flertalet. Bor man med någon som är i samma situation underlättar det.
Jo, jag vet. Finns många som inte har något utanför sitt arbete som kanske känns tillfredställande. Dock så har jag tillräckligt med saker jag vill göra utanför mitt arbeta som skänker mig mer mening och tillfredsställelse. Det är just därför jag strävar efter total frihet
Inget kan väl vara skönare än ett låååångt sommarlov april-oktober eller så. När vidriga november kommer och man inte vill vara ute, kanske blir uttråkad,
får man väl fundera om man vill ta ett kort extraknäck till jullovet eller nästa vår och sommarlov
Dessutom verkar du ha gått ner i arbetstid. Det låter vettigt.
Att gå från 100% arbete till 0% direkt kan vara en risk. Det är ju massor med tid som man frigör och det är inte säkert att den där hobbyn som du brinner för kan fylla upp.
Jo, dessutom känner jag att det är lite svårare att sluta helt när man kör eget då det finns en hel del fördelar med att få in lite pengar i ett AB. Kommer nog faktiskt inte sluta helt så länge det finns uppdrag för mig
