Hej!
Undrar lite hur ni lyckats hålla sparandet i liv över längre tid. Först sparade man till ett boende, nu sparar vi till ett större boende och bröllop och sen kommer barnen, hur har ni gjort för att inte ta ut allt från börsen?
Vi sparar idag hyfsat mycket varje månad men känns som att man sparar och sen tar ut allt och sen sparar och tar ut allt. Har redan sparat ihop en ordentlig insats men vi har hittills kört på 30% insats för att minska amortering men det leder ju till mindre på börsen än i bostaden. Hur har ni gjort?
Bör väl kanske tilläggas att vi vill ha gångavstånd till jobbet kommande år och vill bo fint och centralt.
Vi sparar idag hyfsat mycket så det är inte problematiken, problemet just nu är att vi om några år har 0 kr på börsen igen efter att vi köpt en större lägenhet och gift oss. Sen ska man väl spara till hus så känns som att pengarna inte får jobba.
Vi har idag en hyfsat stor insats så vi har varit duktiga på att spara, men känns bara som en loop.
Jag personligen skulle inte klassa det som ett sparande om man konsumerar upp det med jämna mellanrum, men det är ju upp till var och en var man drar den gränsen. En grej som är motiverande är ju att räkna om vad kapitalet skulle ge per månad enl 4% regeln, ganska peppande att se hur den summan närmar sig ens månadsutgifter
Även om man investerar i bostad? Vår nästa bostad lär kosta typ 10m och vi satsar på att nå 30% insats, sen en villa några år efter det kostar väl 10-15m…
Min fråga handlar just om detta, hur tusan gör folk? Sen kanske vi är extrema, hade ju kunnat köpa för 5-7m och ha massa pengar på börsen också…
Vi allokerar sparandet helt enkelt. Det jag eg kallar sparande är det vi investerar i fonder, resten är eg periodisering. Vi sparar lite till ny bil tex, och såna pengar finns på sparkonto. Jag skulle rekommendera att ni delar upp sparandet i långsiktigt och kortsiktigt.
Många av oss kan liksom inte få allt. Vi har inte möjlighet att köpa ett dyrt boende OCH spara särskilt mycket i fonder, så då får man välja helt enkelt.
Ett till tips är att om du vill spara ihop till nåt som kostar tex 10000 så sparar du istället ihop 10x den summan, när du har det beloppet kan du göra ett sånt inköp varje år, och fortfarande ha grundpengarna kvar, grovt räknat och när man väl fått ihop 10x summan man behövde så inser man att den grejen inte var särskilt viktig alls och att en självspelande pengamaskin är mycket roligare
Skulle helst inte välja men står i det valet just nu, tack för lite reality check min naiva jag tänker att vi får åka till schweiz/dubai/… och jobba när vi ska spara till villa…
Sparar man till hus, bröllop, resor, husvård och pension?
Dela upp sparandet i fem olika konton och sätt av lagom mängd kapital månadsvis i varje konto och ha en tidsram för när pengarna ska plockas ut.
Då finns pengarna förhoppningsvis när man behöver använda dom.
Allt sparande är uppskjuten konsumtion, så tanken är att de ska användas. Om inte av en själv, så av ens arvingar den dagen man går bort.
Har sparat till boende. Tog ut 75 procent när jag köpte mitt första. Sen dess har jag sparat till fire och aldrig tagit ut en krona utan endast försökt spara mer och mer varje år. Inga som helst problem faktiskt. Har aldrig varit så motiverad att spara som nu. Det är ingen banal sak som boende denna gång utan frihet! Något som är grundläggande för varje levande varelse! Det är som att räkna ned dagarna till muck där varje sparad krona tar en närmare till friheten.
Jadu det är prioriteringar också! För mig känns det viktigt att bjuda in alla jag umgås med regelbundet, vill ha en ordentlig fest så då behövs fribar. Sen är det väl 25, 30, bröllop, 40,50 de stora festerna i livet? La inte sjuka summor på 30årsfesten men la ändå 20k
Utveckla gärna hur du menar med att investera i en bostad. Rent ekonomiskt är det få
”investeringar” i bostäder som betalar sig. Inräknat underhåll etcetera.
Brottas också med det där och landar i att det handlar om personlig avvägning. Tvivlet får jag leva med. Det ligger lite i ens (min) natur att man vill ha allt, helst igår, och det är jobbigt att inse att saker och ting tar tid att uppnå