En annan sak som jag kom att tänka på nu är, får jag slänga allt innan övriga arvingar har varit och tittat? Hur gör man annars om någon inte kommer?
Vem avgör hur allt ska delas upp om jag inte vill sortera allt och jag inte får slänga det?
Jag förstår att jurist måste anlitas innan jag kan göra något åt huset! Jag har absolut tänkt göra det inför försäljning av huset men har inte tidigare tänkt på att det också måste gälla alla saker!
Nu blev det plötsligt ännu mera jobb! 
Ja det är nog det potentiellt svåraste, att alla, för det lät som ett flertal syskon, ska bli överens om vad som ska göras…
Vi tömde efter min mamma för ett par år sedan och kan berätta hur vi gjorde. Vi är tre syskon och vi gick igenom allt tillsammans en helg, vi har tur att vi alla bor rätt nära och dessutom står varandra nära. under helgen delade vi upp det vi ville ha och, lika viktigt, rensade ut allt som var personligt och som vi absolut inte ville skulle hamna på ett auktionshus. Vi lyckades även sälja lite saker på marketplace under rensningen. Sedan kom ett auktionshus och värdera allt som var kvar, vi hade också tur för de tog typ allt. Det som inte togs kunde vi själva samla ihop och kasta innan lägenheten städades. Vi hade dock tur på flera punkter; vi har lätt att komma överens, bor nära samt att min mamma var väldigt bra på att döstäda (underskattad egenskap, har ärvt den).
Det viktigaste enligt mig var att man var överens innan saker började säljas eller kastas, det fick gärna ta någon vecka extra hellre än att hetsa. Man har bara en uppsättning syskon och det är allt för många gånger som sådan situationer leder till bråk.
Oklart om det hjälper dig, verkar inte alls vara samma situation med tanke på omfattningen men mitt bästa tips är att inte göra det för snabbt och heller inte slita livet ur sig för att det snabbt skall bli klart.
Hoppas det går bra!
Jag föreslog att du först skulle göra en gallring 
Då är det bara att leja bort och hoppas att det inte dyker upp några oanständiga bilder på nätet 
Om vi inte kan komma överens om vad som ska göras så överlåter jag gärna till någon av de andra att bestämma men då får de också komma och göra jobbet!
Vi är fyra syskon, två bor utomlands.
Egentligen behöver jag inte engagera mig alltför mycket eftersom jag finns på plats och enkelt kan komma dit när det passar någon annan att komma! Vill någon annat något annat än det jag vill, varsågod!
Som ni gjorde skulle jag önska att vi kunde göra också! Tyvärr är både omfattningen och att mina syskon bor långt bort försvårande.
Mamma är tyvärr helt ointresserad av att döstäda och jag får inte heller hjälpa henne med det nu.
Det är ett bra tips att det inte ska göras för snabbt men det blir också svårare när de andra inte bor här.
Någon sorts gallring kommer jag förstås att göra först oavsett hur resten av tömningen organiseras!
Det som andra är med och ärver måste ni komma överens om innan du slänger. Det där kan vara känsligt, ofta finns det någon som är särskilt släktkär som blir upprörd över att den där gamla julbonaden från gammelmormor som varit uppe varje år har gått till tippen. Ibland blir det också diskussioner om att nån upplever att den har blivit lovad av den döda att få ta över typ silverbesticken. Kan också vara känsligt om du är där och plockar först.
Min mamma och hennes syskon lade skriftliga bud på de saker de ville ha, den som lade högst vann och sedan delade de upp pengarna i lika stora delar. På så sätt blev det inga konflikter mellan dem om prylarna, det uppfattades som rättvist.
Just julbonader är det förhoppningsvis ingen som tycker är viktigt eftersom ingen annan än jag har varit där någon jul på många år! (Förstår absolut att det var ett exempel men kunde inte låta bli att kommentera det ändå 
) ! Andra “släktsaker” och minnen får de gärna ta men om de inte vet exakt var de ligger måste de komma hit och leta fram det själva!
Jag kanske ska be mamma skriva en lista om det är säker som hon har lovat bort. Problemet med det är att hon då blir påmind om att hon inte är odödlig och att hon inte kommer att bo kvar i huset i all evighet!
Alla saker som jag vill ha kan jag få redan nu men det är inte så mycket. Jag är inte så intresserad av den typ av saker. När jag vill ha något så säger jag det och om hon inte direkt ger det till mig så brukar jag få det som present ganska snart efter att jag har nämnt det!
Hej!
Jag ser att den här tråden är gammal, men vi sitter i en lite liknande situation som trådstartaren. Så jag undrar hur det har gått för dig? Jag vet så klart inte om det har kommit så långt än, men om det har, hur löste du/ni det hela? Om jag får fråga, hur dyrt blev det att anlita firma (om ni nu gjorde det)?
Det är svårt att veta i vilken ände man ska börja.
Tacksam för alla tips!
Det har inte varit aktuellt än.
Be henne sätta l
Okej, tack för så snabbt svar!
En ganska stor del av jobbet är gjort eftersom hon hade översvämning i källaren förra året. MYCKET saker har slängts.
Vi gjorde det själva, tog väl 2-3 månader. Många kvällar och helgerna som försvann. Vi slängde det mesta. Sälja i all ära men det är ohållbart att svara på 30 meddelande boka tid fram och tillbaka och har man tur så dyker det upp någon när man bestämt tid.
Böcker går att sälja på Bokbörsen. Jag säljer själv där sedan flera år tillbaka. Det finns ingen tydlig koppling mellan böckers ålder eller “läsvärdhet” och vad de är värda begagnade. Antikvariatsmarknaden är en typ av marknad och fokuserar på vissa typer av böcker. På Bokbörsen säljer mycket annat också även om prisnivån förstås varierar mycket. En viktig poäng med Bokbörsen är att det är en marknadsplats och att det alltså finns färdiga tydliga prisbilder för varje bok. Jag brukar mer sällan lägga egna beställningar eftersom jag tycker att portot blir för dyrt i relation till böckernas pris. Dock märker jag tydligt att väldigt många inte bryr sig om detta alls. Att få någon att betala 100 kr inkl frakt för en bok som jag annonserat ut för 30 kr är inget problem alls.
Hur “gångbara” en viss persons böcker är kan förstås variera mycket. Generellt är facklitteratur väldigt gångbart, även inom “mossiga” områden. Typ äldre instruktionsböcker för hur man ska sticka strumpor med roliga mönster är helt reko. Kokböcker och deckare säljer generellt inte även om en del undantag finns. Böcker inom smalare genrer säljer bra generellt. Nobelpristagare, klassiker och andra “kulturella” författare är ofta mycket säljbara. En del äldre författare som man tänker på som “bortglömda”
kan sälja för relativt höga belopp. Jag har själv noterat ett par sådana namn och har vid några tillfällen köpt upp olika titlar från loppisar eller plockat dem i tvättstugor och sedan sålt dem för 150-200 kr. Många förstår inte alls att böcker har ett värde utan betraktar det som något att bara slänga.
Jag har ungefär tio bananlådor på vinden med böcker till försäljning. Mycket går åt med tiden men förstås inte allt. När jag lägger upp nya böcker får jag alltid många beställningar på kort tid. Sedan trillar det in beställningar löpande. Det är relativt mycket jobb med att packa böckerna, särskilt om det handlar om böcker till lägre värde. Jag tycker dock att det är ok och brukar spara alla lådor som jag får när jag beställer saker på nätet. Dessa använder jag för att skicka böcker.
Andra grejer än böcker är betydligt svårare att sälja på ett smidigt sätt. Att det finns en tydlig marknadsplats med tydliga priser och villkor underlättar enormt.
Mitt råd är enkelt, det finns de som sysslar med sådant här på heltid! Såhär tycker jag man ska gå tillväga.
Närstående plockar ut de minnessaker de vill ha.
Du tar dit en firma som rensar allt. Ofta går det plus minus noll eller till en liten kostnad som är försumbar i det stora hela. Som sagt, det finns firmor som enbart sysslar med sådant här och kan sin sak.
Ni är klara och har besparat er både tid och energi.
Det är det rationella svaret. Men är det ett dödsbo kan tömningen av huset skänka tid till eftertanke och reflektion. Det kan ha ett (bestående) värde i sig.
Håller med om det där med tid och eftertanke. Förlorade mamma och pappa inom loppet av sex månader. Bägge åldriga och svårt drabbade av sjukdom i livets slutskede. Så när de äntligen fick somna ifrån all värk och elände var det med en känsla av befrielse. Jag fick egentid och kunde sörja samtidigt som jag plockade igenom alla gamla minnen och pinaler. Mycket kastades, en del behöll vi och något krängdes på Tradera…