Det har uppstått en högst akut och otrevlig situation som jag kastar ut för att se om någon här kan ge oss råd.
Min farfar är 98 år och bor sedan ett halvår på ett äldreboende. De enda arvingar farfar har (som ärver enligt arvsordningen) är jag och min syster då farfars fru är avliden, likaså hans son.
Farfar har också en bror som är 90 år och som bor i annan stad.
Farfar är kroppsligt frisk och har inte någon konstaterad demens via läkarutlåtande (vad jag vet) men det är uppenbart för alla som träffar honom att han är ”normalt” åldersglömsk. Han kan exempelvis fråga samma sak om och om igen under ett samtal, han ändrar sig kring saker från vecka till vecka tex ville han ha en tidningsprenumeration då han inte hade något att läsa och när vi fixade en så tyckte han veckan efter jag läser ju inte längre så den kan vi ta bort . Det är inte så allvarligt när det gäller den typen av saker, men nu till dilemmat.
Farfars bror har ringt till honom dagligdags under en period och tjatat om att han ska skriva testamente till broderns fördel. Personalen på boendet kontaktade min syster och berättade om detta samt att farfar blir orolig och mår dåligt efter dessa samtal. Personalen har även frågat farfar om han vill skriva testamente och då har han sagt nej.
Vad vi vet är att det inte finns ett testamente idag. Farfar har heller aldrig pratat om någon fördelning av sina tillgångar och han har inte skänkt bort pengar till sin bror när han var piggare och skötte sin egen ekonomi.
Nu har brodern bestämt sig för att hälsa på farfar så han kommer ner till Stockholm i morgon. Han gör allt på ett väldigt fult sätt. Till oss har han sagt att han ska hälsa på men till boendet har han sagt att han kommer för att skriva testamente. Vi kommer naturligtvis att vara på plats i morgon men det föreligger ändå hög risk att farfar känner sig pressad när han sitter öga mot öga med sin bror och därför går med på att skriva testamente.
Farfar har god man (min syster) men har ändå kvar sin rättsliga handlingsförmåga (dvs rätt att ingå avtal och skriva testamente) så vi känner oss rätt bakbundna just nu. Det skaver något oerhört att detta är broderns vilja och inte farfars, dessutom så är det i praktiken broderns två barn som kommer få pengarna då han är så pass gammal som han är.
Min fråga är alltså om ni känner till något sätt att stoppa detta?
Har ni egna liknande erfarenheter, tips etc?
I det akuta skedet är väl det viktigaste och enda sättet att ni också spelar “fult” dvs övertalar farfar att porta brodern från boendet, rycker eventuella pennor och papper ur händerna på brodern när han är på besök, osv. Dvs helt enkelt omöjliggör det lugna och sansade möte dem emellan som krävs för att ett testamente ska kunna skrivas. Detta förutsätter ju att ni känner er säkra på att farfar inte vill skriva ett testamente, för i annat fall står det såklart honom fritt att göra så.
I det mer långsiktiga skedet är en möjlighet att låta farfar genomgå demensutredning för att få en diagnos som sedan kan ge er stöd i eventuell framtida rättslig process. Det tar dock inte sällan ett halvår för att färdigställa en sådan demensutredning inom den offentliga sjukvården. Likaså måste ju även här farfar vara intresserad av att utreda frågan.
Lurig situation. Han har ju rätt att skriva testamente.
Om du senare ska klandra testamentet behöver du ha bevis att det är skrivet mot farfars vilja. Frågan är hur du ska bevisa det?
Kan du ringa brodern och spela in samtalet i hemlighet för att samla bevis? Försök få honom att förklara hans avsikter.
Uppmana personalen på boendet att inte bevittna testamentet om de blir tillfrågade. Men det kan väl högst fördröja processen. Nästa gång tar väl brodern med sig egna vittnen.
Prata med er farfar idag. Innan brodern är på plats.
Beskriv vad ni vet och vad ni tycker och önskar. Var tydliga med att ni stödjer er farfar i att avvisa broderns förslag på testamente.
Gillar inte riktigt tanken på att “fulspela” tillbaka. Tänk på att ni ska leva med det ni gör, agera korrekt och försök förekomma problemet är mitt tips.
Om er farfar inte vill skriva testamente men känner sig pressad så kan ni ju kanske föreslå att han skriver ett gåvobrev till er idag. Då finns inget att testamentera imorgon…
Annars självklart bra att vara på plats och “konfrontera” brodern då han kommer, Ifrågasätt varför han helt plötsligt vill ha ett testamente och att detta aldrig varit en uttalad önskan från någon part tidigare.
Vi ska försöka ta en diskussion med honom idag innan brodern är på plats. Dessvärre är det svårt med en person som ändrar sig fram och tillbaka. Han har ju som sagt rätt att välja så länge han lever, men vi får försöka få ett tydligt svar kring om han vill skriva testamente eller inte. Stöttning från oss och personal har han så länge han inte ger vika när det väl gäller.
Personalen på boendet har bekräftat att de inte kommer att bevittna något testamente vilket är bra. Det kan i vart fall försvåra/förhala det hela lite. Dessutom måste man anmäla sitt besök via tidsbokning och få det godkänt och väl på plats bli insläppt av personalen.
Vi kommer också att spela in samtalet med mobilen ifall det framkommer något som är tvivelaktigt och som ev kan användas vid senare tillfälle.
Bra idé med gåvobrev också.
Till alla som har tillgångar (vilket gissningsvis gäller typ alla här på forumet) så säger jag bara skriv testamente i tid även om ni inte tror att det behövs. Lagen skyddar ju inte mot den här typen av manipulation och girighet.
Det går ju också att skriva ett till, senare, testamente som upphäver det tidigare.
Så allt är ju inte skrivet i sten även om brodern lyckas få sin vilja fram just nu.
Som ensamma bröstarvingar har du och din syster under alla omständigheter rätt till er laglott, dvs hälften av arvet efter er farfar. Den delen kan aldrig testamenteras bort till någon annan.
Den andra halvan av arvet har er farfar all rätt att testamentera efter egen vilja, så länge han kan anses som “vid sina sinnens fulla bruk”, vilket kan vara svårt att avgöra när någon är gammal.
Som jag ser det finns tre vägar, om han skulle skriva ett testamente i sin brors favör;
Att en läkare bedömer er farfar som otillräknelig.
Att er farfar ger er en gåva som inte är ett förskott på arvet (detta kan ju ske även om han skrivit ett testamente).
Att han skriver ett nytt testamente efteråt (det finns ingen begränsning i antal testamenten som kan skrivas och det sista gäller alltid).
Om möjligt konfrontera er farfars bror före han eventuellt får träffa sin bror.
Kanske ni kan tala honom tillrätta, eller åtminstone ta musten ur honom lite före att han träffar sin bror. Han är ju trots allt 90 år och kanske inte orkar genomföra hans barns plan.
Kanske ni kan vädja till hans rättskänsla gentemot sin bror, att er farfar aldrig uttryckt viljan att göra er arvslösa.
Kanske ifrågasätta hans bror hur han kan vilja lämna ett sådant eftermäle när de båda är borta. Att han definitivt skapar oreparerbar splittring mellan er och sina barn för all framtid. Är pengar viktigare än släktskap typ.
Heder, ära och eftermäle brukar vara viktigt för de få som är födda på 30 talet. Svårt att förstå hur det kan gå så här.
Vi har haft en del usla arvskiften i släkten men inte riktigt så här illa.
Lycka till att stå upp för er farfar och er själva!
Det går att testamentera bort mer. Så här skrivet Lawline vilket kan vara värt att känna till:
Det finns dock inget som hindrar dig från att testamentera bort mer än 50 % av dina tillgångar, men barnen kan då påkalla jämkning av testamentet, vilket resulterar i att de ändå utfår sin laglott enligt 7 kap 3 §. Jämkningen måste påkallas inom sex månader efter att barnen erhållit testamentet. I annat fall går barnen miste om sin rätt till laglott, vilket följer av 7 kap 3 § 3st. Isåfall får testamentstagarna behålla tillgångarna i enlighet med testamentet.
Det sista gäller där det tar upp samma saker som det tidigare, bästa är nog att skriva i det senare testamentet att det helt ersätter det tidigare. Annars kan det finnas utrymme för tolkningar…
Försök undvika att “smutskasta” brodern, fokusera istället på att reda ut vad morfar vill gentemot er i första hand så detta är klart och tydligt i samförstånd innan han samtalar med sin bror.
Vore tråkigt att känna att man bidragit till att förstöra deras relation tänker jag.
Jag tänkte skriva ungefär vad @Skogen skrev. Att fråga om brodern är villig att testamentera till er farfar blir bara en meningslös bricka i ett spel (om det nu är ett spel). Eftersom testamenten kan ändras är det bara att misstänkliggöra och få folk på dåligt humör.
Blir något skrivet under besöket hade jag fokuserat på att farfar annulerar det via ett nytt testamente och att brodern aldrig får kännedom om det senare.
Fult? Njae… giriga brorsbarn behövs inte i släkten.
Ännu en tråd där äldres ovilja att gilla läget och släppa taget ställer till det för omgivningen. Gubben är liksom 98 bast och bor på äldreboende… han borde delat ut allt han äger för evigheter sedan.
Slutmålet på min egen ekonomiska resa är att dödsboet behöver ansöka hos socialtjänsten för begravningskostnaderna.
