En mycket hypotetisk fråga där jag inte finner svar via egenstudier.
Ett bolag med stark ägare som kontrollerar mycket stor del av bolaget likt Latour, Lundbergföretagen och H/M t.ex.
Om börsen viker och dessa duktiga storägare beslutar sig för att öka innehavet till 90% infaller ”tvångsinlösen”. Då måste minoritetsägare släppa sina aktier om majoritetsägaren vill till ”marknadsvärde”. Tänker att marknadsvärdet i nedgång är lågt varpå småsparare tvingas realisera en förlust.
Är jag rätt ute? Eller har jag greppat det snett?
Fyll i med kunskap och rutin. Är det ett hot för småspararen eller är det rimligt med premie vid tvångsinlösen? (Vilket skyddar småspararen lite?)
Innan det går till tvång så blir du erbjuden att bli utköpt. Om du inte tackar ja till det/inte svarar innan ett visst datum så kan du bli tvångsinlöst. Det kan ta tid så bäst är att sälja av innan erbjudandet går ut eller tacka ja till erbjudandet.
Men om storägaren passerar 90% i en nedgång tänker jag att småspararen hamnar i kläm.
Marknadsvärdet är ju rimligtvis börskursen vilken småspararen blir erbjuden.
Småspararen hade kanske snarare övervintrat nedgången.
Några av våra stora bolag har ägare med mycket stor ägarandel.
Försöker bena ut om det är positivt med stark långsiktig ägare eller en risk för småspararen om denne blir för stor. Kan inte lägga pusslet om det är bra eller dåligt.
Man har även tvingade uppköpserbjudande (budplikt) när en ägare går över 30%.
För att komma från 30% till 90% så måste ett sådant bud oftast ligga en bra bit över kursen senaste månaderna.
Därefter kommer man till inlösen och i värsta fall tvångsinlösen där det i det senare fallet avgörs i skiljenämnd vad som är rimligt.
Själv säljer jag vid uppköpserbjudande eller avvaktar själva uppköpet. Sitter aldrig kvar med en ägare med 90% just för att slippa att pengarna ligger döda i avvaktan på skiljenämnd.
