Tanken är intressant, men väldigt många förstår inte hur allt hänger ihop, och skulle göra prioriteringar som är direkt dåliga för dem själva.
Tex om man inte har barn tycker man skola, barnomsorg osv är onödigt (men ens pension bygger på att nästa generation arbetar)
Är man ung frisk och fysiskt aktiv tycker man sjukvård är onödigt, men behöver den sen själv ändå när man bli äldre.
Försvar är onödigt då man inte gillar krig (många vägrade ju ens att läsa det gula häftet om information om vad man ska tänka på vid kris/krig)
Om folk fick välja nuvarande skattenivå eller noll skatt skulle de flesta välja noll skatt, utan att förstå innebörden av det. För de hade ändå velat ha alla samhällsfunktioner vi har idag.
Så nej, jag tror nog vi väljer hur våra skattemedel ska fördelas genom de val vi har vart 4:en år.
För mig ligger jag nog där, precis över brytgränsen. Ökad lön nu nu kommer jag att löneväxla, och börjar redan se hur utgifterna går ner de närmaste åren när barnen flyttar ut. Den utgiftsminskningen kommer att fördelas till ökat sparande, ökad amortering samt lite ökad vardagslyx.
Men har inget egentligt behov av mer. Vi har ca 100k brutto tillsammans, det lever vi bra på.
Och det är som alltid sjukvården som tas upp som exempel på varför man inte kan sänka skatten. Men det finns MYCKET pengar att plocka innan sjukvårdsbudgeten påverkas. T ex fick jag i veckan lära mig att statligt&kommunalt finansiering/stöd till företag/näringsliv är en ungfefär lika stor post som rättsväsendet. Här ska sägas att detta stöd har MYCKET tveksamma resultat. Tenderar i huvudsak att hamna i fickorna på så kallade bidragsentreprenörer, eller ge konstgjord andning till icke-lönsamma bolag, så de kan hindra bolag som kunde blivit lönsamma att ta över affären. Så, sålänge den posten (och många, många andra liknande) finns kvar i det offentligas budgetutrymme finns det gott om skatt att sänka innan det som är kärnverksamhet på riktigt påverkas.
Jag lägger in ett inlägg från denna tråd som beskriver hur man kan hitta optimal lön.
Det är så klart enkelt att säga att högre = bättre men det är ett för enkelt sätt att se på det. Det blir intressant först när man väger in hur arbetet fungerar.
Bra sammanställning utifrån lön vs frihet! Min första tanke var att läkare (och annan vårdpersonal) hamnar i den lägsta kategorin avseende frihet, precis som du själv reflekterade kring. Kan en få egenföretagandet att börja generera lön känns det väldigt lockande.
Jag tycker @Mony förslag har en poäng. Man skulle kunna tänka sig att 90% av skatten man betalar in går till de områden som beslutas likadant som idag.
10% går till områden som skattebetalarna önskar. De styrande skulle få vägledning vad skattebetalarna tycker är viktigt; kultur, försvar, bistånd, migration, skola, vård/omsorg, pensionärer osv.
Jag är nyfiken på att förflytta mig till “arbetare” i ett läge då man typ är fire eller coast. Hade varit en trevlig variation där man får prova nytt och mer konkret arbete. Man kan också släppa jobba, vara sjukskriven och vabba utan något som helst surt som kommer efter.
Det finns inget som heter optimal lön, mänsliga girigheten tar aldrig slut, man kanske prioriterar annorlunda och börjar va mer ledig osv men om man tänker ren timlön så finns där inget tak.
Men för mig personligen så länge hälsan håller så vill jag nog jobba och förståss till så högt betalt som bara möjligt
Mycket intressant tanke, en tanke som jag också haft då man ser att pengar slösas höger och vänster (se slöso länkat ovan).
Ett steg mot direkt demokrati istället för representativt demokrati. Något som jag tror kommer komma mer och mer på tapeten, som digitala lösningar möjliggör detta billigare än förr (jag är medveten om riskera som kommer med digitala lösningar för val). Att NATO inte var en fråga för ett folkval är helt vansinnigt tycker jag.
För mig är detta en konsekvens att politiken blir mer och mer frånkopplad folket. Politiken närmar sig eliten mer än folket.
Men on topic:
En lön över brytpunkten som balanserar stress, arbetstid och roligt på jobbet.
