Som tillägg: med kolleger har jag aldrig pratat lön. Vet egentligen inte varför, men det känns mer känsligt på något sätt.
Helt öppen och ärlig, väldigt många vet på kronan vad jag tjänar.
Aldrig förstått mig på varför det är så hemligt…
2 gillningar
Skrämmande hur mycket man ser i ratsit-katalogerna. Vet vad alla i min trappuppgång tjänar. Och alla på jobbet. Och hela släkten… dock önskar jag nästan att jag inte visste. Man blir bara olycklig av att jämföra sig, alltid en massa som tjänar mer. Även svårt att använda det i löneförhandling. Ger lite stalker vibbar….
2 gillningar
Du behöver inte berätta att du vet de andras löner när du har löneförhandling. Det räcker att du vet om det och hur hårt du kan gå ut själv.
Jag tycker det är bra att kunna jämföra med vänner, säkert runt 5-10 nära vänner från olika perioder i livet som jag har diskuterat lön i kronor och ören med senaste åren i olika situationer. De flesta är i samma ålder och inom 10 000 ungefär från mig så det kanske underlättar att man är relativt nära varandra. Men har en kompis som tjänar kanske 50 000 mer än mig men det stör inte mig - det är hon väl värd! Jag skulle inte byta med henne… jag har också några yngre vänner som har ganska mycket lägre löner men är i annan fas av sitt arbetsliv.
Mina föräldrar och min syster vet med vad jag tjänar och såklart min man med.
Sen jobbar jag statligt så jag antar att de flesta av mina kollegor också vet vad jag tjänar 
jag brukar iallafall själv ta ut lönelistor då och då för att kolla av så jag har koll på de runtomkring.
Mitt största lönelyft (hittills men tvekar att jag får samma procent igen…) fick jag den vägen, jag hade accepterat en låg ingångslön med argumentet ”vi har inte mer pengar, skattemedel osv”. Sen tog jag ut en lista något år senare och det visade sig att en kille med likvärdig utbildning, exakt samma ålder och hyfsat jämförbar erfarenhet som anställdes samma dag, på samma enhet, tjänade 15000 mer än jag!!! Visst, han hade lite mer chefserfarenhet men det glappet var helt sjukt sett till vad vi gjorde om dagarna. Efter det fick jag upp min lön från 42000 till 55000 
Givetvis relaterade jag inte till hans lön när jag förhandlade, det gav mig bara råg i ryggen att veta att det var möjligt.
Efter det har jag blivit ännu mer öppen med min lön, särskilt till yngre tjejkompisar som någon innan skrev här - tänker att det kanske kan hjälpa någon att inte sätta mentala tak.
4 gillningar
Roliga och diversifierade svar 
Intressant hur olika vi ändå är 
1 gillning
Jag vet inte vad jag tjänar. Lönespecifikationen är digital så inget brev jag sprettar upp och kan läsa vad jag har i lön.
1 gillning
rist om det blivit fel och du ska betala tillbaka 20% av vad du tjänat dom senaste 5 åren.
Jag har en liknande policy som @Kimarite . Berättar på direkt fråga för personer som är i en liknande position och kan sätta det i ett sammanhang. Jag tycker att man generellt borde prata mer om lön i sådana sammanhang.
Däremot finns en annan grupp nyfikna personer som frågar det för att socialt positionerna sig och där jag uppfattar att det finns risk för att ett exakt svar skulle riskera att skapa dålig stämning. Då brukar jag med ett urskuldande leende svara ett mer betydligt vagt ”jag har så att jag kan betala mina räkningar”.
Jag tjänar ovanligt bra. Ingen förutom min partner och ett par kollegor (som måste veta) vet vad jag tjänar. Inte ens min bästa vän. På direkt fråga svarar jag svävande. Eller formulerar en väl avvägd delmängd av sanningen. Det är en ganska enkel risk/reward-kalkyl: klen uppsida, allt att förlora.
Apropå ett “vänskapstest”: Jag vet inte om min bästa vän skulle börja känna avundsjuka ifall jag berättade, men! Jag skulle verkligen inte se ner på honom bara för att han är mänsklig. Besvärligt men fullständigt normalt. Vår relation skulle däremot kunna äventyras av att han får tankar och känslor kopplat till detta. Därmed vill jag inte utsätta oss för denna prövning. Jag vill ha mänskliga vänner som känner riktiga känslor.