Med tanke på kommande avsnitt om lön, kapitalinkomster och var ligger du i jämförelse etc.
Vi svenskar pratar sällan/aldrig om vad vi har för lön med varandra. Vet inte om det ligger i vårt DNA :)? Jag tänker inte reda i den saken, det är ju så vi är. Jag själv delar heller inte med mig de få gånger jag får frågan. När det väl händer så blir dumdum svar som “att det finns utrymme för förbättring” eller “på tok för lite” eller nåt annat svävande svamel :). Ska dock tillägga att jag är relativt nöjd med min lön (även om det finns utrymme för förbättring) :D.
Med det sagt.
Hur många personer vet egentligen din inkomst av lön (förutom dina lönesättare, familjemedlemmar, och de svårt nyfikna som rotar på sajter som du inte vet).
Jag börjar förstås. Endast två personer vet exakt vad jag tjänar.
Min absolut bästa vän (bror från en annan mor).
En mycket god bekant från annan stad (umgås årligen lång tid på semesterort).
Själv driver jag eget och eftersom årsrapporterna är offentliga handlingar brukar jag vara öppen med att jag tar lön upp till brytpunkten för statlig skatt.
Jag pratar sällan lön, men när det sker så ser jag ingen skam i att säga vad jag tjänar om det efterfrågas. Första instinkten är oftast att vara lite vag och säga typ “Ganska bra”, men om någon verkligen insisterar på att veta siffror så ser jag inga skäl att knipa käft bara pga jante.
Har suttit på AW och bytt siffror med kollegor vid flera tillfällen, inte på mitt initiativ dock. Fick skäll av chefen en gång för att jag gjort det, men det får ju stå för honom om han inte kan stå för lönesättningen när kollegorna kommer till honom för att se känner sig förfördelade.
I sammanhang med med andra som är i liknande yrken eller i övrigt ligger lönemässigt högt har jag inga problem att svara på frågan. Den som lyssnar kan sätta svaret i ett sammanhang och relatera till roll etc. Men i sammanhang där det är blandad publik eller den som frågar troligen ligger långt under brukar jag vara vag. För ett mer precist svar leder bara till ”men hur?”
Jag brukar inte vara hemlig med min lön. Som offentligt anställd är den informationen ändå inte hemlig.
Jag brukar särskilt prata om min lön med vissa vänner som jag uppfattar borde ta sig i kragen. Inte så att jag tjänar onormalt mycket men jag har iallafall ok löneläge. När vissa andra hamnat snett är det bra att ha något att relatera till. Jag är ändå normal och inte någon ”höjdare” med superkarriär.
Jag brukade svara på frågor, om det var relevant. Dvs, en bra kollega som undrar i samband med löneförhandling, en nyfiken kompis som undrar hur man får ihop vardagen etc. Men då jag varken var högavlönad eller lågavlönad så ansågs nog inte min lön så iögonfallande.
Jag misstänker att de flesta som håller hårdare i infon antingen tjänar väldigt bra eller väldigt dåligt, alternativt jobbar på en arbetsplats med mycket missunnsamhet och/eller konkurrens.
Ingen skulle jag säga. Ingen har frågat mig på väldigt många år.
Kan inte heller förstå varför man pratar lön med kollegor.
Eller klart jag förstår, men på en arbetsplats där man sätter lön efter prestation så är ju risken också att de högpresterande blir lidande om de delar med sig för öppet om sin lön.
Är man nöjd med sin lön ska man inte springa runt och snoka tycker jag. För sin egna del också.
Bytte jobb för ca 1 år sedan, inte pga lön, utan sökte nya utmaningar. Min ersättare var en medarbetare i gruppen som gärna pratar lön, individen fick en lön 20% över min och jag blev ju inte gladare av att höra det. Eftersom jag var chef för individen innan vet jag också vad personen hade då och individen fick ett ordentligt hopp upp.
Kanske jag kunnat haft högre lön, men hade jag varit lyckligare?
Har många gånger varit nöjd med min lön i olika roller, alal gånger tills jag fått reda på vad någon annan med motsvarande ansvar och resultat har.
Så personligen mer fokuserat på att vara nöjd själv. Självklart lätt att säga när man har en “bra” lön, men så tänker jag.
Jag tycker precis tvärtom, vi borde vara betydligt mer öppna med våra löner. Själv vill jag ha så mycket information som möjligt inför lönesättning. Oavsett om jag är nöjd med min lön eller inte. Jag vill ju alltid ha så mycket lön jag kan få.
Den enda som tjänar på att folk inte pratar löner är arbetsgivaren.
Jag har alltid varit väldigt öppen med min lön för att jag tycker att det är viktigt att peppa (framför allt unga kvinnor som jag själv har varit) till en bättre löneutveckling och att våga stå på sig i förhandlingen.
Med det sagt så märkte jag i och med mitt senaste jobb och lön att jag inte längre kan prata om detta. Min och delar av min partners familj vet då dom frågade MEN detta ångrar jag. Upplever att dynamiken förändrats och synen på mig har ändrats på ett sätt som jag inte alls trivs med. Kommer vara väldigt restriktiv med vilka jag berättar för framöver.
Sambon och mina chefer vet.
En av mina syrror vet ungefär och min far vet att jag tjänar bra ( mest för att han inte ska oroa sig) annars så få de som vill veta söka info på ratsit eller liknande.
Annars så har jag inga vänner där det skulle vara positivt för dem att veta min lön jmf med deras.
Mina närmaste vänner vet inte vad jag tjänar. Vi pratar inte om sånt utan har andra gemensamma intressen.
Med gamla kurskompisar är jag desto mer transparent. Vi jämför löneutveckling utifrån de olika arbetsgivare vi haft och hjälper varandra komma vidare, fila på argument vid löneförhandling etc. Vilken lön man utan att skämmas kan begära vid ett jobbyte. Flera av mina gamla kursare är även lönesättande chefer.
